Materiell uppmuntring

2014-01-30 @ 16:34:46 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Fick pengar av min kära mamma för att köpa vinterskor med mig hem, men utan resultat valde jag istället att köpa en skjorta på rea mest för att hela humöret var aningen dystert då provet jag nyss skrivit gick dåligare än vad jag trodde, nog så dåligt det kunnat gå.
Unnade mig därför en skjorta för mina egna pengar och ångrar det inte, en lite större urmysig skjorta som är så älskvärd och fin! Och det var som en slags materiell uppmuntring när hela sinnet ligger på botten som det gör ibland, som idag då hela jag har gått från att känna känslor som allting-är-meningslöst känslan till men-det-är-ju-helt-okej-ändå känslan till en hemsk jag-kommer-aldrig-klara-detta känsla.
 
Nu måste jag ventilera lite känslor, skriva av mig någonstans för att slippa tankegnagande.

Snökaos och stelfrusna tår

2014-01-30 @ 16:26:18 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Skoldagen har varit som en smärtande käftsmäll, och det kalla vädret likaså. Det sved något overkligt i kroppen att behöva stiga upp när man ligger i den djupaste sömn man haft på en väldigt lång tid, men jag trotsade kroppens trötthets-signaler och steg huttrande upp i ett rum som var allt annat än varmt och drog snabbt på mig kläder. Stress-åt min frukost och fällde någon liten krokodiltår utöver all stress som befann sig i kroppen, en liten "varför jag" känsla sköljde över hela mig och ett tag ville jag bara sjunka igenom golvet.
 
Tittade ut genom fönstret och såg hur omgivningen var täckt med ett tjockt lager snö och tänkte mest på hur mina såkallade vinterskor inte är vattentäta för fem öre, suckade ljudligt för mig själv och fortsatte stressa när jag i sista sekund bestämde mig för att helt enkelt sluta stressa över huvud taget. Jag tog en välförtjänt sovmorgon då det kaotiska vädret endå antagligen hade fått mig försenad till bussen, la mig i sängen och sov en helt underbar timme extra vilket jag faktum är inte ångrar över huvudtaget.
 
Nu sitter jag med kaffe i hand och böckerna vid min sida, en hel eftermiddag och kväll bestående av studering står på tur och jag längtar till imorgon då jag äntligen kan ta helg, lugna ner nerverna som i detta nu är alldeles för stressade för mitt eget bästa.
 
 

Snöflingor yrar omkring och jag längtar till kvällen

2014-01-29 @ 11:42:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Onsdag och jag stressar inför två kommande prov, skrapar bort nagellack från naglarna och stör mig på det sista som jag inte kan få av. Väntar tills om några timmar då jag ska leta efter vinterskor eftersom snön inte vill försvinna i första taget, och längtar till värmen då skolan och klassrummen är kallare än vad de borde vara. Men mest av allt längtar jag till ikväll då jag kommer somna brevid honom
 

När inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?

2014-01-28 @ 13:42:30 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
lägger ut en närbild tagen för någon vecka sedan och sitter med nästintill blåfrusna fingrar och knappar på några skoluppgifter, varvar med att dricka kaffe för att huvudet inte ska falla mot köksbordet av trötthet, varvar också genom att redigera bilder och skriva i min dagbok när koncentrationen inte längre fungerar som den ska. Två koftor, en enorm halsduk runt min hals för att få upp kroppstemperaturen, men idag vill det inte riktigt som jag vill. Hoppas ni har en fin tisdag, och ta hand om er!

Det står skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

2014-01-27 @ 19:12:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Idag försöker jag drömma mig bort lite, det är måndag och huvudet är tungt. Sucktar efter ett nytt objektiv och storslagna landskap att fotografera, om pengarna och tiden hade funnits hade jag direkt gjort något åt det. Men nu är fallet inte så, inte än. Men längta och drömma kan man under tiden man väntar. 
Ikväll är jag tankespridd och låter gamla låtar fylla rummet med toner, jag ska nog ta upp min dagbok och skriva några sidor. Fylla den med tankar och funderingar som behöver ventileras, behöver också kika efter en ny dagbok då jag gärna skulle vilja ha någon som är mer tålig (och mindre nedkladdad med tankar jag inte riktigt vill läsa nu för tiden). 
Ha en fin kväll!

Spontana vinkvällar sitter aldrig fel

2014-01-26 @ 15:13:29 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Efter att ha skrivit en status på twitter om hur vinsugen man var kom två favoriter till undsättning och räddade min lördag från att bli halvtrist och händelselös. Det blev allra mest oavbrutet prat och glada miner som kvällen bjöd på, en spontan tjejkväll som satt fint efter en stressande vecka. Vi somnade och vaknade samtidigt alla tre och gjorde i ordning en snabb frukost innan de skulle fara hemåt eftersom alla mer eller mindre hade studerande att ta igen. Men en himla fin spontan-kväll och med himla fina vänner kunde inte lördagen slutat bättre. Idag sitter jag allra helst i mina pyjamas byxor och känner ångest känslan leta sig fram i halsgropen. Ser snöflingorna utanför bli större och att kliet i fingrarna blir starkare. Men jag vill summera denna helgen som en välbehövd, händelserik och framför allt väldigt fin.
 
Hoppas ni haft det fint!
 

Det blir bättre

2014-01-25 @ 19:41:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag har vetskapen om att några som läser min blogg också har en form av ätstörning. Var gång jag får höra att någon lider av det blir hjärtat tungt av sorg. Mest för att jag vet om hur förödande en sådan sjukdom är, jag vet hur mycket den sjukdomen tar bort ifrån en och ens omgivning. Jag vet även att när man är inne i de allra dåligaste dagar har man svårt att se positiviteten som väntar bak hörnet, man behöver någon slags ficklampa för att leda vägen ut ur en mörk plats man hamnat på. Även folk utan någon form av sjukdom blir lätt trångsynta när livet inte går rätt till, man ser endast det negativa men lägger inte en tanke åt vad som faktiskt väntar runt hörnet. Därför skrev jag en liten lista på några få saker som faktiskt kommer i takt med tillfrisknande. Jag vill tro att det finns ett liv efter en sådan förödande sjukdom, jag vill att ni också tror på det.
 
♥ Orken och lusten till att göra saker i livet som förgyller gråa dagar. Att orka dricka ett glas vin och skratta tills magen värker, att orka ha en djup konversation, att orka bege sig på bestyr med de personerna man tycker om som allra mest här i livet. Att ha orken att kunna gå en hel dag i skolan utan att känna sig totaldöd när man kommer hem, att kunna vara med en person en hel dag och ändå ha en superenergi som sprudlar i kroppen.
 
♥ Att ha större utbud, att kunna känna sig sugen på någonting och inte ha några som helst gränser. Att kunna se ett recept och känna "Det måste jag testa!" och sedan slutföra det. Att kunna variera sig till de gränserna man mår bra av. Inte gå runt och leta efter maträtter som passar ens begränsade ramar, att kunna göra utan att förvränga och krångla så mycket. Och att kunna gå ut på restaurang utan den växande klumpen i magen av rädsla, att kunna ta en fika med en vän och samtidigt må bra.
 
♥ Glädjen, i att kunna leva fritt. Att kunna skratta igen, att kunna le och glädjas av saker. Att uppskatta livet och allt runt om kring tio gånger mer än förut. Jag minns hur jag knappt ens kunde få upp en mungipa när jag var i mina värsta dar, om en levande robot med endast ett syfte, ett syfte som ni nog kan lista ut. Men när gränserna försvinner inser man vad man missat under tiden man lagt tankar på tråkigheter. Man tar vara på stunder, vänner och omgivningen så mycket mer än vad man trodde man kunde. Det är som att gå från en värld där allt varit gråfärgad till att gradvis måla ens värld steg för steg med alla möjliga färger. Att se hur saker och ting förändras, till det bättre.
 
♥ Stoltheten som kommer då och då. Den starka känslan man kan få i magen, det övermäktiga pirret. Stunderna då "Jag klarar allt" ekar i huvudet och när livet känns alldeles för bra. När man inser hur långt man faktiskt kommit, det är nog någon av de finaste känslorna jag kan ha känt i livet. Den känslan visar sig inte ofta, men när man får höra från omgivningen om hur starkt man kämpat, om hur bra det gått. Då stärks en liten del av den känslan, känslan av att man är oövervinnerlig.
 

så fort han öppnat ögonen försvann drömmen och allt som blev kvar var en dålig eftersmak

2014-01-25 @ 19:02:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Smuttade på Skogsbärs te från garant i eftermiddags och lät tankarna flöda, på gårdagen, på allt runt om kring, på det bra och allt det jobbiga. Finner lite inspiration till fotografering och tänker: Sådana fotografier ska jag ta en dag då jag har tid. Gör upp egna planer och bestyr och strukturerar upp de kommande dagarna. Drömmer mig bort lite till skrattfyllda kvällar.
Kommer fram till ett x antal saker som jag inte riktigt vågat fundera på förr, för att rädslan stått ivägen som en betongvägg. Börjar överanalysera och granska, hjärnan snurrar i 190 och det gör mig ingenting för hjärtat dunkar fortfarande i samma rytm. Jag tar vara på stunden när stressen är ett minne blott, tar vara på det lugn som fyller mina lungor för var andetag jag tar. Ler lite åt känslan inom mig och ler åt hur fint livet egentligen är.
Gläds åt orden "Jag saknar dig" som klingar i mina öron allt oftare nu för tiden än förr. gläds åt alla fina ord som ekar i mitt huvud än, ord från honom. Gläds åt hur min fina familj nog är starkare än någonsin förr, hur all turbulens format oss till något vi aldrig trodde vi kunde bli. Gläds åt att det just är i sånna här stunder, som jag kan skriva länge och väl. Då fingrarna flyger fram på tangentbordet och då meningarna blir perfekt utformade utifrån de känslor som trycker eller lättar inom mig.

Som i en film, fast så mycket bättre

2014-01-25 @ 14:48:20 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Den där filmiska, klyschiga kärleken som alla trånar och sucktar efter att ha. Den där kärleken som är alldeles för bra för att vara sann, en sådan "nyp-mig-i-skinnet-känsla" för att allting känns så upp över öronen overkligt. Igår var verkligen ett sådant senarie, igår var helt makalöst fint.

Bortskämd med kärlek

2014-01-24 @ 09:00:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Läxan blir svårläst och koncentrationen faller lite lätt för att blicken knappt vill vändas bort från honom när han sitter i sängen brevid, han är så fin att jag knappt förstår det själv. Hur mycket jag än håller tankar och ledsamheter inom mig märker han var gång tankar cirkulerar kring mitt huvud, och då frågar han alltid hur det är. Han ligger under kvällstimmarna och försöker förstå mig och alla dessa krokigt förvirrande tankebanor som jag har. Han säger de rätta orden när jag känner att sinnet är dämpat, han lyckas på något sätt alltid att få mig till att skratta i slutändan oavsätt hur många salta tårar som runnit längs mina kinder.
 
Natten kan vara fjäderlätt eller betungande svår att sova igenom men det gör absolut ingenting, för var gång jag vaknar till av oro gör han det också, och var gång frågar han vad som står på. Han lugnar mitt snabbt bultande hjärta med en trött kram och en kyss på pannan och livet blir plötsligt så mycket finare. Det allra  första jag hör nästan var gång jag vaknar med honom vid min sida är "Jag älskar dig". Att starta dagen på det viset är nog det allra bästa sättet att starta dagen på, med handen på hjärtat det något av det finaste jag vet. Och fastän jag såg honom igår på morgonen innan jag begav mot skolan mötte han mig ändå med världens finaste leende och de allra finaste komplimangerna när vi har våra vägar förbi i skolkorridorerna. 
 
Sen kommer jag hem en eftermiddag som igår och ser hur han bäddat min säng än en gång, och finner hans tröja som doftar honom så väl. Jag är bortskämd med kärlek, men det rör mig inte - för jag älskar det, och jag älskar honom.
 
Och de som tycker det är fjantigt att vara på detta viset, de vet nog inte riktigt hur det känns att vara riktigt kär.