Om att alltid ha ett vakande öga, sluta aldrig ta hand om er

2014-11-04 @ 18:58:36 | Permalink | Allmänt
Jag har gjort mig tydlig när jag talat om vad jag tror angående friskheten efter en ätstörning; att man aldrig blir hundra procent frisk från den. Att leva med den är en annan sak, att vara såkallad "frisk" men att ändå ha bagaget efter sig. För om du en gång i ditt liv fått uppleva en sjukdom som under en viss tid var det enda som du levde för, och som efter den långa tiden var det enda du motvilligt ville bort från - då är det inte lätt att sedan efter en tid bli frisk och återgå till ett normalt liv. 
 
En ätstörning kommer alltid finnas i din bakficka, och rösterna man ständigt förtränger kan tystas ner en stund för att sedan komma tillbaka när man minst anar det. Det är en slags katt & råtta lek, en lek som du alltid ska vinna, men också en lek utan slut. Även fast jag är friskare än för ett års tid sedan betyder inte det att jag slutat att få orostankar, ångestklumpar eller depressionsdippar. Jag kommer hela tiden vara till viss del styrd med sjukdommen i baktanken, jag kommer ständigt behöva vakta mitt eget psyke för att inte tappa den balans jag återfunnit. I min åsikt fungerar en ätstörning som ett slags övertagande grupptryck, så fort du fallit för det en gång finns det stor risk för att du faller för det igen. Och efter det kanske du faller för det lite för många gånger, och situationen blir allt större och allvarliga än vad den var från början då det var en liten oskyldig handling man gjorde pågrund av grupptryck. Ungefär så tror jag att ens hjärna fungerar med en ätstörning i bagaget. 
 
Skulle jag en dag hoppa över en frukost, eller en kvällsmat eller något annat med vilje skulle det med all säkerhet ge en inverkan på mitt psyke som det nog inte skulle fått på en person utan erfarenheten av ätstörning. Att låta sig själv hoppa över någon måltid kan resultera i alla möjliga oförutsägbara sinnestillstånd, så som: Nöjdhet, adrenalinkick, orohet, ångest, panik, förvirring. Det kan orsaka att man tillslut tappar självkontrollen, och att en liten överhoppad måltid kan bli till flera i veckan, tillslut har man låtit sig själv övervinnas av hjärnspöken som väckts till liv. 
 
Jag kommer ha det i åtanke i framtiden, att alltid ha ett vaknade öga över mig själv och min kropp. Jag kommer alltid att försöka hålla mig regelbunden i förhållande till träning eller mat. Inte endast för att hålla vikten där den ska, utan även för att försäkra mig om att onda tankar inte lockas av handlingar jag gör.
 
Det är så lätt för en ätstörning att triggas, låt inte någon annan och speciellt inte dig själv trigga igång den när du väl hamnat på rätt spår i livet. Var rädd om dig själv och din kropp. ♥

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback