Mat inlägget

2014-05-28 @ 18:50:54 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag har fått en kommentar angående vad jag äter under en dag. Denna frågan har jag även fått förr men då var jag inte så positiv till att svara eftersom jag på något vis skämdes över mängden mat jag åt. Men allt eftersom har jag kommit till insikt med att min kropp behöver alla dessa 5/6 målen om dagen för att må bra, hålla vikt (Obs inte gå upp). Jag vill verkligen inte att någon ska jämnföra sig med mig, eftersom alla människor är olika. Jag äter fortfarande efter mitt matschema och vissa dagar blir det mer och ibland mindre, men på ett ungefär ser en dag ut såhär:
Frukost är något av det bästa jag vet, och jag gillar det allra mest framför någon serie i sängen. Här är en bild på en helgfrukost bestående av en macka med keso och tomat + lite örter. Och yoghurt med granola och varma bär. Detta är standarden för helger, ibland utan och ibland med bär. Kesomackan kan jag också byta ut mot kaviar då jag tycker om det väldigt mycket, och mosad avokado med salt och peppar! Jag har sällan skinka eller ostmackor som är ganska vanligt. På helgerna föredrar jag yoghurt med granola, gillar krispigheten och det är så gott. På vardagar blir yoghurtskålen ofta utbytt mot en portion havregrynsgröt med mjölk, kardemumma och kanel. Eftersom jag på vardagar går i skolan äter jag frukost tidigare och med havregrynsgröt i magen håller jag mig längre.
Förmiddagsfika kan för mig vara knepigt, vissa dagar är jag hungrigare och andra inte så oftast räcker det med ett äpple någon gång på förmiddagen. Men om jag är riktigt hungrig kan det bli en macka, eller en bar. Något som håller igång kroppen och ser till att man inte blir vrålhungrig till lunchen, ett äpple är enkelt att ta under någon förmiddagsrast i skolan dessutom!
 
Lunchen äter jag i skolan, enligt tallriksmodellen vad som bjuds. Jag har lärt mig att försöka kompensera med annat om jag inte tycker om maten i skolan, ifall något är för jobbigt att äta (oftast klarar jag det mesta) så tar jag mer av något annat livsmedel. Är jag hemma under helger värmer jag oftast rester då familjen inte äter lunch tillsammans på helger, så vida vi inte är och handlar i stan eller liknande då man tar en restaurang. Men som den frukost-mat-älskare jag är så kan jag göra en lunch hemma på helger som består av frukost igen, det vill säga en skål yoghurt med müsli eller granola och en macka till det. 
Eftermiddagsfikat äter jag några timmar efter lunchen och några timmar innan kvällsmaten för att hålla igång kroppen ännu en gång. Här ser vi ett mellanmål i form av smoothie som jag åt en varm dag då det inte var så frestande med något annat. Ett mellanmål kan annars bestå av en bar, en macka, en skål flingor, frukt eller vad man nu är sugen på. En chokladkaka för de som föredrar!
Kvällsmat består av hemmalagad kost i from av matcirklen, denna tallrik åt jag förra veckan, bestående av köttbullar i tomatsås och spaghetti, oftast grönsaker till dessutom men denna gången fick jag inte med det på bild, dessutom fick tomatsåsen agera grönsaker eftersom det bestod av tomater (nära nog, haha). En kvällsmat för mig och min familj är en varm tallrik husmanskost, och det trivs jag med.
På kvällen äter jag kvällsfika för att jag inte ska vakna på natten och vara hungrig, kvällsfikat kan man ta som mellanmålen innan maten. En bar (jag tycker om rawbite, och questbar men dessvärre är questbar dyrt). Jag har också nu på varmare kvällar börjat föredra en fruktsallad eller liknande, under vinterhalvåret åt jag ofta en skål havregrynsgröt på kvällen eftersom det var varmt och mättande. En macka kan också vara tillräckligt. Mellanmål kan varieras så enormt mycket.
 
Det är en matdag för mig, och som sagt blir det ibland mer eller mindre. Jag försöker inte leva så strikt som innan och variera, lyssna på kroppens signaler om jag är hungrig eller mindre hungrig. Men det är viktigt för mig att hålla en jämn blodsocker nivå om dagarna, detta är också dagar utan träning och det är för att jag ska stanna i min vikt och inte gå ner. Hade jag inte gått i skolan, bara suttit hemma stilla om veckorna och ätit denna mängd hade jag säkert gått upp. Men eftersom skolan tar en del energi är det viktigt att fylla på med det man gör av med. 
 
Hoppas ni fick vad in önskade och att jag inte triggade igång någonting hos någon, och jämnför inte er själva med mig. För mat är så individuellt!

Uteservering en måndag

2014-05-26 @ 18:40:53 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
En dag som denna är det inte lockande att trängas i en bullrig skolmatsal och äta något såkallat "köttfärslåda". En dag som denna bestämde vi oss istället för uteservering på graffitti och lät solen gassa på våra bara ben. Vädret idag har varit så älskvärt och glädjegivande. Med en vind som tar tag i håret och en skinnjacka som blir brännhet på ryggen, då man istället går med den om armen och låter armarna få luft. Allting känns så mycket enklare när solen skiner, det är bara så.
Jag mumsade i mig en kycklingsallad bestående av en salladshög med annanas rutor, groddar, majs, paprika, tomat, rödlök och vitlökssås brevid, kyckling bitar. Fullkornsbröd vid sidan och en liten bakad potatis som följde med, dessvärre åt jag inte den då magen var sprängfylld till maxgränsen att mättnad. Men så himla bra en trist måndag.
 
 

Festligheter, sömnbrist och jordgubbskväll

2014-05-25 @ 14:23:55 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
 
Hela veckan har solen varit flitig med att visa sig, såhär såg det ut i måndags när jag var ute på en promenad i kvällssolen, det är ren terapi för sinnet att vandra med tunna tygskor på torr asfalt. Efter tjugo minutrar var kroppen klibbigt varm och det slutade med att man gick med jeansjackan under armen resten av tiden, helt underbart fint. Och fint är det också att höra allt fågelkvitter som hörs på tidiga morgnar när man hasar sig mot busshållsplatsen. 
Resten av veckan har varit tom, händelselös och trist. Många sprungna ärenden och väldigt många hjärtvärmande kommentarer från er fina läsare (ni är bäst hela bunten). På fredagen unnade jag mig att köpa läppstift och nagellack efter skolan, på kvällen träffade jag min fina vän Johanna som sen bjöd in mig på jordgubbs-melon-och-vindruve-häng med hennes fina mamma. Där blev jag kvar i några timmar och pratade om allting mellan himmel och jord, så som man bara kan med få människor här i livet. 
Efter det vandrade jag hem i mörkret och kände mig mer död än levande, sömnen har varit en pina de senaste dagarna med tidiga morgnar och avbruten sömn. Försökte göra det så bekvämt som möjligt i hopp om att kunna finna ro, men icke. Vaknade klockan fem den morgonen därpå. Och här till höger ser ni en av Johannas kattungar som jag bara var tvungen att ta kort på, så liten och skör. Åh jag älskar kattungar!
Målade naglarna i mitt nya lack och gjorde mig redo för en kväll fylld med festligheter, dansade tills jag blev anfådd och somnade yr. Denna dag har hittills bestått av solande, himla fina komplimanger mottagna av en fin person som sov med mig inatt. Firade min vackra mamma på morsdag och en promenad i solen. Nu vankas några avsnitt av New Girl, städning och duschande. 
 
Ha det fint och ta hand om er!
 
 
 

Spaghetti strap

2014-05-25 @ 11:00:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Gjorde vid mina naglar igåreftermiddag av ren rastlöshet då huvudet kändes som två ton tungt av all sömnlöshet från natten innan. Tog nagelsakerna och satt i stekande sol med bikini medans jag filade och målade. Detta lacket köpte jag under dagen inne på kicks för bara 98:- då jag hade rabatt (kundkort). Helt förälskad i färgen då den är pigmenterad babyrosa, så fint till sommaren.
Essie var märket och i vanliga fall kostar de 119/129 kronor styckevis. Denna färgen heter Spaghetti strap och efter två lager var de lagom pigmenterad. (men jag gör alltid tre innan överlacket). Tips till sommarnaglar!
 

Sommarshortsen

2014-05-24 @ 15:10:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Vart kommer shortsen ifrån? Superfina!
Min mamma handlade de till mig när hon var på ullared (hon kan hon). De är super mysiga, luftiga och sköna. Jag har sett att det finns liknande på h&m men inte i detta mönstret. Dessa kommer användas så flitigt i sommar!

luddiga tankar

2014-05-24 @ 00:40:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Det känns som om den mer levande delen av verkligheten ligger sjuttiotremiljarder ljusår bort från mig när ansiktet är nedpregat i en bok bestående av ingenting mer än meninglös fakta om hur en ledare är uppbyggd från grunden och uppåt. Flackar med ögonen över texten skriven i times new roman, läser utan att ta in och skäms över den onödigt välputsade fasad som står skriven där i. Handen mot pannan och ansiktet några decimetrar från datorskärmen,  jag vet inte varför jag skriver det här. Jag vet inte vart jag vill komma, jag känner bara på mig att detta kommer bli en kladdig röra av funderingar, mest för min egna skull för att jag inte ska bli för fullkomligt instängd i mitt egna huvud. 
 
Klockan är lite för mycket, det var längesedan jag satt uppe själv i nattsvart mörker. Allt känns dubbelt så mycket vid denna tiden på dygnet, alla känslor utvidgade och alla sinnen förstoras till maxgränsen. Det kan vara för att jag annars om dagarna inte hinner gräva ner mig själv så djupt i alla aspekter. Jag kan inte skilja på om jag slutade analysera pågrund av att jag inte hade tid till det, eller om det var för att jag ville ha tid till annat. 
 
Sitter med ett dunkande 250 grams hjärta med en hjärna som känns mer apatisk än någonsin förr. Apati, känslolöshet, orklöshet. Jag funderar över hur livet ser ut nu och kommer bara fram till en slutsats: Jag springer hela tiden ikapp för att sedan halka efter. Med hela den gnagande jag-måste-få-bra-betyg hetsen blandat med hur-ska-det-bli-av-min-framtid hetsen med en liten gnutta av är-jag-tillräcklig-nog hetsen får mina tankegångar att fyllas med moln av oklara funderingar. Jag hetsar, oroar, men egentligen vet jag precis vad jag vill. Jag vill så mycket annat än allt det där jag måste, för allting jag måste göra spelar ingen roll när livet känns levande. Jag vill inte veta om allt jag lär mig sittandes på en hård stol halva dagen, jag vill bara gå hem själv en stjärnklar kväll på snustorr sommarasfalt, känna musiken i öronen och vara sådär magiskt lycklig över absolut ingenting. Jag kunde inte bry mig mindre om allt det som nu är så viktigt att kunna, jag vill bara se morgonsolen genom spetsgardiner och ta emot varma morgon kyssar på pannan, kinden, nacken, känna hans varma kropp. Jag orkar inte lära mig egentligen, jag vill bara dricka vin, skratta och dansa.
 
Jag antar att det är livets charm, att man inte kan få allt man vill eller för den delen göra allt man vill. Men det tar ifrån så mycket lycka som jag egentligen behöver, och jag hinner knappt inse att jag mår bra förän jag mår dåligt igen. Jag behöver sommar nu, och snart är den här, snart.

Motivation

2014-05-23 @ 19:21:57 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Hur fick du motivation till att förändra och jobba mot friskheten?
 
Sedan jag avslutade min tid på mellanvården i Kristianstad har jag alltid varit motiverad till att jobba mot friskheten. Jag har inte bara blivit det på senare tid för att klarogöra det. En stor del av motivationen från allra första början till att motarbeta min anorexi kom från mina vänner. De uttryckte oro och bara tanken utav att jag hade orsakat dem smärta av att se mig tyna bort var tillräckligt för att jag skulle ta tag i mamma och säga åt henne att ringa om hjälp för mig. Därefter har de stöttat varje beslut som tagits och varit på plats var gång jag behövt det, det höjde min motivation mer eftersom jag ville kunna vara där för dem lika mycket som de var där för mig. Jag ville kunna lyssna och hjälpa de med deras problem, inte vara ett probelem för dem. 
 
En bit inpå mellanvården (tiden jag aldrig mer vill tillbaka till) hade gått och saker och ting stod mer eller mindre stilla, allt var tomt och tyst. Jag lärde mig hantera ångest och panik på ett vettigare sätt och jag kom till insikt med vad som behövde göras för att bli frisk, jag gjorde det jag blev sagd till att göra trots att jag inte alltid ville - för att jag visste att jag inte var rätt att bedömma vad som var rätt och fel. Däremot vågade jag aldrig utmana sjukdomen på det vis som jag skulle kunnat för att komma framåt. Jag vågade inte välja onyttigt före nyttigt och höll mig strikt till mitt matschema, var väldigt noga med att röra mig exakt så mycket som jag var tillåten till att göra. En tugga utanför mitt schema och ångesten blev högre än vad den redan var, en minut under min gångtid och jag kände hur kroppen växte till dubbla storleken på mindre än en nanosekund, inbillningar och imaginära bilder dök upp framför spegelen som inte gick att tänka bort, det var mer eller mindre det jag ville undvika. Jag var mer eller mindre fast på ett och samma ställe, som att gå uppför en rulltrappa som är till för att åka ner i.
 
Men så steg en person plötsligt in i mitt liv, ångestfyllda tankar innanför pannbenet ersattes med tankar på honom. Han distraherade mig från sjukdomstankarna, och han blev en avgörande del i min friskhetsprocess. Allting var inte meningslöst längre, för jag var kär. Och det gjorde livet en aning lättare att leva i. Jag har under min sjukdomstid alltid hört meningar som "Anorexi är en sjukdom som inte har något direkt botemedel". Men jag kan utan den minsta tvekan säga att bästa sättet att få bort otrevliga och gnaggande tankar som förgör en inombords, är hur klychigt det än låter: kärlek.
 
Trots än att han inte hade en aning om min sjukdom innan vi blev mer bekanta var han mer än väl förstående och stöttande. Han var nyfiken och hjälpsam, då jag trodde att det skulle skrämma honom, bort från mig. Men han stod kvar, lyssnade och lärde sig hur min sjukdom påverkade just mig. Jag delade med mig utav de pinsamaste sakerna med sjukdomen för honom, det vill säga matschemat, och uppsikten mina föräldrar behövde ha över mig. (Vilken 17 årig tjej vill berätta att ens föräldrar måste veta vad, när, hur mycket man äter 24/7 och se till så att man inte rörde på sig för mycket?). Han accepterade mig, och älskade mig. Han såg bortom allt jag såg som problematik, och med alla mina hemligheter sagda fick det mig att inse hur mycket jag inte ville ha det på detta vis. 
 
Han fick mig till att testa saker, våga saker, han fick mig att tycka om mig själv på ett sätt som jag aldrig trodde att jag kunde göra. Livet blev lättare för varje dag och med honom vid min sida, min familj och mina vänner vid min andra fanns det ingenting som kunde stoppa mig. Vad hade jag för val? Falla tillbaka i sjukdommen och riskera att förlora de jag älskar allra mest, eller att ta sig an svårigheter för deras skull och för att förgöra all ondska som rörde sig i mig. 

Valet var lätt, resan jag tog mig an var däremot allt annat än simpel. Sedan dess har motivationen ökat med tiden, viljan att kunna leva normalt istället för att ständigt ha besvär. Viljan att kunna klara sig själv, att kunna hitta på saker och ting utan att behöva ha en stor klump i halsen. 

Motivationen kanske inte är synlig från början, men så fort man inser hur mycket enklare och roligare livet blir när man inte låter anorexin inte längre styr, det är då man inser att man gjorde rätt som tog den svåra vägen. Och allt eftersom man vågar möta hjärnspökena blir man starkare, modigare och mer motiverad. Så länge du inte utmanar dig kommer du ingen vart.

Nu blev detta ett långt svar, men jag ville verkligen förstora det här ämnet. Bara för att man inte har någon motivation för tillfället betyder inte det att du ska låta bli att kämpa, för motivationen kommer på vägen, det lovar jag.

Svar angående att gå emot sjukdomen

2014-05-20 @ 10:50:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Du brukar skriva att du inte gar kommit så långt att du kan unna dig nå "gott" men chipsen&popcornen ni hade var de bara din pojkvän som åt av de eller åt du med?:) inget påhopp ba undra om du har kommit så långt och vågar gå emot sjukdomen mer nu:)
 

Jag har inte lätt för att välja att unna mig saker på egen hand, jag brukar inte vilja det på grund av att det framkallar ångest hos mig. Och eftersom jag slutat ta ångestdämpande (och tänker inte ta dem igen, någonsin allra helst) så väljer jag att avstå från saker som ger mig oroliga eller ångestfyllda tankar, även om det är dåligt att hindra sig själv från att unna sig. Men jag har definitivt bättrat mig på den fronten, och kommit till insikt med att det är okej att ge sig själv något extra gott, utöver det vanliga. Den kvällen drack jag vin, åt popcorn och chips. I en lagom mängd. Sen har jag lättare för att ta mig an svårare matval när jag är runt människor jag litar på och tycker extra mycket om. Som för några veckor sedan då jag och min kära vän såg på Eurovision och unnade oss lite ben & jerry då jag testade frozen yoghurt. Jag jobbar på att kunna unna saker när jag är själv utan någon annans sällskap också, men vanligtvis är jag inte så sötsugen och väljer hellre något annat. Men definitivt vågar jag säga emot sjukdomen mer nu, med hjälp av mina nära och kära. Jag har blivit så trött på att ses som sjuk, då det innebär att folk lätt får misstankar om att man faller tillbaka bara för att man någon gång äter lite mindre eller för att man har tränat lite extra. Jag försöker i detta nu bevisa att jag kan ta saken i egna händer, och att andra inte behöver ha så mycket övervakande över mig längre. 
Jag såg inte din kommentar som påhopp, bara roligt att du kommenterade! Ha en bra dag!

Ljusrosa med spets

2014-05-19 @ 16:08:59 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
I fredags fick jag inte bara med mig skor och t-shirt hem utan även denna helt underbart sköna sommarklänning. Som om min sommar-klännings-samling inte var nog. Kom till insikt med att man inte kan få för många klänningar.
Perfekt längd och den passade hur bra som helst, tunn och ljusrosa/beige. Helt underbart skönt tyg!
Med vackert spetsmönster på sidorna.
Såhär ser den ut där den hänger nu i väntan på att vädret ska tillåta mig att använda den, jag hittade den på h&m för endast 149:- vilket var billigt och bra, åh vad denna kommer användas väl i sommar.
 
 

Tiden går sakta men livet går för fort

2014-05-18 @ 19:03:49 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Det enda jag minns av skoldagen från i måndags var det faktum att jag försökte med all kraft hålla ögonlocken öppna, under föreläsningen på eftermiddagen kom jag underfund med att det var omöjligt. Jag minns dock att det öste ner med regn. Väntade på mamma utanför espresso house där vi tog oss en fika innan vi begav oss vidare och handlade, varav dessa skorna till höger. Som jag också testat på nu, så himla sköna!
Tisdagens lektioner var inställda och därav unnade jag mig en sommrig och väldigt mumsig frukost, spederade resten av dagen med att göra klart uppgifter, studera, och en promenad till gymmet gjorde sig fint. Det var väldigt skönt att vara själv den dagen. Onsdagen var som alla andra onsdagar, händelselös och ovärd att dokumentera så därför hoppar vi direkt till torsdag med bilden till höger, uf företaget vi jobbat på under året ska läggas ner och därför har vi utförsäljning på överflödiga varor. 30:-per halsband!
Fredag och efter en lugn skoldag begav jag mig till h&m en snabbis och fick med mig dessa skor till höger, vanliga tygskor fast med en 3 centimeter hög platå, passar fint för en 1,58 lång (kort) människa som jag. Fick även med mig en himla skön och fin sommarklänning i ljusrosa, och en t-shirt i all hast. Efter det for jag vidare till öppenvården för en koll på vikt, puls och blodtryck. Till höger ser ni hur jag såg ut resten av dagen, min nya t-shirt och kjol. Även lockat hår till det.
Min familj var i ullared så jag passade huset med en favorit. Vi lagade en misslyckad middag, bjöd hem en vän som vi sedan följde till stationen i sommarkvälls-solen. Efter det satt vi på altanen med vin, tilltugg och film tills dagen blev till natt, utbytte kyssar i mängder och sa de allra finaste orden till varandra. Vaknade dagen efter av att han sa hejdå, somnade om i någon halvtimma innan jag bestämde mig för att göra någonting av denna morgonen. Jag gjorde dunder frukost och lyssnade på hur tyst huset var, tålde inte rastlösheten så en promenad i solen satte fint. Halsduken åkte av på vägen då solen sken så starkt och fint!
När familjen var hemma på eftermiddagen hade de med sig lite gott och blandat i klädväg till mig, bland annat dessa shortsen som jag tyckte om allra mest, så luftiga och underbart sköna. Gick med dem och mötte en vän för att sedan gå hem. 
Sen åkte jag vidare mot kärleken, njöt av kvällssolen och somnade i hans armar.