Och jag har aldrig förr varit såhär kär

2014-02-19 @ 17:14:05 | Permalink | Allmänt
Ibland händer det att hjärtat bankar extra hårt utan någon som helst anledning, på tal om ingenting slår de några extra slag av pirrande lycka som sprider sig i alla nerver. Tankarna kan inte ägna sig åt annat än hur underbart det hade varit att höra hans röst, mest bara för att den stänger av allt vad stress och ondska innebär. Det enda som fyller mina tankar ibland är den lena känslan av hans mjuka lufttorkade hår mot min handflata. Hans varmt trötta kropp  brevid min under nattens mörkaste timmar, hur han kramar mig allt tätare när båda vaknar till med morgontrötta ögon då vi nästan alltid glömmer att rulla ner mina rullgardiner och morgonljuset sipprar in.
 
Han rotar fram glimten i mina blanka ögon, även de dagar då tankar fyller kroppen med värkande rädsla. Han tar alltid sin hand nätt mot min kind, viskar att han älskar mig. Och även fast jag flyttar och flackar med blicken har han alltid sin kvar, fäst vid min. Han ger mig mer än vad jag någonsin kunde begära, en frihetskänsla jag inte trodde var möjlig. 
 
Min kropp är sprängfylld med känslor jag aldrig förr trodde en människa kunde känna, en kärlek på denna nivå trodde jag inte fanns. Men han för fram någonting i mig, han får hela min kropp att längta efter hans närvaro när han bara är några meter bort ifrån mig. Han får mitt sinne att fyllas med minnet av hans trygga doft, med minnet av hans ömma kärleksförklaringar som får mina ögon att tåras av lyckorus, minnet av hans blick i septembersolen den dagen vi sågs för första gången. 
 
Jag älskar honom verkligen, och bara tanken av att han älskar mig tillbaka är ren eufori.
 
 
 

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback