lush

2015-12-29 @ 20:36:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
som den nybörjare inom lush-produkterna kan jag med all säkerhet berätta att det är det mest välgörande, miljö/djurvänliga och snyggaste skönhetsprodukterna som jag hittills testat. Även om jag försöker så kan-jag-inte hitta någonting som är negativt med deras sätt att producera eller deras tänkande kring deras helt fantastiska produkter. Förut hade jag den där favorit hudkrämen, sen en annan favorit ansiktskräm samt en och annan bodylotion som jag använde ganska ständigt. Men sen jag testade på lush blev jag total-förälskad.
Först och främst:
världens snyggaste förpackning. Med texter som t ex: "En återfuktande, mjukgörande mix av världens första rättvisemärkta vanilj, glansgivande mandel och krämig avokado för ditt hår att dricka upp. När du är redo att använda denna varma oljebahandling, placera behandlingen i en lämplig behållare (vi gillar att använda en tom svart burk) och sätt på vattenkokaren. Vi rekommenderar att du samtidigt förbereder en trevlig kopp te!"
Så behövligt avslappnade buskap, istället för kalla och tråkiga beskrivningar så som "applicera masken på håret, vänta 15 min, skölj".
 
Här är den fantastiska rengörings-skrubben, som doftar fräsht och som verkligen gör någonting för huden. Samtidigt som den inte är för hård eller för uttorkande som skrubbar ibland har en tendens till att vara.
och istället för en vanlig vit tråkig kräm har de nästan alltid spännande färger som speglar det som är huvudingridienserna i produkterna.
denna dushgelén doftar hallonhjärtan!!!
Denna ansiktsmasken är så rengörande och mjukgörande att jag vill ha den varje dag, och det hade jag säkert haft också om inte tiden hade varit på knapp. Jag ska definitivt införskaffa mig fler ansiktsmasker då detta är den enda jag har hittills, men denna känns så fräsh och mintig på ansiktet samtidigt som den gör huden otroligt len och frisk när man sköljt av den med ljummet vatten.
 
Gå in på lush's hemsida (lush.se) för att läsa mer och se deras utbud då de har allt från hårvård, badbomber, bodylotion och diverse. Tipsar så himla mycket om detta minst en gång i veckan, man får ej glömma att ta hand om sig själv. 
 
Ha det fint!!
 
 

Tid - Alex & Sigge

2015-12-26 @ 16:06:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
 
 
Jag lyssnar maniskt på Alex och Sigges Podcast en gång i veckan, varje vecka. Jag upptäckte dem för cirka två och ett halvt år sedan och deras syn på livet, deras smarta tankar och anekdoter gör mig så otroligt inspirerad till att skriva. Och för att inte tala om Sigge's sätt att prata och berätta historier, hans sätt att tänka så långt och nästan filosofiskt utan att det ens verkar som att han försöker. Hur som helst så fick jag deras alldeles nya bok TID, som jag velat läsa den. Mest för att just jag är så tidsdriven och intresserad utav det, som jag så många gånger nämnt förr har jag svårt att hålla mig fast i nuet utan att skena iväg med tankarna och grubbla över det förflutna, eller oroa mig för framtiden. 
 
Igår bläddrade jag igenom boken, med texter som är i ögonfallande och bilder som fångar intresset direkt.
Vi får väl se om detta blir ett slags tips till er, jag hoppas den är så bra som jag tror att den är åtminstånde.
 
 
 

Bara lite babbel

2015-12-21 @ 12:46:47 | Permalink | Tankar | Kommentarer (3) | Trackbacks ()

Ni vet när en inte riktigt reflekterar över livet, utan bara lever på i ett enda flöde utan paus eller eftertanke. När en norchalerar tråkigheter, per automatik nickar för att man inte orkar fråga vad personen mittemot menar, eller när man går upp på morgonen och tar på sig de första bästa plaggen bara för att orken inte existerar. Mitt liv har varit i den stilen periodvis på sistone, korta intensiva "jag-orkar-inte-bry-mig" peroder som något slags självförsvarssystem för att jag inte ska känna lika mycket. Som om min kropp säger ifrån att jag har tänkt för mycket och alldeles för intensivt för mitt eget bästa, och därför stänger av själva känsle-systemet och går på den här urtrista per automatik lågan i någon vecka eller två.
 
När en ligger under täcket på kvällen kommer det, känslo-bomben som man undvikit. Just då man inser att nu mår jag inte bra och att någonting någonstans är väldigt väldigt fel. Minutrarna efter att man insett det följer något utav följande alternativ:
» jag inser att jag tagit på mig jobb för fem dagar framöver som jag inte kommer kunna ta mig igenom utan att någon dag stressa upp mig till tårar
» kommer på mig själv hellre vilja somna i soffan framför tv:n för att slippa ligga i mörkt rum där alla tankar kan komma
» jag inte orkar svara i telefon för att jag inte har lust att prata med någon om någonting
» slutför inga projekt, inte ens de jag tycker om 
 
Det kan vara den där övergången från att ha gått i skolan till att plötsligt vara vuxen. Och den här åldersångesten över att alla flyttar hemifrån med sina fasta jobb köper inrednings saker, sparar inför framtiden och ändå verkar vara helt och hållet obrydda robotar som jobbar varje vaken tid utan att ens fälla en tår av stress, ett helt sprillans nytt liv som jag avundas. Pressen jag sätter på mig själv blir högre och starkare, prestationsångesten är en utav de farligaste sakerna jag har inom mig - det förstör mig och har alltid gjort det mer eller mindre konstant. Jag mår så himla lätt dåligt, den låga psykiska smärttrösklen jag har hindrar mig från att vara sån som jag egentligen vill vara, positiv och kreativ. 
 
En annan dålig egenskap jag har är oron inom mig som hela tiden bubblar, för exakt allting. Orolig för vad folk ska tycka, säga och tänka, orolig för misstag jag kan begå eller orolig för någon i min närhet. Exempel:
Jag fick möjligheten om att jobba efter sommaren i två veckor på ett helt nytt ställe som jag aldrig varit på förr.  Ett vikariat under tiden en ordinarie hade semester. (kul att få en sån möjlighet, skönt att jag har något att göra nu efter sommaren medan jag söker jobb, vad härligt med nya erfarenheter, vad kul att de ringde just mig) det är sådanna saker som jag hade kunnat intala mig själv, vilket jag gjorde ibland. Det fastnade bara inte, det var tomma tankar och ord som jag sa i hopp om att jag skulle börja tro på dem själv. Men från och med dagen då jag fick samtalet om jobberbjudandet la jag minst en tanke varje timme på att oroa mig över hur det skulle gå. "tänk om jag gör fel" "tänk om jag inte trivs" "tänk om de inte trivs med mig". Tänk om tänk om, om och om igen. Överanalysernade orosmoln som åskade fram tills den dagen jag började jobba, då det gick hur bra som helst. 
Slutsats: jag fick mig själv att må dåligt utav ingen anledning alls
 
Sådan är jag, och jag avskyr det. Men det är en del av hur mitt tankesätt är, och hur jag alltid har varit. De höga prestationer jag sätter på mig själv gör att jag tänker mig alla senarium, tänkbara som otänkbara om vad som kan gå snett och varför. För att jag sedan ska kunna känna lättnadskänslan utav att "detta var ju inte alls så farligt som   jag trodde att det skulle vara". Jag måste jobba på det, försöka se möjligheter och bredda mitt synsätt istället för att hålla mig till det negativa och se i tunnelsyn. 
 
 
G u d   v a d   s k ö n t. Att kunna rabbla ner några tankar bara sådär, det var så längesedan nu. Det kanske är en väldigt oklar text, utan någon speciell röd tråd eller slutsats. Men det var skönt att bara babbla om saker som pågår i huvudet på mig. 
 

raw-fika och hoppfulla tankar

2015-12-17 @ 20:15:27 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
I början av veckan besökte jag och min käraste vän ett fik/café som nyligen öppnat i hässleholm. "Lillaråa" var namnet och dit ska jag d e f i n i t i v t gå igen. På "Lillaråa" är allt glutenfritt (!!) och det mesta är även raw-food vilket är så himla bra för kroppen och även knoppen på alla sätt. För naturen, för djuren och för människan.
 
I mitten av sommaren var jag på en del läkarbesök och efter en del väntan kom provsvaren på att jag är glutenintolerant, att anpassa mig har varit en rätt bra blandning mellan enkelt och svårt. Fysiskt sätt med mat-hittande och kroppsmående är det förvånansvärt lätt, men psyket har satts på spel. Efter att ha behövt tänka så oerhört mycket på min kost och hälsa hade jag äntligen lärt mig att släppa mer på gränserna, att ta för mig mer och att våga våga våga. Men när jag fick reda på detta var det som ett bakslag, att jag som precis lärt mig att tänja gränserna ska begränsas igen.
 
Jag är säker på att det inte är något som är oerhört intressant att höra på, det jag vill komma fram till att allting på "Lillaråa" är glutenfritt och jag jublade av glädje att slippa klura ut vad jag kunde äta eller inte. 
 
I detta nu räknar jag ner dagar och timmar utav jobb innan det äntligen är dags att pusta ut, åtminstånde pusta ut en liten del. Jag räknar även dagarna tills 2016 kan påbörja, att lämna ett gammalt år är så befriande, och trots att jag inte riktigt tror på att nya år är en nystart så vill jag ändå hoppas på att det kan vara ett slags sätt att känna fler möjligheter, drömma fler drömmar och nå fler mål av alla dess slag, det känns iallafall hoppfullt att tänka så. 

balans

2015-12-04 @ 19:25:07 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Balans, det är så himla viktigt att hitta det men också så otroligt svårt. Med prestationsångest och höga förväntningar är det omöjligt att hitta den balansen som är hälsosam. Jag drog det till en så stor överdrift på alla sätt, på alla vis. Tårar rullade ner för mina kinder när jag inte fick högsta betyg i skolan, jag kom hem och satte mig med kudden mot kinden och blev kvar i samma position ca hela kvällen. Min strävan efter perfektion har alltid varit hög, alltid varit över förväntan och jag kan fortfarande gå upp över öronen med alla dessa måsten för att jag ska vara just den som jag vill vara. (eller den jag önskar att jag vore).
 
Att ge upp låter negativt, och så fort någonting låter negativt är det ett slags misslyckande. Men ibland måste en bara inse vad som är skillnaden mellan ett positivt uppgivande och ett negativt. Ja, att ge upp kan vara bra ibland. Att ge upp kan betyda att man gör det för ens eget bästa, för att man har vetskapen om att fullfölja inte kommer leda till någonting gott, eller att man i själva verket inte känner sig okej men situationen. 
 
Det är svårt för mig att ge upp någonting, jag ser det som ett misslyckande även fast det inte alltid behöver vara det. Att ge upp kan betyda så himla himla mycket, och man kan göra sig själv en så stor tjänst. Vi alla vet att det viktigaste är att må bra, oavsätt vad situationen gäller. Det tar tid innan man hittar sin egen balans, och ibland måste man må dåligt och vara med om några misslyckanden innan man inser när det är dags att ge upp. Ibland måste man gå hem och gråta några gånger innan man inser att "nu, idag ska jag göra någonting åt detta". Hur lång tid det än tar så kommer man till det stadiet, men när man väl kommer dit så vet man när det är dags. 
 
Oavsätt om det handlar om att ta hand om vänskap, det kan handla om strävan efter ett önskat utseende, det kan handla om att hitta de rätta jobbet, om att kämpa sig igenom alla möjliga ting. Men cassandra, glöm inte att du får ge upp (så länge det får dig att må bättre)
 

att överleva december är en konst

2015-12-02 @ 13:30:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
 
» det  är onsdag och jag har avslutat mitt arbetspass för dagen. Med tunga ben släpade jag mig hem, bryggde en kopp gamla södern té och sippade tills jag bestämde mig för att klicka in här. Visst är det helt otroligt? December, redan! Jag har fortfarande inte förstått hur snabbt detta året har sprungit förbi, jag har knapp hunnit sitta ner och reflektera över det, har dock även inte orkat. Bättre att leva i nuet än att grubbla över hur snabbt eller långsamt året gott eller hur?
 
Har en lista över hur jag ska klara av december, för att överleva mörkret lite smidigare och bättre.
 
♥ dricka te
♥ göra julkort!!
♥ bli inspirerad (pinterest är bästa vännen för inspiration)
♥ lyssna på musik lite för högt i hörlurarna
♥ ha onödigt tjocka strumpor
♥ göra juliga spotify listor
♥ ta vara på vännerna, träffas spontant och dricka vin
♥ göra ett eget pepparkakshus istället för att köpa ett färdigt
♥ ha halsduk så ofta man kan
♥ doppa skorpor i kaffe (mmm)
♥ glöm inte ta hand om en själv (ansiktsmasker och långa varmduschar)
 
 

skulle göra vad som helst

2015-12-01 @ 18:19:33 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Jag pratar inte om det, även fast det är det största och mest livsavgörande som hänt mig hittils. Jag berättar inte för folk hur mitt förflutna har varit, och därför är det lätt att människor trycker på punkter som jag egnetligen inte klarar av att höra, punkter som startar krig i mitt huvud men som jag bara skrattar bort för att verka trevlig och mindre besvärlig. Det gör ont, när folk berättar om bantningstekniker och om att de borde äta mindre, det gör ont för att en del av mig inte kan hantera de orden utan att börja fightas med en annan del utav mig. 
 
Det träffar mig snabbare än ett blixtnedslag, ibland klockan 06:00 på morgonen. Ibland precis innan jag ska lägga mitt huvud på kudden, kanske några gånger på förmiddagen/eftermiddagen. De där tankarna som jag försöker att inte lägga någon energi på, utan förvarning slår det mig och förlamar. Fortfarande, och trots att jag ibland lyckas vifta bort det innan det växer sig allt för stort så kan det ibland fastna på näthinnan. Som om ångesten är ett slags exem, och desto mer man tänker på det desto mer känns det. Hur svårt är det att tänka bort en ångest? det går-inte. 
 
jag krigar innanför pannbenet, som om jag aldrig gjort något annat i mitt liv. Jag jobbar på att älska mig själv, på att älska den magen som putar ut ibland utanför jeansen, jobbar på att älska mina bristningar på sidan av mina lår. Men det tar energi att gå runt var dag och försöka älska sig själv när ena sidan av hjärnhalvan säger tvärt emot, som att springa det fortaste man kan utan att komma någon vart. Psyket tar stryk och fastän jag bygger upp det igen vet jag om att det snart kommer brytas ner. 
 
Det gör alltid ont, morgon-middag-kväll. Men jag försöker att må bättre, det är väl det viktigaste?