Nakna sanningar

2016-04-01 @ 19:00:30 | Permalink | Allmänt
 
 
jag såg en bild idag, en bild med en text där det stod:
" Tänk om det gjordes en bok, med alla texter som någonsin skrivits men som blivit raderade, den hade jag velat läsa" jag fastnade på den meningen och drog upp min gamla dagbok där jag skrev så intensivt ett tag, men som jag sedan glömde bort någonstans.
 
Två dagböcker fyllda med glada och ilskna tankar. Läste igenom och grät, grät, grät. Men som jag kände mig bra när jag var klar, när alla dessa tunga kapitel var slut, det var fint ändå att se hur man kan förändras så snabbt. Hur man kan gå från att vara en människa till en annan, och hur intressant det är med ens tankar när man är mitt i en grov depression. Eller hur man tänker när man inte har någon näring i kroppen. Jag tänkte faktiskt go back to memory lane med er och publisera några, till en början. 
 
Så nu andas jag djupt och skriver upp mina tankar, från 1-2-3 och till och med 4 år tillbaka. Här finns många mörka tankar, och det fyller väl ca 80% av alla texter. Det känns lite naket för mig, men samtidigt kan det vara skönt. Tror jag.
 

 
"jag är sjutton år gammal 
och det känns som om jag hunnit med alldeles för mycket missär. "
 
 
 
"Det finns en miljontals frågor och egentligen finns det inget svar
Det finns inga svar på varför vi gör detta, varför vi halkar efter
varför vi låter mörker sluka oss som ett jäkla monster.
Som om vi vore hjälplösa möss i en bur tillsammans med en orm.
Det är en märklig vana vi har, en vana av att ge upp och låta psyket sänka oss"
 
 
 
"Hon älskar och hatar, hon skrattar och förbannar. Hon är rättvis och självisk, hon är det mesta och ingenting alls. Hon vill vara allting på samma gång och samtidigt vill hon inte vara någonting, ingenting, ibland vill hon bara bort från allting. "
 
 
 
 
"Men sanningen är, att jag har monster i huvudet än.
Man kan bara inte se det lika tydligt."
 
 
 

"Jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller skriva. 
Vet inte skillnaden på rätt och fel längre. 
Ser inte olikheten mellan svart och vitt, 
utan allt klumpas ihop till något fult och grått."

 

 

"att inte fullfölja ens drömmar, är som att begå mentalt självmord"

 

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback