Livet blir alltid bättre

2014-08-06 @ 22:29:53 | Permalink | Allmänt
Hon var omringad och destruktivitet, självhat och en omgivning som vandrade med ångesten värkandes i bröstet. Var dag var en strid, eller en uppgivelse, var dag var sprängfylld med panik men i samma stund tom som en ekande ödslig skolkorridor under sommarlov. Dagböcker fylldes med synonymer och tankar, ord och meningar som bara hon skulle se. Hon tyngde ned sina axlar med falska förväntningar, i hopp om att snudda vid en uns av lyckokänsla. Besvikelsen var alltid runt hörnet, den visade sig när hon trodde hon blivit av med den och drog ned henne till avgrunden igen, och begäret efter lyckokänsla växte efter varje misslyckande. Hennes universum var inte mer än siffror och självhat, hon sökte värme utifrån utan vetskapen om hur hon skulle finna den. Vilse, förvirrad och skakad. Självhatet fanns i varje nerv, varje litet pumpande blodkärl, varje muskel och varenda nervtråd i hennes kropp.
 
Hon visste inte då om att hon skulle ta sig an en livsavgörande kamp mot hennes egna vilja. Ovetandes om att hon en dag skulle möta sina rädslor, få spendera sena sommarnätter skrattandes tillsammans med världens underbaraste omgivning - omgiven av de människor som hjälptes åt och drog upp henne från träsket hon trampade runt i, då för ett år sedan. Hon hade inte den blekaste aning om att hon skulle stå framför spegelen och studera sitt lockigt solblekta hår, sina solkyssta kinder och fräkniga axlar, med ett hjärta dubbelt så stort som förr. Ett hjärta som slåt taktfast, med en rytm av lugn och som sällan rycks ur bröstkorgen, ett hjärta fyllt med oändlig kärlek till livet och människorna i det. Hon visste inte heller att hon skulle avbrytas av studerandet i spegelen av nätta kyssar på nacken av en pojke, som tillhörde bara henne. 
 
Hon kastas fortfarande mellan oundkomliga tankar, mellan sårbarhet och stolthet. Mellan melankolin som alltid finns i luften, mellan alla lyckotårar hon fällt sedan hon påbörjade sin resa upp från hennes hittills absoluta botten.
 
Hon, har varit dålig med bloggandet den senaste tiden. Men det är för att hon varit för upptagen med att uppskatta livet hon byggt upp åt sig själv, hon har varit upptagen med att ta till vara på varje moment, varje tår, varje ångestklump i halsen och varje kärleksförklaring. Hon har försökt ta igen en hel sommar, hon har tagit vara på att äntligen leva fritt.
 

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback