Om kärlek

2014-08-02 @ 17:04:00 | Permalink | Allmänt
Dessa stod på mitt sängbord härom dagen, spräckligt rosa och röda blandat med knallröda och benvita helt perfekta rosor. Hjärtat slog till lite extra av att han hade tagit sig tid att städa hela rummet och placerat ut tända värmeljus på diverse ställen som lös upp våra ansikten.Jag minns den söndagen jag låg i hans säng, då jag snurrade mina fingrar runt hans mörkblonda hår. Jag mindes än hur det kändes att ligga brevid någon på det viset. Jag hade bara varit själv halva sommaren, så känslan av att dra handflatan genom hans lockar var inte helt främmande. Hans hjärtslag var hårda, det minns jag väl. Septembersol sipprade in genom hans fönster och vi andades med nästipparna bara några centimetrar ifrån varandra. Trots att känslan inte var främmande var den ändå speciell, ny, främmande och obeskrivligt skrämmande. Känslan av svaghet och sårbarhet var starkare än förr, jag var helt betagen av honom. Som en mäktig explosion av fyrverkerier spred sig en pirrande känsla från tinningen ned till tåspetsen och fick min hud att bli nopprig av gåshud. Varje kyss var en frälsning, en upplevelse. Jag snappade upp varje liten detalj av den dagen, för när man så länge levt rädd och frånvarande blir man på något sätt överröst med känslor när man väl öppnar upp sina sinnen. 

Snart har det gått ett helt år sedan jag träffade honom, han med stort H. I slutet av september är det ett år sedan alla pusselbitar började falla på plats, trehundrasextiofem dagar av svidande sorg, av ångestfyllda nätter, av svullna rödgråtna ögon och av hopplöshet. Men alla dessa dagar har han funnits vid min sida, för att ge mig mod när jag visar mig svag, för att ge mig hopp när meningslösheten kryper fram, för att ge mig kärlek när jag inte kunde ge mig själv tillräckligt. Det är svårt att inte få det att låta klyschigt och dramatiskt, men denna människa som jag träffade för snart ett år sedan, denna person lyfte mig från den botten jag krälade på, upp till verkligheten och fick mig att inse vad livet hade kvar att ge. 
 

Kommentarer
Postat av: felicia

fint skrivet, supefin blogg

2014-08-04 @ 21:32:45
URL: http://feliciathiel.devote.se

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback