Nu är det gjort

2016-04-07 @ 20:31:24 | Permalink | Allmänt
Denna veckan har varit så-himla-intensiv och den är inte ens slut ännu. De senaste veckorna har varit ett levande helvete för att säga det rakt ut och orken försvann för allt där ett tag. Orken att göra någonting annat än att oroa mig för jobb, framtid och alla dessa extra tankar som dyker upp imellan alla katastrofsenarion som mitt huvud spelar upp. Men nu är äntligen ett orosmoment förbi, för jag tog mitt körkort igår!!!

Som jag stresspluggat och oroat mig, låtit nervositeten ta över och när det händer påverkas allting negativt. Jag klarade min uppkörning på första försöket, men kunskapsprovet var något av det värsta jag vet på grund av min nervositet. Första testet underskattade jag, att man kunde vara så pirrig och uppe i varv fanns inte på min lilla karta men det visade sig sedan vara fel. Påvägen hem grät jag. Mest för att det är så jag reagerar. 
 
Prestations ångesten för mig förvärrade såklart allting och efter andra gången så kändes det som om att livet hade gått på grund (konstigt, men sant). Ej godkänd stod det för andra gången framför mig och allt raserades, det enda jag tänkte på resterande utav dagen var på hur otroligt meningslös jag var. 
 
Tredje gången, då åkte jag dit själv. Endast en person visste om vad jag skulle göra och ingen annan i min närhet hade en aning om det. Skönt, tänkte jag. Då skulle jag slippa ge ett ynkligt och mesigt svar som "nej" när alla skulle fråga hur det gick. För tredje gången med klumpen stigandes i magen, och tillslut med den iskalla oron i magen tryckte jag på rätta-provet knappen och: ej godkänd.
 
Den lilla isklumpen jag hade i magen sprängdes, ut i vartenda ådra och fy vad jag var sämst, så här dålig kan man inte va. (förstå mig inte fel, det är inte dåligt om man inte klarar kunskapsprovet direkt, eller ens på femte eller sjunde försöket, men min prestationsångest tillåter inte det och det förklarar hur nedklankande jag var). 
 
 
Igår, fjärde gången. Då var jag nästan inställd på att Ej godkänd skulle visas framför mig. Jag försökte ställa in mig på att inte hoppas för mycket men samtidigt ha lite hopp. Isklumpen kom än en gång men denna gången: Godkänd
 
När jag läste det, kändes det som om mina axlar hade fem ton mindre börda att bära och hela jag blev varm. Det var så konstigt, lustigt. Jag trodde att jag aldrig ens skulle klara ta körkort då jag gjort det halvhjärtat under så lång lång tid. Men nu, nu kan jag äntligen lägga det åt sidan. Checka av det på listan, säga tack och adjö till körskoleböckerna och njuta utav känslan att jag faktiskt får köra där ute på vägarna, helt själv. Vad hände? Det känns så så så overkligt, men så jävla bra.
 

Kommentarer
Postat av: Malin

STORT grattis, fina du! ❤️

Svar: tack fina du!!
Cassandra Persson

2016-04-08 @ 13:54:05

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback