Svammel och överanalysering är min specialité

2014-03-01 @ 19:35:33 | Permalink | Allmänt
Lördag och jag sitter i sängen med rödgråtna ögon, pappers servetter i hög breve och en hackig anding, funderar på vad som just hände och hur tankarna plötsligt vände så plötsligt. Men så fort jag sätter igång tänkandet vet jag att det inte slutar, jag antar att jag behöver gråta mer än vad jag vill gråta, även fast det känns som om jag gråtit klart för flera år framåt under det senaste året som varit. Tankarna är splittrade och skeva, jag tänker fel och det värsta faktum är att jag inte ens kan hjälpa det hur mycket jag än vill.
 
Jag har lyckats komma in i mitt överanalyseringsstadie ännu en gång, den hemska röra i huvudet får hela mig att vilja tyna bort genom marken. Det finns så mycket jag vill, så mycket jag ångrar, så mycket jag drömmer om men som aldrig ens genomförs. Än en gång pågår detta dragkampsrep mellan det ena och det andra och jag blir slängd hit och dit tills hela kroppen är slutkörd.
 
Jag överanalyserar kroppen, och jag avskyr den mer än vad jag någonsin förr gjort. Hela jag känner mig som en levande tyngd och som inte är värt någonting, jag skäms över spegelbilden, förundras och förvånas var gång han säger att jag är fin, ibland kan jag till och med le tillbaka medans tankarna innuti viskar "Han ljuger säkert". Men jag blir totalpsykad av att just komplimangerna ibland lyckas ha motsatt effekt, han berättar att jag är fin och den stora förvrängda bilden i spegelen minskar till en helt vanlig människa, bilden jag ser som grotesk blir plötsligt flickig, till och med kvinnlig. Det är inte längre en rullande tung grotesk person som stirrar tillbaka, det är bara spegelbilden av en sjutton årig flicka, en sjutton årig Cassandra och inget mer eller mindre.  
 
Jag överanalyserar livet, suckar över mina betyg som förut visade A på rad men som nu pekar mot ett svagt E. Skriker högt inombords över att sjukdomen förstörde alla mina tiotusentals ambitioner. Mina mål som var så höga sänktes till obefintliga och jag föll ner för trappan jag förr nästan var på toppen utav. Jag oroar mig för framtiden, livet, känslor, utmaningar. Jag undrar om jag någonsin kommer komma tillbaka på banan som jag en gång i tiden var på, då jag var stolt över mig själv trots mina prestationsproblem.
 
Jag överanalyserar omvärlden, folk som frågar "Hur är det med dig nu?" och syftar på mitt sjukdoms-stadie. Vad ska man berätta för folk runt om en när det minsta man vill göra är att oroa och såra. Det enda svar jag vågar ge i stundens hetta är "Det går bra" mest för att jag är van vid att säga det, som på automatik. Och ett tag var det också bra, bättre åtminstånde. Men om sanningen ska fram känner jag hur alla röster i huvudet blir starkare var dag som passerar och även om jag är starkare än förr räds jag över hur jag ska klara av det när det en dag svämmar över? Jag är en enda stor tickande bomb.
 
Jag svamlar runder på bloggen en lördagkväll om att mina tankar är ambivalenta. Jag vill så gärna skrika ut allt som pågår inom mig, berätta för någon om vad som rör sig innan för mitt pannben bara för att få det ur systemet, men samtidigt vill jag inte prata alls. Jag vill inte berätta för någon, jag vill inte belasta någon, oroa någon eller skrämma någon. Jag vill vara bättre än såhär, men jag måste inse sanningen och tänka på det som jag sagt så många gånger förr. Toppar och dalar har vi alla, även fast dalarna känns så djupa och mörka så vet jag att det väntar en ljusare framtid. Kanske inte ikväll eller imorgon, men inom en snar framtid vet jag att jag ler igen. Just nu kan jag bara inte sluta tänka på hur ont allting gör i mig.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ett <3 från en trogen bloggläsare

Svar: Åh en stor kram till dig!
Cassandra Persson

2014-03-01 @ 21:01:02
Postat av: Sara

Det gör ont att du ska ha såna plågor. Kramar om. När du minst anar ser du en solglimt. Ta vara på dem. Kram ❤️

Svar: Kram och tack för din kommentar, du är fin du. ❤️
Cassandra Persson

2014-03-01 @ 21:24:32
URL: http://anangelsecrets.blogg.se
Postat av: Malin

Kram till dig fina. ❤️

Svar: <3
Cassandra Persson

2014-03-02 @ 14:01:49

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback