En fredagslista!

2016-03-18 @ 16:39:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

om jag inte hette Cassandra skulle jag...

 

oj, jag har inte lagt så mycket tanke i ett önske-namn. Mina föräldrar funderade på Rebecca eller Cornelia om jag minns rätt, men jag trivs med mitt namn tror jag!

 

 

om jag bara fick lyssna på en artist/ett band resten utav livet skulle jag...

 

den var inte heller lätt!! hm, jag älskar John Mayer's röst, och därför blir de flesta låtar han gör bra. Men sen är  Coldplay ett rätt bra to-go-to band, då de har både peppiga och deppiga melodier. Det finns säkert hundratals fler, men för att förkorta detta får det räcka för nu.

 

 

om jag fick ändra tre saker med mitt utseende skulle jag...

 

jag hade gärna ändra min längd ett ypperligt litet steg längre. Det är så så så svårt att hitta byxor som passar i längden, och kjolar som slutar där de ska och inte nere vid mina anklar. Jag är 1,58 meter lång så jag är inte väldans kort, men jag hade gärna varit fem eller sex centimetrar längre. 

 

En annan sak jag hade velat ändra på är mitt hår, åh jag har så skandinaviskt tunnt och blondt hår. Jag hade gärna haft tjockare hårstrån och längre svall, för då hade jag kunnat klippa det utan att oroa mig för att det inte kommer ta femtio år för det att växa ut igen!!

 

 

 

om jag skulle byta jobb i morgon skulle jag...

 

om jag fick välja mellan vad jag ville så hade jag antingen startat ett eget företag, som till exempel Hannah & Amandas "Perfect day". Så himla fint att ha ett företag med sin bästa vän (eller i det fallet syster). Och sen bara utveckla det vart man vill!! Annars hade jag nog velat illustrera och fotografera, jag älskar ju sånt kreativt.

 

 

om jag hade en superkraft skulle det vara...

 

jag har alltid drömt om att flyga, så det hade varit häftigt. Inte med vingar eller något hjälpmedel, lite mer som stålmannen, han bara flyger utan någonting. Det hade varit världskul!

 

 

om jag hade fem miljoner skulle jag...

 

jag hade köpt min egna lägenhet och inrett den sån himla fint, sen hade jag använt en del av pengarna till en resa med de jag älskar allra mest, min familj och de närmaste guldklimparna i mitt liv. Sen hade jag sparat en del, framtiden ni vet. Och resten hade jag skänkt till diverse välgörenhetsorganisationer, det behövs alltid.

 

 

om jag fick byta ansikte med en kändis skulle jag...

 

jag är verkligen inte den som kan skådespelare, jag och film över huvud taget. Jag älskar att se på film, men jag snappar inte upp namn och skådespelare, det är inte någonting som intresserar mig så värst, så den där kan jag inte svara på! 

 

 

om jag skulle spela ett instrument jättebra...

 

skulle jag vilja spela piano, tror jag. Det hade varit super coolt att kunna spela sådär klassiskt på piano som de gör i filmer, och i hotell lobby's på vissa ställen, eller restauranger. Det ser så lätt ut men gud vad svårt det är.

 

 

om jag var tvungen att bo i en annan stad för resten av mitt liv skulle jag...

 

jag skulle vilja bo i en stad där det finns mer möjligheter, om det ska va för resten av mitt liv vill jag nog ändå bo i Sverige, men kanske i göteborg? Det är lixom en storstad men ändå inte Stockholm? Det skulle nog vara mitt svar.

 

 

om jag bara fick äta en rätt varje dag resten av veckan skulle jag...

 

nej nej nej jag avskyr den frågan!! Det kvittar vad jag hade valt för jag hade blivit så himla offantligt trött på det inom ganska kort tid. Det finns inte något bra svar här. Men någonting som man kan variera mycket, kanske pasta med någon pasta sås. Där kan man välja mellan massvis med olika sorter, carbonara, köttfärssås, spenat och lax röra (så-gott)

 

 

om jag var tvungen att vara otrogen med någon skulle jag...

 

det hade jag nog aldrig kunnat vara, men sen har jag aldrig varit i den sitsen. Det är svårt då, jag har mina små kändis-crushar men jag hade aldrig kunnat vara just o-t-r-o-g-e-n men någon. Hade jag inte haft en kärlek hade jag nog kunnat radda upp ett par som jag gärna hade "träffat" haha. 

 

 

om livet tog slut på söndag skulle jag...

 

jag hade nog bara velat umgås med mina vänner. Nu är det två och en halv dag till söndag. Så jag hade nog spenderat en dag genom att dansa och umgås med mina vänner, avslutat med att sova över. Sen hade jag nog velat ha en dag i lyx, spa och god mat, dricka dyr champange och unna mig hur livet ljuva liv känns. 

 

Jag hade berättat för alla jag älskat om bra de är, och hur älskade de är av mig. Sen har jag inga fler tankar om vad jag hade velat göra, synd att jag bara fick två och en halv dag/ar på mig lixom. Lite snålt, skulle gjort denna fråge-listan i måndags istället, då hade jag kunnat rabbla upp lite äventyr man iallafall hade hunnit!


Fråga - viktuppgång

2015-01-27 @ 09:45:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Alltså du har säkert svarat på det här så många gånger men måste ändå fråga i ren desperation. Hur hanterade du viktuppgången när den blev märkbar under din tillfrisknad från anorexi? Vet att man inte ska vara så utseendefixerad osv men när jag ser bilder på dig så blir jag så motiverad då du ser oerhört bra ut - bättre nu än i en anorektisk kropp. Du är liksom naturligt smal och ja, har väl min drömkroppen kan man säga. Det som skrämmer mig är att jag känner mig inte alls fin i min normalkropp, inte alls. Tycker liksom jag ser bättre ut som underviktig. Fan alltså... 

Men, några tips? Hur hanterar jag en ångest som äter upp mig inifrån?
 
När jag hamnade på mellanvården fick jag ta del av inte bara psykisk men även fysisk vård. En del av min vård gick ut på att jag skulle gå hos en sjukgymnast minst en gång i veckan, vilket var något av de mest frustrerande jag upplevt. Jag var så rasande på varje session, jag var så arg över hur sjukgymnasten berättade om avslappning och inre lugn. Men en sak jag minns väldigt tydligt var en utav de första gångerna jag var hos sjukgymnasten, då hon tog fram en mätsticka. Hon bad mig rita up på en whiteboard tavla hur bred jag ansåg att mitt huvud, mina axlar, min midja, höfter, lår, vader och diverse var. Både framifrån och bakifrån. När det var gjort tog sjukgymnasten mått på alla dessa delar och ritade enligt måtten hur bred (snarare obred) jag egentligen var till skillnad från vad jag hade ritat ut. På vissa ställen kunde det skilja decimetervis och det gav mig en ordentlig ögonöppnare, hjärnan skrek att alla ljög och att jag visste & kände min egen kropp allra bäst. Men sen stannade allt till, jag insåg att det var lönlöst att tro något så underligt som att en mätsticka skulle ha mer inkorrekt än mitt ögonmått. Jag fick diagnosen som ingår i sjukdommen anorexi - felaktig kroppsuppfattning.
 
Under min viktuppgång var det ett stöd, en pelare jag kunde luta mig mot när jag såg att vågen visade högre siffror. Jag visste att jag hade en felaktig kroppsuppfattning och jag upprepade det inom mig var gång äckel-känslorna kom smygandes. Jag ska inte ljuga och säga att det var lätt med en viktuppgång, jag var livrädd och varje gång som vågen visade en siffra högre ville jag allra mest stänga in mig i mig själv. Jag kom hem många gånger och grät, jag spenderade kvällar genom att se mig i speglen, mäta avståndet från låren och inse att de växte för varje vecka som gick. För det är så anorexi går till, det är en annan indevid inuti dig som vill göra allt i sin makt för att du psykiskt och fysiskt ska må dåligt.
 
"Har du ätit mer än vanligt under en dag? då är du grotesk. Har du gått upp i vikt? då är du ett enda misslyckande. Har du gått ner i vikt? bra, men du skulle kunna gå ner mer. "
 
Jag vill mest berätta för dig, för alla med samma eller liknande problem att det inte går felfritt. Det är jobbigt och det finns inte någon speciell medicin för att göra viktuppgången enklare att gå igenom. Med det vill jag ge lite tips på vad jag gjorde för att genomlida allt missär.
 
 ▼ Jag tänkte att jag går efter ett matschema av en anledning - Jag använde logiken när tankarna kickade in. När hjärnspöken sa åt mig att hoppa över ett mål så fick jag komma in och berätta för mig själv att jag äter inte bara för att, jag äter av en anledning.
 
▼ Jag försökte se det positiva - jag tänkte på allt jag kunde få friheten till att göra med normalvikt. Alla utekvällar utan att frysa, att kunna kramas utan att känna mig skör i skelettet, att kunna slippa tänka på hur tjockt/smalt någonting var på mig. Att kunna träna, promenera och leva som jag vill. 
 
▼ Jag letade inspiration - Jag började följa en massvis med människor på instagram som hade en normalstor och kurvig kropp. Jag började sakta inse att, det är finare att se ut så än som ett benrangel. 
 
▼ Jag tänkte mig bort till hur jag skulle se ut i normalvikt - Jag försökte tänka mig en normalvikt utan att tänka i överdriven form. Jag tänkte istället på hur snygga ett par lite större lår kan vara, en större rumpa och bröst. Jag tänkte på hur kvinnlig jag skulle se ut istället för som en planka eller ett barn på 10 år.
 
▼ Jag la tankarna på annat så fort jag fick chansen - ofta gick alla dygnets minutrar till oro, ångest och tankar som var ätstörningsrelaterat. Men så fort jag fick chansen till att lägga fokus på någonting annat, när jag målade något, skrev ett inlägg, letade kläder på nätet, gjorde en läxa, befann mig i skolan, sminkade mig eller så mycket som att ha ett samtal med någon annan. 
 
▼ Inspiration -  jag lät mig ta in allt positivt med ett liv utan undervikt. Kollade och inspirerades av tjejer på olika sociala medier som förde fram budskapet, då de en gång haft/har anorexi. Följde deras resa samtidigt som jag gjorde mig, det fick mig att inse att jag inte var ensam.
 
Du är så fin som säger allt detta till mig, och att jag gör dig motiverad är så bra!! Men jag känner mig inte alltid fin, jag kan än idag (oftare än ni tror) få för mig att jag är för stor här, för bred där, för ofast där. Jag har än idag tankar kring om jag skulle ta och gå ner något kilo eller två, jag har fortfarande hjärnspöken som drar i mig. Det kanske är svårt att tro, då det kanske låter som att jag har accepterat min kropp idag och att jag inte lägger lika mycket fokus på vikten som förr. Men jag tänker på det ofta, känner mig ofta otillräcklig och gräslig. Jag låter bara inte det hindra mig från att kämpa mot anorexin. Alla tankar kommer inte vara borta en vacker dag, men tillslut kommer du inse att du har nått normalvikten och livet gick inte under. Istället orkar du mer, är gladare och mindre bekymrad kring vikten. Fortsätt kämpa mot hjärnspökena, de får inte vinna, lova mig det!

Smink: Bas

2015-01-11 @ 14:56:14 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Någon föreslog att jag skulle skriva om hur jag sminkar mig och vilka produkter jag använder i mitt inlägg där jag frågade er om vad ni ville se, så här kommer det!
 
Jag vill inte påstå mig vara en smink expert, men jag kan erkänna att jag är väldigt påläst när det gäller smink, hudvård och hårvård. Allra mest för att jag sedan jag var liten har älskat att hålla på med smink, jag tycker att det är roligt. Ett tag var jag dessvärre mer eller mindre beroende av smink och kände mig totalt värdelös utan, jag klarade inte riktigt av att åka till skolan utan att platta håret och dra över ett lager puder när jag gick i högstadiet under de tidiga åren. Men allt som åren gick lärde jag mig mer och mer.
 
Jag har med åren samlat på mig väldigt mycket smink, därför hade bara ett sminkinlägg blivit enormt. Jag har därför valt att dela upp det i fem delar. Första delen: basen 
Jag har länkat alla produkter i texten nedan, så om ni vill hitta produkterna så klicka på länken!
Jag skulle vilja säga att detta är basen som jag nästan alltid använder. Längst till höger finns en primer från märket Elf, anledningen till att jag köpte just den var för att min gamla tog slut och elf är ett himla billigt märke! Dock är denna primern inte lika bra som min förra, den var från Smashbox och var en gudagåva. Huden blev len och porerna minskade, sminket höll hela dagen. Här hittar ni min förra primer.
 
Efter min primer använder jag en foundation från Make Up Store, i färgen Milk. Denna foundationen har jag använt ett tag och jag är mer eller mindre sugen på att testa någon ny, men denna är definitivt den bästa jag hittills haft! 
 
Jag använder även Make Up Stores concealer "cover all mix concealer", den runda tredelade kapslen längst ner på bilden. Den använder jag bara till små blemmor, finnar eller röda partier. Man kan även använda den röda delen på concealer till att neutralisera blåa/lila partier, som under ögonen eller om man har blodådrar på ögonlocken man vill dölja. Och den gula delen är till för att neutraliersa de röda partierna. Dock tycker jag att denna concealern är väldigt "kakig" på huden, därför nöjer jag mig med att bara dutta på med den hudfärgade delen (som nästan är helt slut) på de områden som behövs, jag använder även den till att justera väck eyeliner som kommit utanför eller när jag målar mina ögonbryn.
 
 Den lilla pumpen brevid den stora är från MAC och det är deras Pro longwear concealer i färgen NW 15. Detta är den allra bästa concealern n-å-g-o-n-s-i-n enligt mig. Den lägger sig inte i rynkor, och den ljusar upp mörka cirlkar helt magiskt bra. 180:- för denna goding men det är den väldigt värd för min del!
 
Den lilla tuben brevid MAC concealern är en eye-primer från Kicks, denna ligger runt hundringen och denna är perfekt till att använda på ögonlocken för att ögonskugga lättare ska blanda in i huden, för att ögonskuggan även ska bli mer pigmenterad och lättare att använda. Samt så stannar ögonskuggan på plats mycket längre!
 
Jag brukar när jag gjort allt annat avsluta med att göra lite contoureing på mitt ansikte. I Anastasias contour kit finns det mörka/bruna/bronsiga färger som jag lägger längst käkbenet för att ge mer definition, jag lägger de även vid sidorna av näsan och längst tinningarna. Jag lägger även en liten del lite under läppen i gropen innan hakan börjar för att ge definition. I paletten finns även ett ljust puder som går åt det gula hållet, denna heter "banana" och den använder jag precis under ögonen för att fästa concealer, och den använder jag även längst näsryggen för att framhäva näsan.
 
Om det behövs avslutar jag med lite duttar av puder från maybellenes "Fit Me" kollektion , oftast behöver jag inte det.
 
Detta kanske låter kolosalt mycket för vissa som knappt ens använder puder, eller aldrig ägt en foundation. Men jag mixtrar och håller på med smink för att jag tycker att det är roligt, spännande och det blev ett intresse i tidig ålder. Jag har jobbat bort min noja över att gå utan smink och nu känner jag att jag lika gärna kan gå osminkad som sminkad. Detta är vad jag skulle använda som bas om jag ska vara riktigt fin i hyn, en vanlig dag kan jag helt enkelt skippa contouring eller primer, bara för att det egentligen inte behövs till vardags. 
 

Svar: ätstörningsrelaterat

2015-01-08 @ 18:16:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
en fråga, igen: Om du äter yoghurt och granola, äter du mer då om du inte tar en smörgås? Vissa dagar vill jag kanske endast ta yoghurt och musli men vågar inte pga att jag då kommande dagar kanske inte vågar äta smörgåsen igen om jag valt bort den en dag...? Lite snurrigt kanske men denna ätstörning är så jävla snurrig så... Kram på dig!
 
 
Vissa dagar kan jag känna känslan utav att jag inte alls är hungrig då jag borde vara det, att jag hade blivit tillräckligt mätt och belåten utav bara gröt på morgonen, eller yoghurt vilket många också blir. Men man måste försöka tänka steget längre och vårda sig själv, tänka maten som en slags medicin för att man inte ska bli sjuk. Eftersom kroppen efter en period av anorexi har tagit stryk behöver den de lilla extra som man kanske inte behövde förr. Jag försöker alltid hålla mig till en macka till yoghurt eller gröt på morgonen just för att  "hjärnspökena" annars vänjer sig vid att man minskar med mat, precis som du säger! Det gör att det kan bli svårt att äta som man brukade igen eftersom det äventyrar psyket. Genom att hoppa över eller minska på något triggar man igång sjukdommen, och sjukdommen fungerar som den gjorde förr: den blir aldrig riktigt nöjd.
 
Jag tar inte alltid kort på smörgåsen då de inte så fotogenisk i mina ögon. Jag tar inte kort på min mat för att visa er exakt hur mina matvanor går till, jag tar kort på mat när jag känner att det gör sig fint på bild. Jämnför er aldrig med mig eller någon annan som lägger upp matbilder på nätet eller sociala medier, alla kroppar fungerar olika och jag har ingen perfekt vägvisning för hur era kroppar reagerar på mat/mängd mat. Jag gör det som är bäst för min egen kropp, eftersom jag vant mig vid det och för att det fungerar för mig. Men bara för att poängtera det, jag äter mer än vad jag visar i bloggen. Anledningen till att jag inte tar kort på allt för mycket mat är för att jag inte vill att bloggen ska handla om bara det.
 
Jag var med om en period i somras då jag inte var lika hungrig om eftermiddagen, jag nöjde mig med en frukt eller två och samma på kvällsfikat. Efter det hade jag det lite kämpigt och motstridigt inom mig när jag insåg att jag behövde tillföra mer mat för att inte gå ner allt för mycket i vikt, men jag trotsade alla dåliga tankar lite varje dag för att kompensera för det. Det gäller att ha så pass mycket självrespekt och självinsikt att man inte låter sig själv falla för hjärnspöken. Det är bra med självinsikten om man någon gång hoppar över mackan under frukosten för att man inte känner lika kraftig hunger, det har man råd att göra så länge man är medveten om att man gör det och bara man inte vänjer sig vid att det är så det ska vara varje morgon framöver. 
 
Så min slutsats på detta är att om man på bättringsvägen i en ätstörning känner att kroppen en dag inte kräver så mycket som man brukar äta - lyssna då på kroppen. Men se till att försöka kompensera det dagen efter om du då känner att du kan äta lite mer! Det är viktigt att inte glömma bort vad som behövs göras, att återhämta sig från en sjukdom är inte lätt och att gå emot en ätstörning kommer vara en pina. 
 
Tack för kommentaren, hoppas allt är bra med dig. Kram!

Bråkar vi?

2014-12-09 @ 09:15:45 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag fick en kommentar av en person som undrade om jag och min pojkvän bråkar mycket. 
 
Det är en personlig fråga men med tanke på att min blogg redan är väldigt personlig och känslosam tänkte jag att detta faktiskt kan vara en bra sak att ta upp.
 
Jag romantiserar mycket, även kärleken. Många gånger har jag skrivit om fjärilarna i magen, om kyssarna i mörkret, om skratten och om alla vackra ord som kärleken inneburit för min del. Jag skulle aldrig tänka tanken om att dela med mig om något negativt med kärleken eller om honom på min blogg, eller över huvud taget skriva att något är på tok, det är en så pass personlig sak för mig och för honom. Jag vill att kärleken ska fortsätta vara romantiserad och fin, det är den bilden jag vill ha utav den när jag går in på kategorin "om kärleken" på min blogg för att se gamla inlägg. 
 
Vårt förhållande är speciellt på ett sätt som jag aldrig upplevt förr. Jag ska inte förneka att vi har bråkat, men under årets gång kan jag räkna de största dispyterna på en hand, om ens det. De gångerna jag klassar som bråk är de gångerna det verkligen har varit befogat. Men var gång vi haft en stor dispyt har det alltid slutat med att vi båda tagit förhållandet före åsikterna och visat att vi respekterar varandra för mycket för att lägga någon energi på att göra varandra ledsna eller arga. Jag tror även att alla förhållande har perioder, att vissa är svårare att ta sig igenom än andra.
 
Det räcker ibland med en blick utav honom mot mig. Det räcker ibland om någon mimar förlåt när vi befinner oss på varsen sida om rummet. Det räcker ibland med att någon utav oss skrattar. För tillslut löser det sig, på mindre än tio ynka minuter. För mer tid än så vill vi inte ödsla på att vara arga på varandra. Vi vet vart gränsen är nådd och vi vet när någon utav oss har överstigit den.
 
Vi förbereder varandra, jag vågar säga ifrån och han lika så. Enligt mig är nycklen till allt detta är att lära känna varandra, och varandras svagheter. Eftersom jag egentligen inte var redo för ett förhållande var jag noga med att berätta om varför jag inte var redo, varför mitt förra förhållande mynnade ut och andra saker som jag kände att han borde veta om mig. Jag gjorde det för att jag inte vill påbörja något som jag inte var säker på, och jag ville inte att hans bild utav mig skulle vara felfri, för det är jag inte. Han vet vilka ord som inte bör sägas, han vet vad det är jag avskyr allra mest, han vet vilka mina svaga punkter är och han vet hur han ska reagera när jag inte klarar av mer. Det som är allra finast av allt detta är att han respekterar det, och gör allt han kan för att inte trycka allt för hårt på svaga punkter. Och jag likaså.
 
Det jag ser till att värdera mest i ett förhållande är att båda är lika och ingen har övertaget utöver den andra i ett förhållande, att påminna varandra om hur mycket man älskar varandra. Som när han kommer hem till mig utan att ens ha sagt att han ska komma en helt vanlig vardagskväll, eller när han på tal om ingenting berättar att jag är världens bästa människa. Det är sådant som får hjärtat att pirra till, när man vet om att man är omtyckt. Sist men inte minst är trygghet en av de största byggstenarna i ett förhållande. Att man känner en trygghet hos den respektive.
 
I slutändan handlar allting om hur mycket båda värderar förhållandet och respekterar varandra. 
 

Fråga om framtidsplaner

2014-10-27 @ 16:52:46 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Hej! Så fin blogg! Undrar vart du har praktik och vad dina framtidsplaner är? Kram
 
Hej på dig, vad glad jag blir av att höra att du tycker om min blogg, känns fint!
Jag har just nu praktik på Sparbanken Skåne i Hässleholm. 
Att tänka på framtiden får min kropp att både pirra av förväntan och skaka av skräck. Det finns så många val, det finns så många drömmar, det finns så mycket tid och det finns så lite tid. Jag har aldrig riktigt haft en bestående dröm sedan lång tid tillbaka, en riktig längtan efter en framtidsplan (jobb syftar jag på i första hand). Jag är en människa som gärna påbörjar någonting men har svåritheter att avsluta det, jag klarar inte av rastlöshet och jag klarar inte av spända förhållanden. Jag vill ha en framtid som är aktiv, rolig, spännande och allt som de flesta andra drömmer om. 
 
Jag har länge älskat att fotografera, men det är ingenting jag hade velat ha som ett "jobb" i form av framtidsplan. Fotograferandet ska (måste) finnas i mitt liv i framtiden, men inte som mitt jobb. Jobb är fyra bokstäver sprängfyllda med måsten, stress och prestationsångest. Jag står fast vid det att jag inte har den blekaste aning om vad mina framtidsplaner innebär. Men någonting som kanske kan vara en ledtråd på vägen är:
 
Jag vill resa, jag vill se mer utav världen än bara sverige
Jag vill fördjupa mig i psykologi, kanske i framtiden hjälpa andra som drabbats av samma sjukdom som jag
Jag vill kunna utvecka mig, inte stanna kvar i samma mönster i flera år
Jag vill utveckla mitt skrivande, skriva artiklar för en tidning, eller om egot växer: kanske en bok
Jag vill få så mycket utav mitt liv som möjligt
 

Smink-rutinen

2014-10-18 @ 13:49:09 | Permalink | Kreativt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag har fått in en andel frågor angående hur jag sminkar mig för att få till mina ögonbryn, vilket läppstift jag använer eller hur jag gör med diverse smink produkter. Vilka jag använder och vilka jag rekommenderar. Detta är en sysselsättning som jag alltid älskat, sedan jag var liten och tog smink från mammas sminkväska och målade läppstift och de mest bisarra ögonskuggefärgerna på mig själv och mina kusiner. Med åren utvecklades ett intresse, i samband med ett dåligt självförtroende och behovet av att hela tiden förändra sig själv pågrund av otillräckligheten som grodde i mig blev detta ett intresse som jag blivit (om jag får säga det själv) ganska kunnig om.
Innan jag tar på mig smink förbereder jag det med en kall ansiktstvätt, då jag inte använder mig utav starka produkter då dessa kan öppna porerna, och när man sminkar sig vill man försöka undvika att det tränger sig in i porerna med tanke på att det förebygger pormaskar eller finnar. Därför blir det ingen ansiktsskrubb, bara gammalt hederligt iskallt kranvatten på ansiktet och sedan baddande med en handduk. Efter det kan det hända att jag tar några droppar av ett oliv-scerum som är bra för att pigga upp trött hud. Sedan ger jag mig på den berömda fuktkrämen från nivea (en kräm som passar allt och alla, nivea är så bra). Och en klick ögonscerum från nivea lika så, dels för att huden inte ska bli torr och dels för att försöka fylla igen rynkor någolunda innan jag använder mig utav denna produkten ovan, en primer från Elf. Denna har jag dock bara haft i ett x antal dagar då jag var i behov av en nu primer och ville testa på ett nytt relativt billigt märke. Hittills har den gjort "som den ska" men inga underverk har skett. Tidigare har jag haft Smashbox's primer "photofinished" och den har haft ca samma effekt som denna! Primern tar du i hela ansiktet och smörjar in som en fuktkräm. Varför primer? Jo, för att sminket ska hålla, porer täpps igen av något harmlöst istället för foundation och linjer suddas ut lite mer än om du inte hade haft en primer. 
Denna foundation applicerar jag efter att primern har torkat till sig. Jag applicerar den med en foundationborste och inte med mina fingrar, då fingrar kan tillföra smuts till ansiktet. Jag tar ett tunt lager av denna som är från Make up store, en matt foundation i färgen "Milk" för min ljusa hy. Denna har jag använt i ca 2 år i streck och hittills har den inte svikit mig, dessvärre hade jag velat testa en annan, för jag känner än att jag inte hittat den perfekta foundationen än. Men denna är underbar änsålänge! 
Den har dock sitt pris på 250:-. Men med rätt användning håller den ca 3 månader eller mer. Den har en trög koncistens som arbetas in i huden lätt, en foundation som inte känns så rinnig och kletig.
Nu tar jag fram ringfingret och duttar en klick av L´oreal's Lumi Concealer undere mina ögon för att ljusa upp, även en del på näsryggen och T-zoonen. (området mellan dina ögonbryn och lite uppåt. Allt detta för att dölja mörka cirklar och för att ljusa upp partier jag vill ljusa upp. Anledningen till att jag använer fingret här är för att om din concealer blir varmare (med hjälp av fingerkontakt) är det lättare att dutta/massera in den i huden jämnt så att det inte lägger sig som ett lager under ögonen.
Efter det kör jag på Make up stors trogna concealer som innehåller tre väldigt pigmenterade och vaxliknande concealrar. Den röda för att motverka blåa partier (påsar under ögonen, vener), den gula för att motverka röda partier (finnar, irriterade områden) och den neutrala beiga färgen för att sudda ut och korregera så att färgerna inte blir för gula eller röda. Denna tar jag runt näsvingarna och på finnar. Mitt råd här är att inte använda denna concealer under ögonen, för att jag upplever den som "kakig" och för mycket. Dock rekomenderar jag denna för att korregera linjer runt ögonbrynen (om du vill ha en skarp finish) eller till att pensla över ett misstag du gjort, med tanke på att pigmenten är så starka täcker denna de flesta snesteg.
Detta är en gudagåva. Anastasia Contour Kit. En produkt jag önskade mig och fick under min födelsedag, en produkt som räddar livlösa trötta ansikten. Och som dessvärre kostar 500:-. Men jag kan lugnt säga att om du vill ha dimension i ditt ansikte istället för att det ska se så platt ut, då är denna en självklarhet.
Såhär ser den ut innuti. Med uttagbara palletter i olika färger. Den nedersta i mitten använder jag för att framhäva käke, kindben och näsa. Den i mitten där uppe använder jag som en highliter, som är till för att ljusa upp partier. (under ögonen, t-zoonen, hakan, näsryggen). De andra varrierar jag med i behov av hur mycket effekt jag vill ha. Dessa palletter är oerhört pigmenterade och lite går lång väg om man säger så. Produkten håller hela dagen och har fått mitt ansikte att se med livfult ut. Den högra ljusa palletten på bilden har ett skimmer i sig, bilden gör inte paletterna någon riktig rättvisa.
Sedan tar jag ibland ett puder som jag nätt för över områden som tenderar till att bli oljiga under dagen, pudrar på  ett ynkligt lager med rouge och går över till ögonbrynen. Jag använder h&m's brynpensel, som för övrigt är både den billigaste och bästa ögonbrynspensel jag ägt hittills. Med den fyller jag i mina bryn (efter flera års träning har jag lärt mig hur man gör det rätt). Sedan tar jag en concealer och drar längs kanterna av där jag målat för att ta bort eventuella misstag och för att göra linjen skarpare.
Denna mascaran är dyr, men gudomligt bra och tyvärr snart slut. Med den penslar jag ca två till tre försiktiga gånger på mina ögonfransar, både övre och undre.
Denna (egentligen halvdåliga) eyelinern gör jag därefter en "cateye" med. Det vill säga en lite tjockare linje på fransraden som sedan mynnar ut längs ögonvrån som en spets, de flesta vet vad jag talar om. Denna eyelinern är delvis bra för att den är vattenfast, men mer åt det dåliga hållet då den är svår att göra någonting åt utan att använda tops, vatten, tvål och concealer för att rätta till ett misstag med den. Dessutom blir denna eyelinern ganska torr och jag ska definitivt införskaffa en nu, men en eyeliner ingår nästan alltid i min sminkrutin.
Efter det kan jag ta denna mörkbruna ögonskugga längsgloblinjen på ögonlocken för att intensifiera mina ögon. 
Jag kan om jag vill vara mer festlig eller ha en mer mörk och pigmenterad färg på ögonen ta en av Make up stores microskugga, i detta fallet färgen "deadly". En dyr peng för en skugga, men:
Den håller, den har starka pigment och är alldeles underbart lättarbetad. Jag har haft denna i ca 2-3 år nu och den ser inte ut att ta slut på ett bra tag till!
Slut finishen är mitt läppstift, har ni märkt när jag burit det mörka vinröda läppstiftet? Det är iallafall denna jag bär och den kommer från Maxffactor, och denna kollektion kallas "lipfinity". Den håller i mer än ett dygn och när man vill ha bort den får man nästan gnugga med varmt vatten och en handduk. Säg hejdå till smetit läppstift som kladdar av sig, lipfinity är det bästa mest hållbara läppstift jag haft. Det enda negativa är att man lätt kan se torr ut om läpparna (med tanke på att färgen man målar torkar in i huden) och då måste man vara noga med att måla till med sitt medkommande genomskinliga läppsylliknande stift. 
 
Detta var mer eller mindre min rutin, någonting jag har när jag ska vara lite extra ät andra ögonskuggor, mer intensiva färger och diverse. Nu har ni äntligen fått ta del av det, hoppas det gav bra svar på en del frågor!
 
 
 
 
 
 

Lite frågor och lite svar

2014-10-13 @ 10:18:11 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()

Hur gör du de dagarna du mår lite "sämre" om man säger så? Eller de stunderna där du inte mår så bra? För det kommer några sådana stunder om dagen och jag vet inte vad jag ska göra överhuvudtaget, jag får bara panikångest i några timmar och känner mig vilse.. :( Kram!

Jag försöker mitt bästa med att uthärda dagen. Försöka tänka att imorgon kommer en ny bättre dag, och att allting kanske inte är så dåligt som man för stunden kanske tror. Jag tror att logiskt tänkande är allra bäst i situationer som dessa, oavsätt vad man än mår dåligt över. Som jag skrev i min må-bra lista, försök göra allting så fint för dig själv som möjligt. Vårda dig själv och ge dig själv så mycket uppmärksamhet du bara kan. Mindfullness är svårt i situationer då man har panik eller ångest, det är svårt att försöka se i nuet eftersom man väldigt gärna grubblar på framtid eller förflutet. Men försök att uthärda och vårda dig själv, det är mitt allra bästa tips. Tänk "hälsan går före allt annat".

 

Har du ett matschema du kan dela med dig av? För viktuppgång.

Jag gick/går på matschema. Och mitt matschema nu är väl mer fritt och mer för att hålla min vikt och inte gå ner. Mitt matschema förr var för att gå upp ca ett halv kilo om veckan. I det matschemat ingick det att jag inte fick gå mer än 6-10 minuter varje dag (vilket innebar ingen skola, ingen träning, inga promenader eller aktiviteter). Min mamma fick skjutsa mig vart jag än skulle och allt detta för att jag skulle gå upp i vikt. Det matschemat jag gick på då gick såhär:

 

Frukost: En macka med smör + pålägg med 1 portion gröt med mjölk eller 2 ½ dl fil med 1 dl müsli

Förmiddagsfika: En macka med smör och pålägg/smoothie/2 knäckemackor med smör och pålägg eller annat mellanmål (en kanelbulle, en chokladkaka är också alternativ)

Lunch: Enligt tallriksmodellen, grönsaker, kolhydrater, protein och fett

Eftermiddagsfika: Samma som förmiddagsfika

Middag: Samma som lunch

Kvällsfika: samma som för/eftermiddagsfika

 

Men det är olika för varje person, detta + inga aktiviteter eller promenader var det jag behövde. Vissa har bättre/mindre bra ämnesomsättning. Och vill man ha ett matschema är det nog viktigt att ta kontakt med någon som kan sådant bättre än jag, ta kontakt med bup eller med en ätstörningsklenik som kan sin sak och som kan ge dig det bästa matschemat för just dig !


Svar på frågestunden

2014-10-07 @ 15:29:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (4) | Trackbacks ()
1. Hur går det för dig nu? Är du friskförklarad eller får du behandling fortfarande? Om ja, vad för behandling? ( Du behöver självklart inte berätta om det i detalj, förstår om det är privat. Tänkte mer på om du träffar en psykolog eller sjukgymnast osv.)
För tillfället är jag inte frisk, eller för den delen friskförklarad. För att bli friskförklarad tror jag att alla tankar, all viktfobi och diverse diffusa tankar ska vara utrotade från hjärnan. Många säger att sjukdommen ofta sitter i hela livet, men att man som människa lär sig att hantera den på rätt sätt. 
Jag gick först på mellanvård, efter det på öppenvård och nu är jag fri från alla behandlingar. Då jag fyllde 18 fick jag med föräldrar och psykologs vägledning välja om jag skulle testa mina vingar genom att försöka utan vidare behandling från vuxenpsyk, eller om jag då skulle övergå från öppenvård till vuxenpsyk. Jag valde självfallet det jag ansåg vara bäst för mig, friheten. Hittils (sen den 8:e September) har det gått bra med både toppar och dalar, som alltid. Men det viktigaste är att vikten håller sig stabil och att huvudet inte blir allt för svart och svårt av mörka tankar!
 
2. Hur gör du för att leda bort dina hjärnspöken och komma på andra tankar? Några tips?
Jag vill säga några få punkter som är bestående:
Rätt omgivning (personer som får dina hjärnspöken att lägga benen på ryggen). Det kan vara allt från en vuxen som jag känner sig trygg med, till väldigt bra vänskaper som förbygger självförtroendet och som förgyller dagen (som det är för mig).
Våga berätta hur du mår för någon nära dig. Det är allra lättast att bli av med hjärnspöken om du har någon brevid som kan tala om för dig att livet blir bra tillslut, någon som kan stötta och finnas vid sidan när allt känns grått.
Gör din själ gott. Gör bara saker du finner ro i att göra. Gör dig själv en tjänst!
Jag ska nog göra ett inlägg där jag skriver må-bra tips som alltid fungerar för min del, det känns behövligt!
 
3. Skulle du i framtiden kunna tänka dig att jobba med att hjälpa personer med ätstörningar?
Ja, definitivt. Jag vill aktivt kämpa emot något som jag ogillar så starkt, likt sättet jag vill kämpa för HBTQ och mot rasism, likt jämnställdhetens rättigheter och diverse. Men med tanke på att jag själv varit nere i träsket hade det nästan varit som en dröm att kunna hjälpa andra upp därifrån, göra en föränding i samhället.
 
4. Din bästa musik just nu?
Det måste nog vara mina höstmelodier, de finaste och lugnaste. Jag har en lista som jag kan visa upp i senare inlägg!
 
5. Dina bästa "må-bra" tips som man kan tänka på nu när hösten och mörkret kommer?
Det kommer ett inlägg om det ska ni se!
 
6.Vad är din favoritfrukost? Hur ser en typisk frukost ut hos dig?
Jag skulle vilja säga att på stressiga skolvardagar står jag fast vid min standardfrukost som jag håller mig på allra bäst under dagens gång, vilket är: havregrynsgröt gjord på spis med 1dl blandade råghavregryn och fiberhavregryn och 2 dl vatten en nypa salt och när det fått en fast koncestens häller jag det i en skål. Jag har på senare tid haft havremjölk i, så himla gott! och därefter pudrar jag med kanel och kardemumma, en macka vid sidan om. På helger eller dagar då jag kan ta det lugnt på morgonen unnar jag mig gärna en skål med yoghurt och paulúns granola (favoriten!), jag har allra oftast smaken med dadlar och hasselnötter. Sedan tar jag en macka till det, en kopp rykande te eller ett glas vatten. På mackan kan jag ha kaviar, eller keso pudrat med svartpeppar, dragon och salt, eller mosad avokado med citronpeppar på.
 
Tack för en super-duper-mega-bra blogg! Du är så bra och inspirerande! Kämpa på! kram:)
Tack käraste du, så himla fint sagt av dig!
 
7. Hur mår du nu? Påverkar ätstörningen dig mycket idag, hur mycket märker du av den?
Jag skulle inte vilja sätta en ettikett på hur jag mår, jag har nämligen inte ett konstant mående. På morgonen kan jag gråta, på förmiddagen skratta, på eftermiddagen gråta igen. Jag är en känslosam människa och jag ser inget dåligt i det. Jag mår bra och dåligt, vissa dagar är bättre än andra som man brukar säga. 
 
Ätstörningen påverkar mig även idag, jag får fortfarande tankar om otillräcklighet och jag får återkommande ätstörningsbaserade tankar. Jag har dock lärt mig att försöka ignorera dessa, jag vet vilken röst som är rätt eller fel. (i liknelse som att ha en god och en ond liten människa i huvudet, jag vet vem som är god och vilken jag ska lyssna på). Jag märker av min sjukdom tjugofyra timmar om dygnet, den är där när jag vaknar, den är där när jag somnar. Den enda gången sjukdommen försvinner totalt är när jag är oerhört upptagen, oerhört glad eller då jag befinner mig i mina allra lyckligaste tillstånd.
 
8. Vad har varit svårast?
Under tidens om gått måste jag säga att få folk att lita på mig igen var svårast, att börja lita på mig själv men framför allt att återgå till ett liv som jag en gång hade. 
 
9. Var du alltid motiverad eller fanns det stunder då du bara ville ge upp? Hur tacklar man dessa perioder?
Det tog ett tag innan jag blev motiverad, det var inte föräns jag insåg att jag skadade människors psyke runt mig som jag började bli mer motiverad, men bara för att man är motiverad betyder det inte att man vågar göra någonting åt det. Jag var motiverad under hela sommarens gång, men någonting i mig höll mig nere så djupt att jag inte kunde göra någonting åt det. Jag ville bli av med sjukdommen men jag kunde helt enkelt inte, det var som om någon höll mina armar i trådar, styrde över mig medans jag skrek nej. Jag ville ge upp hela tiden, men kärleken till mina nära och kära var för stark för att bara "ge upp". Hade jag inte haft de personer runt mig hade jag nog inte varit där jag är idag, om jag ens hade varit på jorden över huvudtaget. 
 
Jag skulle vilja säga att man tacklar perioder olika, men man måste för det första se utanför lådan man är i. Du måste se hur du påverkar din omgivning, hur du ska kunna fortsätta leva i detta mönster. Du kommer tänka fel många gånger, men då måste du komma ihåg att tänka om och tänka rätt för att kunna övertala de mörka tankarna om att livet alltid har mer att ge. 
 
10. Finns det några livsmedel du helst undviker idag, eller kan du äta av det mesta?
Jag har oerhört svårt att äta "av det mesta" när jag är ensam, mitt egna initiativ är väldigt motstridigt. Jag äter, men helst inte onyttigheter på egna kommandon. Annars kan jag nog äta det mesta, saker jag allra helst inte äter är saker som är från snabbmatsrestauranger. Men givetvis kan jag äta detta om jag måste. Är jag med vänner eller liknande kan jag också äta mer "fritt", samma sak på allmäna tillställningar. Men jag överdoserar inte med onyttigheter om man säger så, av de simpla skäl att jag inte vill få för mycket ångest när jag är med andra människor, men att jag samtidigt måste försöka verka ha ett "normalt" förhållningssätt till mat. 
Detta är dock någonting som blir synligt bättre och bättre, har lärt mig att det är okej att äta allt utan att få ångest och jag har blivit mindre strikt, lärt mig njuta av saker som jag förr blev ångestfylld av att äta, och det är så skönt när man lärt sig att acceptera saker som förr var förbjudna!
 
11. Jag vet inte om det har varit så för dig, men jag har jättesvårt att gå utanför min "bekvämlighetszon" och göra sånt jag inte är van vid och känner mig trygg i. Om du kände så, hur har du gjort för att våga vara mer spontan och liksom... leva?
Jag har alltid, alltid, alltid längtat efter livet. Jag har under mina mörkaste perioder drömt om att kunna gå på festivaler, drömt om att vingla gapskattandes genom städers gator med vänner på helgkvällar, om att gå ut skolan och börja leva mitt liv på riktigt. Åka på fantastiska livsförändrande resor, om att uppleva allt som livet erbjuder. Men jag har varit väldigt strikt, varit oerhört uppmärksam och inte velat hamna utanför min "trygga zon". Och detta mest för att jag inte vill att mitt huvud ska sprängas av tankar om jag gör någonting som sjukdommen inte tycker om. Men det som hände var att jag blev kär, jag träffade en pojke som jag föll pladask för, som jag skrev långa rader om i mina dagböcker som annars bara var fyllda med dystra och diffusa tankar. 
När jag var med honom ville jag vara mitt bästa jag, när jag var med honom ville jag kunna göra saker som inte begränsade mig. För det som begränsade mig begränsade även oss två. Jag ville utvecklas och han hjälpte mig genom att vara en motivation, han gav mig något att sträva efter - att kunna leva normalt igen, med honom vid min sida.
 
Jag har undvikit saker som givit mig ångest för att jag varit rädd, rädd för att må dåligt. Men det viktigaste man måste ha i åtanke är att man aldrig kommer komma över sina rädslor utan att må dåligt. Ska du överkomma en spindelfobi tar du inte en tarantella i handen med ett leende på läpparna och mår bra. Du kommer vara livrädd, du kommer känna dig obekväm och ångesten kommer vara där, då måste du tänka på detta: Nu var detta såhär jobbigt, men när jag gjort det kommer det inte vara lika jobbigt längre. Och nästa gång kommer det vara lättare, och gången efter det ännu lättare.
 
Du måste tänka på att göra ditt framtida jag en tjänst!
 
12. Hur hanterar du ångest och negativa känslor?
Ångest hanterar jag genom att ordna "ta-hand-om-dig-kvällar". Genom att vara med de jag älskar allra mest, de som får mig att visa mina bästa sidor. Men det jag alltid gör, som jag gör nästan varje dag: ut och promenera. 
Är det så att du är för underviktig för att få röra dig måste du tänka på det extra noga. Jag levde praktiskt taget i ren missär under den tiden jag inte fick röra mig, samt var hemma från skolan, och åt 6 mål om dagen. Men nu är promenaderna min räddning, inte långa intensiva powerwalk's. Utan tankespridda lugna promenader, frisk luft, en podcast i hörlurarna eller låtar som verkligen känns bra i kroppen.
 
13. Hur går det med fysisk hälsa? Du ser ut att må bra och ha bra form :) Tränar du något hemma eller på gym nuförtiden? 
Min fysiska hälsa är bra antar jag, dock har min kondition aldrig varit påtal om. Jag tränar lite hemma, övningar för rumpa, mage, ben och diverse. Jag är en aktiv människa och jag promenerar varje dag. Jag gymmar inte, jag har inte tid till det och dessutom tycker jag att det finns en sån oerhörd stress och press angående att gymma nu för tiden.
 
14. Är nyfiken på vad du äter om dagarna och hur du kombinerar det med träning, samt vad du föredrar kring klädesplagg/mat/övningar när det gäller träning :) med bilder. Älskar att följa dig och hur du inspirerar och sprider din kärlek<3
Jag äter frukost, mellanmål (på helger och lediga dagar brukar jag inte behöva ett mellanmål innan lunch), lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Jag äter enligt svensk husmanskost så inga proteinpulver eller kosttillskott, inget vegetariskt (fastän jag hade velat prova under en period!), inget "en kycklingfile utan sås och potatis"-aktigt. När jag tränar brukar jag väl tänka på att äta mer men oftast kräver inte min träning något extra då jag aldrig tränar stenhårt nu för tiden, jag har inte riktigt tiden till det och dessutom borde jag gå upp mer i vikt för att kunna träna "stenhårt". Då jag fortfarande ligger på en undervikt. Klädesplagg när man tränar är väl ingenting jag kan ge inspiration om då jag inte har den blekaste aning om träningskläder eller märken. Jag använder ett par träningstrikåer från h&m, valfri tröja och sportbh samt nike jogging skor. Maten är viktig att vara varierad vid träning då man måste få i sig alla näringsämnen! Övningarna jag gör mest är utfall, squats (alltid en del av träningsrutinen), Situps, rumplyft, plankan på sidan för att träna midjan. Förlåt för att jag inte kan ta bilder på det än, det är för att mitt objektiv som jag beställt (!!) inte har kommit hem än, och det kommer inte komma förän den 17:e Oktober. Då kanske jag tar bilder om det inte känns allt för genant!
 
Tack för dina fina ord, åh vad jag blir glad!!
 
15. Om man märker att man håller på att sjukna in i anorexi, men inte vet hur man ska ta sig ut, vad ska man göra då? Jag läste ditt första inlägg, det där du kom ut med anorexin, och först tänkte jag positiva tankar, men två sekunder senare tänkte jag samma tankar som du tänkte. Jag hoppas du kan ge något tips på hur man kan undvika att hamna så långt ner i djupet..
Detta är en viktig fråga, jag är glad att den togs upp! 
Jag insåg att jag inte var helt frisk eller hade ett sunt tänkande kring mat och träning, kroppsbild och självkänsla väldigt tidigt. Redan innan min viktnedgång. Jag fick dåligt samvete över saker och ting och det var inte just så att anorexin gav mig en käftsmäll och sedan infann sig i mitt liv. Jag blev gradvis värre, just för att jag tänkte "Det kommer aldrig hända mig, jag kan inte bli sjuk i en sån sjukdom" eller tankar som "När jag gått ner i vikt slutar jag". Jag kommer ihåg så tydligt att jag till och med berättade för mina två närmsta vänner att jag misstänkte att någonting inte stod rätt till med mig, och det berättade jag flera månader innan jag började gå ner i vikt drastiskt och insjuknade riktigt. Det bästa är att göra sig hörd medan man kan, så fort du känner detta-är-inte-rätt känslan måste man ta sig i kragen och berätta för nära och kära hur frustrerande det än är. Jag blev totalförvirrad av de kluvna tankar jag hade, då jag i ena sekunden fick modet till att berätta och be om hjälp, men i andra sekunden hindrades för att sjukdommen sa att det inte var det jag skulle göra. Mitt bästa tips är inte att försöka lösa det ensam, du måste berätta för någon i din närhet, försöka få kontakt med någon som kan hjälpa dig innan det är för sent. Min familj och jag trodde att vi kunde klara det själva, men xx kilo minus senare insåg vi att det var lönlöst själva. Berätta, gör dig hörd. 
Maila gärna mig om hur det gick, och om du behöver mer pepp, jag vill inte att någon ska hamna så långt nere <3
 
16. Vad vill du säga till alla dom unga tjejer som var i samma situation som dig?
Våga vara modig.
Det är svårt och många tårar spills under tiden man är sjuk, och under tiden man jobbar för att bli friskare. Men man måste komma underfund med att alla tårar och kamper är värt det, sålänge du i slutändan vinner över dina hjärnspöken är allting på resan dit värt det, det kan jag lova.
 
17. Har du några tips på hur man kan förbättra sin självkänsla och sitt självförtroende?
Detta är någonting jag har svårt för, det är nämligen så att mitt självförtroende är lågt fortfarande. Jag skulle vilja ha ett facit på hur man gör för att må bättre i sig själv och i sin kropp men det är svårt med tanke på att varje individ är olika. Någonting jag kan ge som tips är att försöka ta åt sig av det fina folk säger till en, försöka uppmuntra sig själv till att vara sitt bästa jag och kanske även försöka förtränga bort det dåliga. Se sig i spegelen och upptäcka en brist men att ta det med en klackspark och veta att det finns viktigare att bry sig om.
 
 
Tack tusen gånger om för frågorna, och alla peppande ord. Ni är guld värda. ♥

En frågestund öppnas upp!

2014-09-29 @ 21:49:39 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (9) | Trackbacks ()
Det var längesedan jag tog upp ämnet som egentligen rör mig som allra mest. Ämnet som jag så många gånger nämnt innan men som jag har backat tillbaka från, i syfte att lämna mer plats åt livet istället. Låta sjukdommen och de senaste två åren tillbaka vara mer som ett minne blott, och intala mig själv i att sikta mot horrisonten istället för i backspeglen. Men jag känner samtidigt att det kan vara en möjlighet för mig, att kunna ventilera känslor så som jag gjorde förr i bloggen, då ni alla skrev om hur inspirerande och kämpande jag verkade vara. Det gav mig kraft, och mod att försöka ta en paus från att ens nämna det som jag går igenom mer eller mindre varje vaken sekund.
 
Någonstans på vägen började jag se mig själv ur ett nytt perspektiv, ur ett perspektiv där jag var huvudpersonen i mitt eget liv, där jag var starksinnad och modig. Och på något sätt fick jag för mig att det inte var starkt att hela tiden älta om ens svaga sidor, om ens innersta och mörkaste tankar eller om ens farhågor. Jag ansåg att om jag nu är i en friskhetsproccess ska jag inte älta sjukdom, ett moget och vettigt resonemang. Men jag har glömt bort att ventilera, trots att jag ogillar att prata och älta om sjukdommen med omvärlden så har jag helt och hållet glömt bort att skriva ner känslorna, vreden, melankolin och det verkliga i livet. Jag har väl nämnt och skrivit om dåliga dagar, men jag har aldrig riktigt gått in på var det dåliga ligger och gror. 
 
Därför har jag nu bestämt mig för att skriva ner, mer om det verkliga. Om det som rör sig innanför mitt pannben. Och därför undrar jag nu, om ni har frågor kring detta. Kring mina hjärnspöken, hur jag hanterar saker och ting. Hur jag mår, och vad som får mina dagar att rulla även när allting känns mörkt. Och självklart andra frågor också! Kring allt mellan himmel och jord (smink, har jag fått en del frågor om), om fotografi, om självkänsla och pepp. Om livet och allt därtill. Därför startar jag en öppen frågestund, för att ni ska kunna få svar på frågor, bli peppade och inspirerade. Även jag. Får jag tillräckligt med frågor går det an, men har ni inte några frågor eller funderingar är det helt enkelt så det är. 
 
Fråga på! Ha det fint.

En fråga om fotoutskrivning

2014-09-29 @ 20:39:02 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Hej, gillar din blogg jätte mycket. Har fått för mig att du har en fotoutskrivare, stämmer det? Vad har du för någon? Tycker du att den är bra? Ungefär vad kostade den? 
Tacksam för svar! :) 
Kram
Dessa bilderna är bland annat från när jag skrivit ut mina foton på min fotoskrivare som jag gladeligen tog emot i julklapp för ca två år sedan om jag inte minns helt fel. Jag är supernöjd med den och hade jag haft ett objektiv och fotoinspirationen hade jag använt den mer. Det är fint att kunna skriva ut sina minnen, hänga dem på väggen,  göra en minnesbok eller ge bort några fotografier till vänner, nära och kära. 
 
Min fotoutskrivare är en Canon Pixma iP4950 om jag inte minns helt fel. Här är åtminstånde en länk till den (vad jag tror, min ser ut och fungerar på detta vis i vare fall).
 
 
Jag är supernöjd, med kvalite och hur den fungerar. Enkel lätt och händig, tips tips!

Fråga om ett linne

2014-06-21 @ 15:50:40 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Var har du köpt linnet? Jättefina! 
Detta sköna linne hittade jag på bikbok för ca 149 :- om jag inte minns helt fel. Väldigt lätt och sommrig, skön också för den delen!
 

Mat inlägget

2014-05-28 @ 18:50:54 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag har fått en kommentar angående vad jag äter under en dag. Denna frågan har jag även fått förr men då var jag inte så positiv till att svara eftersom jag på något vis skämdes över mängden mat jag åt. Men allt eftersom har jag kommit till insikt med att min kropp behöver alla dessa 5/6 målen om dagen för att må bra, hålla vikt (Obs inte gå upp). Jag vill verkligen inte att någon ska jämnföra sig med mig, eftersom alla människor är olika. Jag äter fortfarande efter mitt matschema och vissa dagar blir det mer och ibland mindre, men på ett ungefär ser en dag ut såhär:
Frukost är något av det bästa jag vet, och jag gillar det allra mest framför någon serie i sängen. Här är en bild på en helgfrukost bestående av en macka med keso och tomat + lite örter. Och yoghurt med granola och varma bär. Detta är standarden för helger, ibland utan och ibland med bär. Kesomackan kan jag också byta ut mot kaviar då jag tycker om det väldigt mycket, och mosad avokado med salt och peppar! Jag har sällan skinka eller ostmackor som är ganska vanligt. På helgerna föredrar jag yoghurt med granola, gillar krispigheten och det är så gott. På vardagar blir yoghurtskålen ofta utbytt mot en portion havregrynsgröt med mjölk, kardemumma och kanel. Eftersom jag på vardagar går i skolan äter jag frukost tidigare och med havregrynsgröt i magen håller jag mig längre.
Förmiddagsfika kan för mig vara knepigt, vissa dagar är jag hungrigare och andra inte så oftast räcker det med ett äpple någon gång på förmiddagen. Men om jag är riktigt hungrig kan det bli en macka, eller en bar. Något som håller igång kroppen och ser till att man inte blir vrålhungrig till lunchen, ett äpple är enkelt att ta under någon förmiddagsrast i skolan dessutom!
 
Lunchen äter jag i skolan, enligt tallriksmodellen vad som bjuds. Jag har lärt mig att försöka kompensera med annat om jag inte tycker om maten i skolan, ifall något är för jobbigt att äta (oftast klarar jag det mesta) så tar jag mer av något annat livsmedel. Är jag hemma under helger värmer jag oftast rester då familjen inte äter lunch tillsammans på helger, så vida vi inte är och handlar i stan eller liknande då man tar en restaurang. Men som den frukost-mat-älskare jag är så kan jag göra en lunch hemma på helger som består av frukost igen, det vill säga en skål yoghurt med müsli eller granola och en macka till det. 
Eftermiddagsfikat äter jag några timmar efter lunchen och några timmar innan kvällsmaten för att hålla igång kroppen ännu en gång. Här ser vi ett mellanmål i form av smoothie som jag åt en varm dag då det inte var så frestande med något annat. Ett mellanmål kan annars bestå av en bar, en macka, en skål flingor, frukt eller vad man nu är sugen på. En chokladkaka för de som föredrar!
Kvällsmat består av hemmalagad kost i from av matcirklen, denna tallrik åt jag förra veckan, bestående av köttbullar i tomatsås och spaghetti, oftast grönsaker till dessutom men denna gången fick jag inte med det på bild, dessutom fick tomatsåsen agera grönsaker eftersom det bestod av tomater (nära nog, haha). En kvällsmat för mig och min familj är en varm tallrik husmanskost, och det trivs jag med.
På kvällen äter jag kvällsfika för att jag inte ska vakna på natten och vara hungrig, kvällsfikat kan man ta som mellanmålen innan maten. En bar (jag tycker om rawbite, och questbar men dessvärre är questbar dyrt). Jag har också nu på varmare kvällar börjat föredra en fruktsallad eller liknande, under vinterhalvåret åt jag ofta en skål havregrynsgröt på kvällen eftersom det var varmt och mättande. En macka kan också vara tillräckligt. Mellanmål kan varieras så enormt mycket.
 
Det är en matdag för mig, och som sagt blir det ibland mer eller mindre. Jag försöker inte leva så strikt som innan och variera, lyssna på kroppens signaler om jag är hungrig eller mindre hungrig. Men det är viktigt för mig att hålla en jämn blodsocker nivå om dagarna, detta är också dagar utan träning och det är för att jag ska stanna i min vikt och inte gå ner. Hade jag inte gått i skolan, bara suttit hemma stilla om veckorna och ätit denna mängd hade jag säkert gått upp. Men eftersom skolan tar en del energi är det viktigt att fylla på med det man gör av med. 
 
Hoppas ni fick vad in önskade och att jag inte triggade igång någonting hos någon, och jämnför inte er själva med mig. För mat är så individuellt!

Sommarshortsen

2014-05-24 @ 15:10:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Vart kommer shortsen ifrån? Superfina!
Min mamma handlade de till mig när hon var på ullared (hon kan hon). De är super mysiga, luftiga och sköna. Jag har sett att det finns liknande på h&m men inte i detta mönstret. Dessa kommer användas så flitigt i sommar!

Motivation

2014-05-23 @ 19:21:57 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Hur fick du motivation till att förändra och jobba mot friskheten?
 
Sedan jag avslutade min tid på mellanvården i Kristianstad har jag alltid varit motiverad till att jobba mot friskheten. Jag har inte bara blivit det på senare tid för att klarogöra det. En stor del av motivationen från allra första början till att motarbeta min anorexi kom från mina vänner. De uttryckte oro och bara tanken utav att jag hade orsakat dem smärta av att se mig tyna bort var tillräckligt för att jag skulle ta tag i mamma och säga åt henne att ringa om hjälp för mig. Därefter har de stöttat varje beslut som tagits och varit på plats var gång jag behövt det, det höjde min motivation mer eftersom jag ville kunna vara där för dem lika mycket som de var där för mig. Jag ville kunna lyssna och hjälpa de med deras problem, inte vara ett probelem för dem. 
 
En bit inpå mellanvården (tiden jag aldrig mer vill tillbaka till) hade gått och saker och ting stod mer eller mindre stilla, allt var tomt och tyst. Jag lärde mig hantera ångest och panik på ett vettigare sätt och jag kom till insikt med vad som behövde göras för att bli frisk, jag gjorde det jag blev sagd till att göra trots att jag inte alltid ville - för att jag visste att jag inte var rätt att bedömma vad som var rätt och fel. Däremot vågade jag aldrig utmana sjukdomen på det vis som jag skulle kunnat för att komma framåt. Jag vågade inte välja onyttigt före nyttigt och höll mig strikt till mitt matschema, var väldigt noga med att röra mig exakt så mycket som jag var tillåten till att göra. En tugga utanför mitt schema och ångesten blev högre än vad den redan var, en minut under min gångtid och jag kände hur kroppen växte till dubbla storleken på mindre än en nanosekund, inbillningar och imaginära bilder dök upp framför spegelen som inte gick att tänka bort, det var mer eller mindre det jag ville undvika. Jag var mer eller mindre fast på ett och samma ställe, som att gå uppför en rulltrappa som är till för att åka ner i.
 
Men så steg en person plötsligt in i mitt liv, ångestfyllda tankar innanför pannbenet ersattes med tankar på honom. Han distraherade mig från sjukdomstankarna, och han blev en avgörande del i min friskhetsprocess. Allting var inte meningslöst längre, för jag var kär. Och det gjorde livet en aning lättare att leva i. Jag har under min sjukdomstid alltid hört meningar som "Anorexi är en sjukdom som inte har något direkt botemedel". Men jag kan utan den minsta tvekan säga att bästa sättet att få bort otrevliga och gnaggande tankar som förgör en inombords, är hur klychigt det än låter: kärlek.
 
Trots än att han inte hade en aning om min sjukdom innan vi blev mer bekanta var han mer än väl förstående och stöttande. Han var nyfiken och hjälpsam, då jag trodde att det skulle skrämma honom, bort från mig. Men han stod kvar, lyssnade och lärde sig hur min sjukdom påverkade just mig. Jag delade med mig utav de pinsamaste sakerna med sjukdomen för honom, det vill säga matschemat, och uppsikten mina föräldrar behövde ha över mig. (Vilken 17 årig tjej vill berätta att ens föräldrar måste veta vad, när, hur mycket man äter 24/7 och se till så att man inte rörde på sig för mycket?). Han accepterade mig, och älskade mig. Han såg bortom allt jag såg som problematik, och med alla mina hemligheter sagda fick det mig att inse hur mycket jag inte ville ha det på detta vis. 
 
Han fick mig till att testa saker, våga saker, han fick mig att tycka om mig själv på ett sätt som jag aldrig trodde att jag kunde göra. Livet blev lättare för varje dag och med honom vid min sida, min familj och mina vänner vid min andra fanns det ingenting som kunde stoppa mig. Vad hade jag för val? Falla tillbaka i sjukdommen och riskera att förlora de jag älskar allra mest, eller att ta sig an svårigheter för deras skull och för att förgöra all ondska som rörde sig i mig. 

Valet var lätt, resan jag tog mig an var däremot allt annat än simpel. Sedan dess har motivationen ökat med tiden, viljan att kunna leva normalt istället för att ständigt ha besvär. Viljan att kunna klara sig själv, att kunna hitta på saker och ting utan att behöva ha en stor klump i halsen. 

Motivationen kanske inte är synlig från början, men så fort man inser hur mycket enklare och roligare livet blir när man inte låter anorexin inte längre styr, det är då man inser att man gjorde rätt som tog den svåra vägen. Och allt eftersom man vågar möta hjärnspökena blir man starkare, modigare och mer motiverad. Så länge du inte utmanar dig kommer du ingen vart.

Nu blev detta ett långt svar, men jag ville verkligen förstora det här ämnet. Bara för att man inte har någon motivation för tillfället betyder inte det att du ska låta bli att kämpa, för motivationen kommer på vägen, det lovar jag.

Svar

2014-05-10 @ 18:50:57 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Åh, va snygga träningstights! Var köpte du dem? Sitter dem skönt, inte för tighta? :) funderar kring dem.
 
Dessa köpte jag på h&m för ca 300 kronor! Jag har aldrig riktigt varit expert på träningskläder och kvalité, vad som är bra eller inte. Men detta sitter väldigt bra på mig, och de är lagom tighta då jag tycker om när de sitter åt lite. Än så länge har de inte gått sönder i någon söm, och de fungerar väldigt bra att röra sig i. En sak jag upptäckt är att de inte är så luftiga, men vad vet jag som endast ägt två olika träningstights? Jag tycker iallafall att priset är väldigt rimligt för kvalitén!

Svar

2014-04-22 @ 16:30:34 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Åh vars kommer bikinin ifrån? Superfin!
Denna fina skapelse kommer ifrån h&m! Visst är den fin? Dock håller den nog bara en sommar med tanke på hur den är sydd, med vilket tyg och diverse. Men den var verkligen värd det!
 

Sommarklädsel

2014-03-25 @ 19:46:09 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag fick en fråga angående hur jag tycker man ska gå klädd i sommar, och jag har så många förslag egentligen, så mycket jag vill införskaffa men som jag troligtvis inte har pengarna till, här kommer det iallafall några kollage jag gjorde tidigare idag!sommar
Alla kollage är gjorda på min polyvore där ni gärna får kika in! Första kollaget är på de bikinisar jag skulle kunna tänka mig införskaffa i år om pengarna räcker. Jag är sugen på ljust och blommigt, lite gammeldags med bandu-bh kanske skulle sitta bra! Jag är rädd för hur jag ska klä i bikini till sommaren, då jag genomgått en viktuppgång under vintern vet jag inte hur jag kommer förhålla mig till allt man visar upp. Men nog om det! Ett par lite finare strandskor och mjuka shorts att trä på när man ska gå någonstans.
sommarHär kommer shorts med hög midja i svart för omväxlingens skull, det vill säga om jag lyckas bli brun nog till att bära svart. Ett par solglasögon (som jag redan införskaffat från Ur&Penn). Converse som alltid är ett säkert drag på sommaren, speciellt låga. I sommar kommer jag också försöka införskaffa många sköna blommiga plagg, klänningar som linnen. Somd etta på bilden! En snyggare ryggsäck därtill kanske?sommar
Klänningar ska jag köpa, det är nästan det jag längtar mest efter, att bära klänning under varma dagar. Jag vill också införskaffa en lite större vintage jeansjacka då jag sucktar efter en något enormt, och jag kan lova att så fort jag hittar en så slår jag till, kosta vad de kosta vill!
 
SommarHöga midjeshorts och ett snyggt maglinne i basfärg. Converse, armbandsur och en ryggsäck. Ett enkelt nagellack och kanske lite längre naglar förhoppningsvis! Svårare än så behöver det inte vara, detta är helt perfekt för en helt vanlig sommardag, sen om man väljer att ha ett x antal ringar på fingrarna gör det inte de minsta. 
 
sommarDet är lite av en risk eftersom jag annars inte tänk på det förän jag såg detta plagget på polyvore, jeanshängslor och paladium, undertill en vit tröja i form av t-shirt eller linne? Hur fint? Väldigt! Jag som kan vara väldigt feg hade gärna velat testa detta!
sommar
Sist men inte minst en klädsel för sommarkvällar, ni vet sådanna med grillning, solnedgång, vin och gott sällskap? Minnesbilder ska tas och blommiga kjolar är helt underbara, svarta stilrena linnen, vita också för den delen! Och ett par fina ballerina, kanske klack om det är ett festligare tillfälle? En snygg sidoväska till det! Öronhängen, ringar och halsband behövs nästan inte, men om man känner för det så är det fritt fram!
 
Hoppas detta var ett bra svar på frågan jag fick!

Svar på frågelådan!

2014-03-23 @ 15:53:55 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Hur mycket väger du? (är du nöjd med din vikt?)
Hur mycket jag väger ser jag som min ensak och den är irrelevant för andra att veta. Min vikt ser jag som en privat sak med tanke på att den har orsakat mycket problem för mig på olika vis. Jag är inte nöjd med min vikt och skulle gärna vilja vara lättare, mindre. Men det är sjuk-tankar och det är helt fel tankar, jag jobbar just nu så gott jag kan på att acceptera den vikt jag har. På gott och ont är det de som kommer få mig att må som bäst i slutändan.
 
Hur lång är du?
Jag är 159 cm lång
 
Vad får dig att le?
Oj, det var en klurig fråga då det är massvis här i världen som kan få mig att le. Om jag vaknar och har en bra dag, en dag då jag hunnit med alla måsten som gnager i hjärnan. Det är ett exempel, då somnar jag gott! Men om ni vill se fler kan ni kika på min "99 saker jag gillar" lista som jag skrivit förr på bloggen.
 
Hur ser ditt träningsschema ut?
Jag har inget speciellt träningsschema, jag vill inte att träning ska bli ett tvång. Träning ska vara skönt, roligt och givande. Inte ett måste, därför står jag inte riktigt för träningsscheman på den fronten!
 
Vilka övningar gör du när du tränar din rumpa?
Jag squatar, benlyft, rygglyft, utfall och diverse. Det finns oändliga sätt att träna rumpan, men sedan har jag alltid haft en "ank-skärt" genetiskt sätt!
 
Vilken kroppsdel gillar du bäst på dig själv?
Som en extrem glädjedödare måste jag säga att jag inte tycker om en centimeter av kroppsdel på mig själv, jag är självkritisk och det är inget jag väljer att vara, jag bara är det. Det är prestationsångesten och perfektionistan i mig som löper amok. Men jag jobbar dag ut och dag in på att acceptera hur jag ser ut, vissa dagar går det bättre och andra sämre.
 
Kan du inte lägga upp mer träningsbilder och inlägg?
Givetvis om jag känner att det är någonting jag vill dela med mig utav, men jag tänker inte låta sådant stiga mig åt huvudet. Denna bloggen är inte en träningsblogg, det är min lilla virituella dagbok som jag delar med mig av. Men självklart kan träningsinlägg och bilder ordnas. Dessvärre lite mer diskreta, hoppas ni har överseende för det!
 
Jag undrar när du fick börja träna efter du varit sjuk?
Jag fick börja träna nyligen efter att ha haft träningsförbud sedan maj förra året, så jag har inte tränat så länge. När man varit sjuk vill helst alla att man ska kunna vara pålitlig (dvs att man inte fuskar med mat och kompenserar med träning). Och de vill att man ska ha nått en stabilare vikt för att man inte ska rasa eller skada sig, de vill också att man ska tänka efter och vara varsam. Därför är det fortfarande en väldig risk att låta mig träna då jag missbrukade träningen förr, men därför försökter jag så gott jag kan med att ha ansvaret för mig själv. Desto mer man visar att man kan, desto mer litar dina medmänniskor på dig! 
 
Undrar om du hade svårt att följa matschemat i början?
Ja, det hade jag. Jag var van vid att äta små mängder och hade ingen koll på hur en normalportion såg ut. Men eftersom jag hade konstant bevakning av föräldrar så var jag mer eller mindre tvungen att äta, oavsätt om jag så mycket om skrek att jag inte var hungrig. Matscheman kan vara krångliga i början, just för att man kan känna sig mätt och stor hela tiden, mätt konstant och magen kan väldigt lätt bli som en ballongmage (min blir sån fortfarande ibland). Men det är inte för att du äter mycket eller för att du blir större, det är för att din mage vant sig vid små portioner och det blir en omställning. Efter ett tag vänjde jag mig, och nu blir jag till och med hungrig de tiderna jag ska äta enligt matschemat vilket är positivt och ibland jobbigt.
 
Vad tycker du mest om med dig själv?
Det var svårt, men jag tycker om att jag har självinsikt. Jag vet vad som är rätt eller fel. Dessutom tycker jag om att jag är pålitlig, håller löften.
 
Hur tycker du man ska gå klädd i vår/sommar? 
Det kan jag göra ett inlägg om snarast, tack för frågan för detta har jag funderat på länge!
 
Hur mycket får du lov att träna? Blir inte din familj oroliga för att du ska "falla tillbaka" när du börjat träna?
Jag får väl lov att träna på gym kanske 1-2 gånger i veckan. Övningar gör jag varje dag och promenader (som i mitt fall är rätt raska och kan kallas powerwalk) gör jag också varje dag, det beror på hur folk ser träning. Mina föräldrar är väldigt oroliga och ger mig ofta varningstecken, de säger ofta att jag ska ta det lugnt och inte stressa på med träningen bara för att jag får. Även jag är rädd att fallar tillbaka, men det är en risk jag tar och jag försöker lita på mig själv och mitt rätta jag.
 
Topp tre godaste maträtterna enligt dig?
Åh det var svårt! Jag antar att du menar varmrätter? isåfall måste jag säga:
Kålpudding med potatis och brun champinjonsås med grönsaker
Saffranskryddad fisksoppa gjord på lax, torsk och räkor
Taccos (ett säkert val alltid)
 
Hur tror du ditt liv ser ut om 10 år?
Om tio år är jag 27 och fyller 28 till hösten. Då hoppas jag innerligt att jag har min drömlägenhet inredd så som drömbilden ser ut i mitt huvud redan nu, vitt vitt och vitt. Jag hoppas jag har ett jobb som jag älskar, jag hoppas att ha en sambo att komma hem till om kvällarna, och dessutom hoppas jag på vänner som bor alldeles i närheten. Ja, kanske också planer på att få en liten bebis? Vem vet vad framtiden erbjuder egentligen!
En annan dröm är att jag bor i ett annat land, träffar nya människor och lever ett helt nytt liv för något år eller två, men det är en annan historia.
 
Var bor du?
Skåne, tio minuters bilfärd från den lilla staden Hässleholm!
 
Hur får du så extremt fina ögonfransar, någon speciell mascara du kan rekomendera?
Åh men gud vad fint sagt! Jag har ögonfransar som egentligen inte syns då de står rakt fram utan någon böjning. De är långa men de flikar sig inte uppåt vilket kan vara jobbigt. Jag har en toppenmascara som heter "Diorshow new look mascara", ni hittar den här och den är en väldans dyr men oerhört bra mascara som inte smular, eller släpper fäste. Jag lägger ett lager på fransarna och låter det torka, sedan ett till och därefter tar jag en ögonfransböjare som jag värmer upp med hjälp av en hårfön, låter ögonfransböjaren svalna till för att jag inte ska bränna fransarna eller ögonlocken. Och sedan böjer jag fransarna två omgångar på vardera öga. Sedan stannar dem där hela dagen! Tips tips!
 
När du blev sjuk i anorexi, vad fick dig att ta emot hjälp? Var du inlagd eller har du fått hjälp i öppenvården?
Det som fick mig att be om hjälp var att alla jag älskade mådde hemskt, just på grund av mig. Min familj var orolig och rädd, mina vänner likaså och jag gjorde det enbart för att jag älskade de så pass mycket att jag satte deras mående före mitt ego. Det har jag kommit långt på, och jag är stolt över att just jag tog initiativet tillslut efter många om och men. 
Jag var inne på mellanvården alla dagar i veckan från 9 på morgonen till 3-4 på eftermiddagen, där jag hade vila, åt, vila, åt, sjukgymnast, psykologprat, massage och diverse för att få ner min stress och ångest. Jag blev efter tre-fyra månader utskriven därifrån då jag gått upp i bättre vikt och mina föräldrar hade fått lära sig hur man tacklar med problem angående min sjukdom som de inte visste hur de skulle hantera innan. Jag gick från heltid på mellanvård (utom helger) till några dagar i veckan, till sedan utskrift. Därefter skickades jag direkt till öppenvård, det innebär att man går till behandlaren och pratar, man väger sig och tar puls/blodtryck. Man ser till att man inte faller tillbaka och det är en slags efterbehandling, den går jag fortfarande på.
 
Vad är det finaste du vet?
Mina nära och kära är de finaste jag vet, och att vara älskad. Det är också himla fint.
 
Tycker om din blogg så mycket, en riktig förebild är du! Vem är din allra bästa vän?
Åh tack tack, blir så himla glad!! Jag har ingen allra bästa vän, men det finns två människor på denna jord som jag skulle kunna berätta allt för, mina stödpelare i livet. Men de vill jag inte kalla bästa vänner, de vill jag kalla för syster och bror. För de är som min familj, johanna och robin för att nämna namn. Ni har sett dem i bloggen innan tror jag!
 
Står du och din bror nära?
Nej, vi är väldigt långt ifrån varandra. Men vi lär väl växa ihop med åren tror jag, hoppas jag.
 
Vad vill du jobba som?
Jag har lite dröm om en frilandsfotograf, dessutom har jag lite av en vilja att hjälpa andra med samma problem som jag men om jag kommer arbeta så vet jag inte. Att arbeta med människor är kul, jag gillar också skönhet och kosmetika. Men jag har ingen stor dröm om ett jobb just nu.
 
Vad använder du för ögonfransböjare, var har du köpt den och vilket märke osv? För jag har provat ett par olika men ingen har direkt funkat så bra...Har du ganska korta i vanliga fall eller? Jättevackra ögon!
Tack för komplimangen fina du! Vilket märke är en väldigt bra fråga, jag har inte koll på det. Men jag kan inte få mina ögonfransar att stå upp om jag bara använder en ögonfransböjare direkt på fransarna utan mascara eller utan att den är upphettad, då har det knappt någon effekt på mig heller! Testa mitt tips som jag nämnde några frågor upp, jag är säker på att det kommer funka, var försiktig dock!
 
Haha har alltid undrat så får väl passa på och fråga här.. dina mjuka mackor ser så otroligt goda ut vilken bröd är de :)? o måste bara säga att du är sån otroligt stark&fin tjej och fortsätt kämpa du är värd allt bra ett frisk liv ger!
Det brödet ni ser på alla mina frukostar är Finax Osötat och gott fullkorn. Väldigt gott, och det brödet jag fastnat för mest hittills! Tack, så fin du är. Det värmer något enormt!
 
 
Tack för alla frågor och fina kommentarer som jag fått ta emot de senaste dagarna, ni är bara för bra och uppmuntrande. Glöm aldrig hur fina ni är, hela bunten! Hoppas ni fick de svaren ni sökte och om inte får ni gärna höra av er till mig här eller på min mail (ccmp@hotmail.se). Nu har jag fått så mycket inläggs-inpiration och lite mer pepp till att uppdatera bloggen bättre. Ha nu en fin söndag!

En frågelåda!

2014-03-20 @ 16:49:09 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (10) | Trackbacks ()
Jag tänkte påbörja en liten frågestund som jag skulle kunna sitta och svara på någon dag inom snar framtid, mest för att se vad som är intressant. Vad ni vill veta, inga frågor är dumma och anonym är det inte fel med att vara så länge man inte lämnar en kränkande kommentar! 
Vänner, kärlek, mat, familj
Skriverier, fotografi, anorexi, stil eller endast personliga åsikter. Det skulle vara fint att se en och en annan kommentar, puss !
 
 
 

Tidigare inlägg
Tidigare inlägg