Mat

2015-01-31 @ 17:01:55 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag har sedan jag varit liten varit en matfantast, gillat de mesta och provat på många olika ting. Fastnat för det jag gillat allra mest och sedan hållt mig till det så ofta jag kunnat. Jag är sådan än idag, hade jag fått bestämma vad jag skulle äta under en dag så skulle  nog de flesta måltiderna bestå av samma saker. Sedan jag blev sjuk (och därav var livrädd att prova nytt) har jag sakta men säkert blivit mer öppen. Jag har varit glad för att ta del av nya maträtter, smaker. Saker som jag inte ens visste att jag tyckte om har jag i efterhand upptäckt att jag tycker om. Salladsböner, kikärter, kokta grönsaker, till och med bruna böner som jag sedan barnsben fasat för. (dock inte lika illa som blodpudding, vem kom på det ens?!)
 
Jag klickade in på pinterest härom kvällen i hopp om att få tankarna på annat, kom då förbi några recept som jag så himla gärna vill testa på, jag är så sugen på att utveckla mig själv.
Hemmagjord pizza, så himla gott. Gjort på tunnbröd eller på något annat sorts bröd än det vanliga, och varför inte testa nya ingredienser. Ca andra gången jag åt hemmagjord pizza sedan jag blev sjuk fick jag en idé att testa någonting nytt. Jag hade tidigare sett ett recept på floras blogg där hon hade rödbetor, pesto, fetaost och pinjenötter. Istället tog jag tomatsås som grund (är inte någon fantast av pesto), sedan tog jag rödbetsskivor, fetaost, valnötter och roccula. Och det blev så-himla-gott. Det är mitt to go to recept varje gång vi har hemmagjord pizza numera!!
 
Soppor har jag länge velat testa i alla olika former, på bilden ser ni en slags matig soppa med kikärter och kyckling, den andra röd/lila soppan är rödbetssoppa med fetaost smulor på toppen. Jag kan tänka mig att många rynkar på näsan och tänker tankar om att det låter alldeles för äckligt, och vissa kan tycka det. Men jag är så nyfiken på hur detta skulle smaka, och jag tvekar inte på att det skulle bli hur gott som helst!
Soppor som vi brukar återgå till hemma är nog allra mest fisksoppan med räkor, saffran, lax och torsk. Lagad på vitt vin, grädde och créme fraiche. Den soppan hittar ni här!
 
Sötpotatis, behöver jag säga mer? Jag smakade sötpotatis för allra första gången förra året och jag blev helt till mig, jag älskade det så mycket! Även fast det är lite dyrare än vanlig potatis så är det så värt det. Jag längtar efter att göra sötpotatis chips i ugn med flingsalt, eller andra rotfruktschips som t ex palsternacka, rödbetor och diverse. Även göra några slags sötpotatis klyfter kryddade med de allra bästa och ringlade med olivolja in i ugnen. Även göra sötpotatismos!
 
Pasta, olika nya pasta sorter!! Jag älskar pasta med hemmagjorda "Italienska" köttbullar i tomatsås med vitlök och dragon, det är nog en av mina favorit rätter. Men jag vill testa på fler sorters pasta, kanske göra hemmagjord färsk pasta någon gång? Det finns så många olika sorters pastarätter att göra. Vegetarisk lasange, pasta i avokadosås eller med färsta tomater, fetaost och spenat, kantarellpasta? 
 
Ikväll blir det pasta av nytt slag. Nämligen med en hemmagjord soya-pastasås tillsammans med champinjoner, paprika, spenat, morrötter, något kött och pastan såklart. Så bra!!
 
 
 

Fråga - viktuppgång

2015-01-27 @ 09:45:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Alltså du har säkert svarat på det här så många gånger men måste ändå fråga i ren desperation. Hur hanterade du viktuppgången när den blev märkbar under din tillfrisknad från anorexi? Vet att man inte ska vara så utseendefixerad osv men när jag ser bilder på dig så blir jag så motiverad då du ser oerhört bra ut - bättre nu än i en anorektisk kropp. Du är liksom naturligt smal och ja, har väl min drömkroppen kan man säga. Det som skrämmer mig är att jag känner mig inte alls fin i min normalkropp, inte alls. Tycker liksom jag ser bättre ut som underviktig. Fan alltså... 

Men, några tips? Hur hanterar jag en ångest som äter upp mig inifrån?
 
När jag hamnade på mellanvården fick jag ta del av inte bara psykisk men även fysisk vård. En del av min vård gick ut på att jag skulle gå hos en sjukgymnast minst en gång i veckan, vilket var något av de mest frustrerande jag upplevt. Jag var så rasande på varje session, jag var så arg över hur sjukgymnasten berättade om avslappning och inre lugn. Men en sak jag minns väldigt tydligt var en utav de första gångerna jag var hos sjukgymnasten, då hon tog fram en mätsticka. Hon bad mig rita up på en whiteboard tavla hur bred jag ansåg att mitt huvud, mina axlar, min midja, höfter, lår, vader och diverse var. Både framifrån och bakifrån. När det var gjort tog sjukgymnasten mått på alla dessa delar och ritade enligt måtten hur bred (snarare obred) jag egentligen var till skillnad från vad jag hade ritat ut. På vissa ställen kunde det skilja decimetervis och det gav mig en ordentlig ögonöppnare, hjärnan skrek att alla ljög och att jag visste & kände min egen kropp allra bäst. Men sen stannade allt till, jag insåg att det var lönlöst att tro något så underligt som att en mätsticka skulle ha mer inkorrekt än mitt ögonmått. Jag fick diagnosen som ingår i sjukdommen anorexi - felaktig kroppsuppfattning.
 
Under min viktuppgång var det ett stöd, en pelare jag kunde luta mig mot när jag såg att vågen visade högre siffror. Jag visste att jag hade en felaktig kroppsuppfattning och jag upprepade det inom mig var gång äckel-känslorna kom smygandes. Jag ska inte ljuga och säga att det var lätt med en viktuppgång, jag var livrädd och varje gång som vågen visade en siffra högre ville jag allra mest stänga in mig i mig själv. Jag kom hem många gånger och grät, jag spenderade kvällar genom att se mig i speglen, mäta avståndet från låren och inse att de växte för varje vecka som gick. För det är så anorexi går till, det är en annan indevid inuti dig som vill göra allt i sin makt för att du psykiskt och fysiskt ska må dåligt.
 
"Har du ätit mer än vanligt under en dag? då är du grotesk. Har du gått upp i vikt? då är du ett enda misslyckande. Har du gått ner i vikt? bra, men du skulle kunna gå ner mer. "
 
Jag vill mest berätta för dig, för alla med samma eller liknande problem att det inte går felfritt. Det är jobbigt och det finns inte någon speciell medicin för att göra viktuppgången enklare att gå igenom. Med det vill jag ge lite tips på vad jag gjorde för att genomlida allt missär.
 
 ▼ Jag tänkte att jag går efter ett matschema av en anledning - Jag använde logiken när tankarna kickade in. När hjärnspöken sa åt mig att hoppa över ett mål så fick jag komma in och berätta för mig själv att jag äter inte bara för att, jag äter av en anledning.
 
▼ Jag försökte se det positiva - jag tänkte på allt jag kunde få friheten till att göra med normalvikt. Alla utekvällar utan att frysa, att kunna kramas utan att känna mig skör i skelettet, att kunna slippa tänka på hur tjockt/smalt någonting var på mig. Att kunna träna, promenera och leva som jag vill. 
 
▼ Jag letade inspiration - Jag började följa en massvis med människor på instagram som hade en normalstor och kurvig kropp. Jag började sakta inse att, det är finare att se ut så än som ett benrangel. 
 
▼ Jag tänkte mig bort till hur jag skulle se ut i normalvikt - Jag försökte tänka mig en normalvikt utan att tänka i överdriven form. Jag tänkte istället på hur snygga ett par lite större lår kan vara, en större rumpa och bröst. Jag tänkte på hur kvinnlig jag skulle se ut istället för som en planka eller ett barn på 10 år.
 
▼ Jag la tankarna på annat så fort jag fick chansen - ofta gick alla dygnets minutrar till oro, ångest och tankar som var ätstörningsrelaterat. Men så fort jag fick chansen till att lägga fokus på någonting annat, när jag målade något, skrev ett inlägg, letade kläder på nätet, gjorde en läxa, befann mig i skolan, sminkade mig eller så mycket som att ha ett samtal med någon annan. 
 
▼ Inspiration -  jag lät mig ta in allt positivt med ett liv utan undervikt. Kollade och inspirerades av tjejer på olika sociala medier som förde fram budskapet, då de en gång haft/har anorexi. Följde deras resa samtidigt som jag gjorde mig, det fick mig att inse att jag inte var ensam.
 
Du är så fin som säger allt detta till mig, och att jag gör dig motiverad är så bra!! Men jag känner mig inte alltid fin, jag kan än idag (oftare än ni tror) få för mig att jag är för stor här, för bred där, för ofast där. Jag har än idag tankar kring om jag skulle ta och gå ner något kilo eller två, jag har fortfarande hjärnspöken som drar i mig. Det kanske är svårt att tro, då det kanske låter som att jag har accepterat min kropp idag och att jag inte lägger lika mycket fokus på vikten som förr. Men jag tänker på det ofta, känner mig ofta otillräcklig och gräslig. Jag låter bara inte det hindra mig från att kämpa mot anorexin. Alla tankar kommer inte vara borta en vacker dag, men tillslut kommer du inse att du har nått normalvikten och livet gick inte under. Istället orkar du mer, är gladare och mindre bekymrad kring vikten. Fortsätt kämpa mot hjärnspökena, de får inte vinna, lova mig det!

Dagen var inte min

2015-01-26 @ 18:40:23 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag vandrade runt i rutig tröja och basic men ganska fashionabla byxor. Bestämde mig ganska snabbt för att dagen inte var min dag och för att huvudet var alldeles för tung för att kunna prestera, ibland får man bita ihop, men ibland får man också ta första bästa tåget hem och lägga sig i sängen med en serie på datorn i knäet. Medicin kommer inte alltid i pillerform.

Ljuset blir större när natten tar form, och värmen blir mer värd i storm

2015-01-26 @ 18:31:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
1. Var ligger din mobil när du sover? Brevid sängen i en laddare/väckarklocka
 
2. Var är din andra hälft? Jag tror inte riktigt på sådant
 
3. Ditt hår? Som det varit ett tag nu, halvkort och blondt. 
 
4. Din klädstil? Kjol, stickat, polo är fint. Jag har svårt för att utmärka mig med en viss stil
 
5. Vad är din plan för veckan? Skoldagar, praktikdagar, resten lär gå åt promenade (i regn som det ska bli hela veckan </3 ) och dels en helg med huspassning. 
  
6. Vad är det bästa du vet? Denna har jag svarat på ca 100 gånger, men att kramas, romantiska stunder, skratta & dricka vin, eller bara träffa en vän över fika. När kreativiteten kickar in och jag kan sitta i flera timmar och rita - händer allt mer sällan men när det väl händer är det guld värt.
 
7. Vad drömde du i natt? Jag tror jag drömde om att jag fick någon sjukdom som inte ens existerar och inte en människa fanns till hands, panik
 
8. Vad är ditt mål i livet? Att kunna återberätta intressanta, sorgliga, roliga, äventyrliga anedoter för andra om hur händelserikt mitt liv varit. Ha ett jobb som jag avgudar, leva lyckligt.
 
9. Vart befinner du dig? För att vara exakt till punkt och pricka, på en kudde på golvet med datorn i sängen. The perks of not having a desk on my room typ
 
10. Vad är din hobby? Vill  säga att det är en hel duns med saker. Kosmetik, illustration, kreativitet, fotografi, mode. Känner mig väldigt snurrig utöver att inte ha en huvudhobby direkt.
 
11. Vad är din största rädsla? Total ensamhet
 
12. Vart vill bo om du får välja fritt? Är väldigt sugen på någon annan stans än i skåne, men som 18 åring utan jobb gäller det att drömma. Paris, london, och alla dessa ställen
 
13. En sak du önskar dig? En sak??? Lycka i livet inom alla kategorier
 
14. Vart växte du upp? I samma hus, på samma gata, i samma stad, i samma län som jag bor i nu. 
 
15. Vad gjorde du i lördags? Drack vin och konstiga hemmagjorda drinkar, åt trerätters och hade kjol för första gången på länge. (parmiddagsbjudning)
 
16. Vad har du på dig när du går hemma? Allt som är otajt och mysigt, tjocka strumpor och håret i en knut
 
17. Din tv? Äger ingen, haha?
 
18. Ditt favoritdjur? Valpar, åh och kattungar
 
19. Din dator? Är en Macbook air.
 
20. Din favoritsak? Men vad jobbig fråga, dessvärre är svaret min mobil.
 
21. Saknar du någon? Saknar en hel bunte med omtyckta människor, alldeles för många för den delen.
 
22. Din bil? Finns där ute i världen någonstans, den har bara inte blivit min ännu
 
23. Något du vägrar klä på dig? Overall, känns-som-om-jag-ska-dö känsla i overall
 
24. Favoritaffär? Det finns så många affärer som jag älskar, dock har jag ingen av dessa i närheten utav vart jag bor. Monki, American Apparel, Urban Outfitters, Topshop, Weekday, Zara och såklart the basic som finns i närmaste stad (h&m)
 
25. Din sommar? Den kommer, och den ska bli bra. För då har jag inte någon skola att blicka mot till sommarens slut, efter min sommar börjar livet (vill jag tro, det kommer säkert inte kännas så jag är bara klychig)
 
26. Älskar du någon? Givetvis
 
27. Vilken är din favoritfärg? Så oerhört ointressant och trist fråga, som jag inte ens själv har svaret på. Tjohej tjollahopp för regnbågs-cassi
 
28. Vad skrattar du åt? Alldeles för mycket som inte alls egentligen är roligt. Pewdiepie, internskämt med vänner
 
29. När grät du senast? I fredags kom det en del krokodiltårar
 
 

Söndag

2015-01-25 @ 16:24:51 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Helgen var än en gång över och trots att den bestått av peppiga upptåg kan jag inte hjälpa känslan av melankoli som samlas innanför pannbenet. De senare veckorna har varit långa veckor, jag känner mig mest av allt på ett konstigt sätt helt förlamad imellan åt. 
Vaknade tidigt (sömnproblem har varit januari's huvud-dilemma för mig) steg upp och åt frukost för att sedan ta en lång promenad, köpte lite godis innan tåg påstigningen till kvällens sällskap i hopp om att kunna göra någon glad åtminståne. Jag ber om ursäkt, huvudet är tungt och hjärtat fyllt med känslor, därför känns kanske detta inlägget oengagerat och trist, men livet är en stor soptipp ibland. 
 

alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel

2015-01-22 @ 08:51:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Igår var det onsdag i all ära och den påbörjades på dessvärre allra värsta sätt, med bland annat yrsel och kallavettningar, mardrömmar och alldeles på tok för lite sömn. Efter många om och men fick jag senare i mig en behövlig frukost och mådde snäppet bättre. Jag hade egentligen i åtanken att göra ett "ett foto i timmen" inlägg men jag förstod att det var bäst att lägga ner den idén och fokusera på att må bättre istället.
Drog på mig de varmaste kläderna jag kunde hitta och vandrade sedan ut i vinterlandskapet som fallit och lagt sig under nattens gång. Träffade min lika morgon-pigga vän som också hade en ledig dag från skolan. Pratade och promenerade lite tillsammans innan vi gick åt skilda håll hem. 
Efter en lång-dusch med hårinpackning  och ansiktsmask därefter var jag som ny, det bästa sättet att starta min dag måste vara på detta sätt. Drog på mig smink och min nya tröja, tog några bilder i spegeln och lyssnade på Winnerbäck (hade nästan glömt hur bra han är). En körlektion, några ärenden på stan och en kvällsmat senare slocknade jag i en varm famn.
 
Hoppas ni hade en fin onsdag!
 

Lediga dagar och snöfall

2015-01-20 @ 17:48:06 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Bra saker med idag är att jag fick sluta ca 3 timmar tidigare än väntat på grund av inställda lektioner/lektioner jag fick ta ledigt från för att jag låg lite före i arbetet. Det resulterade i att jag och min kära vän gick en runda på stan då jag fann denna stickade tröjan från h&m's januari-rea. Sjuttiofem kronor, och att jag kunde ta det på mitt presentkort från i jul gjorde det hela ännu bättre då jag slapp bli av med pengar från kortet. Efter att ha vandrat i snöfall ett tag bestämde vi oss för att sätta oss lite snabbt på ett fik, efter det köpte jag ett gräsligt paraply (bokstavligt talat, det var grönt gräsmönster på det) bara för att ha tillfälligt skydd mot det vita som fortfarande i skrivandes stund faller från himmelen och packar marken vit. 
 
Ha en fin tisdag!

Måndags kläd-collage

2015-01-19 @ 10:39:59 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
januari collage
 Har fått ett ordentligt sug efter byxor som dessa, mjuka, casual och helt underbart sköna vardagsjoggning. Ett par joggingbyxor som inte ser allt för lediga ut för att kunna bära till jobb/skola eller till andra tillfällen, ett par liknande som jag köpte för inte så länge sedan. Lika dant med tröjan, har länge velat ha ett linne med hög krage, jag har sett Linda Hallberg ha det i några av hennes bilder på hennes blogg och blev helt såld.
 
januari 2014
 
 
Ett par oversize slitna svarta uppkavlade jeans till ett par kängor. En läder ryggsäck, stickade tröjor och stora tjocka halsdukar. Klockor med smal rem. ♥15 Januari
Jag-vill-ha-en-kimono. Är helt såld på kimonos nu, så lätt att dra över ett helt vanligt linne. Handväska är också något som jag inom snar framtid vill införskaffa, och platåskor (behöver knappt ens uttala mig om dem) så himla snygga. Längtar även till sommaren då jag kan börja vandra runt i mina tyg skor med platå. 
 januari 2014
Dett är nog dröm-outfitten. Polotröja, en hatt (måste ha en hatt, måste måste måste). Kängor ooch de där byxorna igen. En grå halsduk på det och jag är i himlen.
 
januari 2014 by ccmp featuring a matte lipstick

Jag-listan

2015-01-18 @ 12:58:53 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
 
Cassandra Cecilia Marianne Persson, kallas Cassi

Jag är för tillfället pigg men uttråkad

Jag är bra på att tänka alldeles för mycket (måste sluta med det)

Jag önskar att jag var mindre självkritisk och osäker på mig själv

Jag är dålig på att göra klart saker, gör oftast det halvdant och låter rastlösheten ta över
Jag tycker inte om blodpudding, vem kom på det ens??

Jag läser mest the golden year för tillfället

Jag gillar när jag är glad, det är så himla härligt att bara känna sig glad

Jag sjunger i-n-t-e bra

Jag älskar Michael, jätte mycket
Jag är inte speciellt bra på att varva ner och ta det lugnt, har aldrig viljan till att ligga länge i sängen på morgonen eller ro till att spela mobilspel i soffan i en kvart ens, måste hitta på nya saker. Kan knappt ens kolla film på kvällen för den delen
 
Jag tycker om lediga dagar inkl. ostressiga morgnar

Jag föredrar all sur mat framför söt. (Äter hellre en surare apelsin än choklad t ex)

Jag är beroende av att ta minst en promenad om dagen

Jag har på mig ett underställ och en stickad tröja, beger mig snart ut i kylan!

Jag dricker allra helst cola zero, dålig vana

Jag lyssnar väldigt ofta på podcast när jag är ute och går

Jag blir arg på människor som ständigt söker uppmärksamhet, blir väldigt störd av det
Jag blir rädd av mina egna tankar ibland

Jag önskar att sommaren snart är här

Jag är uppväxt med världens finaste familj

The theory of everything

2015-01-17 @ 09:06:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag är inte någon riktig filmfanatiker, jag älskar att se på film men jag gör det väldigt sällan frivilligt med tanke på min rastlöshet, eller min förmåga att somna ca tio minuter in på rullen. (det kvittar vilken film eller hur/var jag ser den). Serier har nästan alltid varit lättare för mig att se. 
 
Men häromkvällen såg jag klart en hel film utan att somna, för att den var så himla fin och intressant, så jag var bara tvungen att tipsa om den.
Stephen Hawkings, låter bekant? En man som blev världskänd för sina uträkningar om bland annat svarta hål, alltså kosmologi. Detta är en film baserad på en sann historia, om en man som lever än idag, men inte på samma sätt som förr. 
Stephen träffar Jane rätt snabbt i filmen, de blir förälskade på direkten och lever det nykära och helt underbara livet tillsammans. Jane får träffa Stephens familj och han berättar för henne om hans forskningar och ideér om kosmologi.
En dag faller han ihop, hans ben orkar inte längre hålla honom uppe och doktorn han besöker berättar att han fått en nervsjukdom, en sjukdom som gradvis försvagar och förlamar nerverna i kroppen som går till olika funktioner. Doktorn säger också att Stephen bara har  ca 2 år kvar att leva, och att han tillslut kommer tvina bort totalt. Stephen blir förkrossad och efter att ha stängt in sig på sitt rum på cambridge där han studerar i ett x antal dagar får Jane tillslut reda på vad som hänt. 
Resan börjar, att bekämpa sjukdommen tillsammas. Och åren gick, de fick barn ihop (två eller tre stycken om jag inte minns fel!) Och tillslut hamnar Stephen i rullstol för att kunna ta sig fram. Han kämpar fortfarande med sina forskningar och slog igenom med hans svarta håls-teori.  Men familjen mår inte så bra som den såg ut att göra, Jane blir utbränd av allt jobb, Stephen vill inte ha doktorer eller sjukskötersker runt omkring och allting blir en enda röra.
Stephen hamnar i koma tillslut, det ända sättet att få liv i honom är genom att göra en operation som involverar hans strupe och att han aldrig kommer  kunna tala igen. Jane försöker kommunicera med honom via en  "tale-tavla" där han ska blinka när hon säger en bokstav. Men Stephen har tappat orken till allt.
Trots det försöker de vara en familj, leva normalt och vara tillsammans.
Detta är en film som innehåller mycket sorg och tragedik, men också glädje och hopp, tycker att den är värd att se!