Träningstankar och ledsamheter

2014-02-27 @ 17:03:37 | Permalink | Allmänt
Jag har inte direkt nämnt det här med träning på bloggen, vilket jag kände för att ta upp nu när det faktum är har blivit relevant för mig. Det är så det är med ett tillfrisknande, dörrar öppnas från alla håll och ibland kliver man in med raska steg, ibland behöver man en knuff in genom gavlen. Det beror på individen och osäkerheten som finns, rädslan för nya saker är skrämmande för många.
 
Med "dörr-liknelsen" menar jag att: underviktig = ingen träning och när du nått normalvikt = börja träna så smått (dvs om du vill såklart). Man blir så lätt fast i ett mönster som är så tråkigt och händelselöst utan någon vidare motion eller träning att man så fort chansen kommer kastar på sig träningskläder med ett leende på läpparna redo att påbörja en "förändring" i vardagen. Men då händer någonting med omgivningen, vilket jag har förståelse för men som jag tycker är så himla trist.
 
Klappar på ryggen och glada miner uppstår när man berättar om framsteg, om rädslor man mött. Men en annan femma är det definitivt att komma hem och säga "Jag var på gymmet!". Då kommer frågor och en del osäkra miner fram och stämningen sänks lite till en mer allvarlig sådan. Det är så lätt att falla tillbaka, och just den meningen har jag hört utan den minsta tvekan mer än hundra gånger under mitt "tillfrisknande". Jag har vandrat runt med oroliga människor runt om i mer än ett halvår och det är en självklarhet att man tröttnar på att inte kunna bestämma själv över sitt liv, särskilt nu när jag om ca lite mer än ett halvår fyller 18 år gammal. 
 
Från att inte ha fått ens äta på egen hand, från att inte ens ha fått lägga upp sin egen mat eller bestämma vad man ska äta, till att nu vara utan det. Då jag nu tar egen mat, bestämmer mer, men fastän jag gör det behållar jag ändå samma ansvar som mina föräldrar hade för mig innan. Dörrar efter dörrar har öppnats och eftersom man är så van vid att bara kliva in och ta nya ansvar gång på gång är det lätt att man ibland lite ostadigt snubblar in utan att tänka sig för, man tar ansvaret när man egentligen inte är redo för det.
 
Att börja träna är verkligen guld värt för mig, det är en fröjd att kunna aktivt använda kroppen på ett sätt som jag inte gjort på länge. Jag saknar känslan av träningsvärk och jag saknar definitivt det faktum att kunna träna när jag vill. Men i samma stund la jag märke till någonting igår när jag befann mig där på gymmet, en sak jag inte hoppades skulle ske.
 
Så fort jag klev i mina skor och staplade mig upp på en maskin blev jag förblindad om varför jag var där egentligen, nostalgin for tillbaka kring hur det var när jag tränade utan att äta över huvudtaget. Hemska känslor spökade i mig men på något sätt fann jag en vilja till att ta mig igenom det. Jag fortsatte i lagom takt, i lagom tid, gjorde lagom med övningar i lagom styrka. Gick där ifrån vid lagom tid och kände mig glad på ett sätt som jag inte kännt på länge. Jag har saknat hur stark man känner sig, hur bra sömn man får, hur hälsosam kroppen känner sig när man har varit och tränat. 
 
Men det kom upp en hel del andra känslor när jag såg spegelbilden då jag befann mig där. Hemska glåpord och saker jag inte ens skulle få för mig att kalla någon annan kallade jag mig själv i mitt egna sinne. Hela kroppsbilden förvrängdes totalt och jag som innan under dagen känns mig någolunda till mods blev plötsligt äcklad av mig själv och min kropp, jämförelsebilder for runt i huvudet och hela jag som en gång varit så stark i huvudet blev svag.
 
Det gör så ont att tankarna skär sig, att tankarna går åt motsatt riktning från varandra och att jag inte hittar något mellanting. Jag är rädd, men jag vill fortfarande ta mig upp på maskinerna. Jag vill fortfarande klara av att jogga i vårluft en varmare dag in på året, dansa tills hela kroppen är slutkörd. Inte för att jag vill ner i vikt, men för att jag tycker om det. 
 
En fråga jag stället mig alldeles för ofta är "varför kan jag inte bara älska mig själv?" Svaret har jag inte hittat än, men jag fortsätter leta.
 
 

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback