Drömscenario

2014-08-31 @ 22:27:09 | Permalink | Texter | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Glas mot glas ger ifrån sig ett perfekt klingande ljud när de till hälften fyllda vinglasen slår i varandra. Hans fingertoppar dras nätt fram och tillbaka över mitt nakna smalben, när vi sitter med båda våra ryggar vilandes på vars en vägg om fönsterkarmen som vi befinner oss på. På en kritvit bädd av nya lakan, duntäcke och tjocka hotellkuddar. Det är svårt och släppa blicken från hans ögon, när han efter ljudet av en skål höjer glaset mot mig innan han för det mot munnen och dricker. Jag gör detsamma. Beskt, törstsläckande, kallt. Jag lutar mig fram mot honom och känner hur hans läppar smakar champange precis som mina läppar smakar för honom, jag känner värmen mot mina kalla fingrar som jag lagt på hans nacke. Helsingborg har börjat dö ut, klockan är tidig lördagmorgon men utanför fönstret ser det ut att vara natt, och ingenting annat än kolsvart natt. 

Denna stunden kommer jag leva på länge.

Inventory

2014-08-27 @ 09:43:24 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Jag som nyligen börjat använda min pinterest på riktigt har blivit en fanatiker när det kommer till lägenhet, inredning, hus och diverse. Det kliar i fingrarna när jag tittar igenom mappen utav flertal helt underbara inredningsbilder och jag tänkte dela med er utav en del som jag verkligen fastnade för.Smådetaljer, jag ska definitivt försöka skaffa mig material så jag kan göra så som de gjort på bilden längst upp till vänster. Hur fint är inte det? Och hyllor med böcker, växter (som de fina på bilden) böcker, kameror och diverse. Massvis med pyssel och något vackert att vila ögonen på i nästan alla rum.
Bara titta på tapeterna! Åh så himla fina, ljusa och lugnande. En sänghimmel täckt av vackra ljusslingor är också så väldigt mysigt, fotografier på väggarna och pastellfärgade lakan. Jag föll pladask för tapeterna på de två bilderna längst ned, hur kan man inte älska dem? klädhängare för väskor och lampor med vita lampskärmar, en jordglob på ett nattduksbord.
Och köket, där har jag planer. Flertal förvaringsburkar där man har havregryn, müsli, ris, mjöl och andra torr-produkter. Som på bilden längst ned till höger, helt perfekt! Allra helst ska köket vara stort, rymligt och vitt, mörkbrunt och mönstrade handdukar. Levande gröna växter vid fönstren. Det kliar i fingrarna på mig och jag längtar till det är min tur, att ta mig hemifrån för att påbörja ett nytt liv. 

Här är min pinterest för er som vill följa och se vad jag har mina inspirationskällor, eller vad jag tycker om.
 

Illustrerar

2014-08-25 @ 09:14:06 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Såhär såg det ut igår förmiddags efter att jag hade ätit en långfrukost i sängen framför säsong 2 av "girls" som jag börjat slö titta på igen, eftersom de nio säsongerna av "One tree hill" är uttittade förflyttade jag mig till en annan serie (beroende av serietittande). Jag gjorde lite illustrationer i brist på saker att göra, innan jag tog mig ut på en promenad i det höstdaskiga vädret tog jag mig tid och vilja att rita, skriva och färglägga lite lätt. Försöka förlora de melankoliska tankarna ner i pennspetsen och få ut dem i form av bläck för att sedan kanske kunna andas en aning lättare.
Det slutade lite såhär, och jag måste säga att det är rogivande. Att få ner viktiga budskap som "Keep choosing joy". Jag fick inspiration från min pinterest som ni snart ska få se i ett inlägg! Denna vecka är min frivecka, alla andra går i skolan men jag är helt ledig, varför? jo för att jag egentligen ska ha praktik på sparbanken 1826 i Hässleholm, men eftersom min 18 årsdag inte ännu är kommen kan jag inte direkt börja där än, lite ångestframkallande men det får helt enkelt gå. Jag kan inte för det minsta förstå hur jag ska klara av en hel vecka utan bestyr i form av vänner eller annat, jag har ingenting planerat förutom en körlektion på onsdag. Men tills dess? Jag antar att jag ska göra en lista på saker jag måste/ska göra för att slippa fummla ner i tråkiga ångest gropar av rastlöshet. Kanske göra fler inlägg här framöver för att underhålla bloggen tills dess jag får pengar till att köpa en ny kamera? Låter bra. 
 

Höst/födelsedagsönskningar

2014-08-25 @ 09:05:35 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
 
Önskningar
Denna kappan som ni ser i bilden ovan har jag planer på att beställa, den kommer ifrån från hemsidan Sheinside och jag hoppa innerligt att den inte är för stor eller lång för min 159 centimeter korta kropp (eftersom alla kappor jag någonsin testat är det). Jag har också planerat in att använda min nya klocka mer i höst, vinter. Och mycket basplagg samt någonting mer utstickande. Som linnet ovan!
 


 
önskningar
 Snart är det även dags för mig att fylla 18 år! Jag har en del på önskelistan och de största (och dyraste) jag har på den är en macbook pro, och en ny kamera. Med nya objektiv, 35-millimeters eller mindre med liten zoom. Jag har som ni nog upptäckt inte lagt in så värst många fotografier här den senaste tiden, endast från mobilkameran, och det hela beror på bristen på inspiration. Min kamera är några år gammal och fungerar perfekt, men den har slitits hit och dit. Och trots att den är bra får jag inte till de bilder jag vill få till. Sorgligt nog är inspirationen som bortblåst för tillfället, men jag hoppas den väcks till liv om jag bara får något nytt och bättre att fotografera med. Andra få småsaker jag önskar mig är kuddar som på bilden, hur mysiga och fina som helst. pengar möjligtvis, körkort såklart och framför allt utskrivning från öppenvården.
önskningar
 En basdag, det är därför jag vill ha en kappa. Hur mycket mer upp piffande till bara några enkla plagg som svarta jeans och en enfärgad tröja. Med en kappa ovanpå ser det så mycket bättre ut! Ett par nya svarta jeans hade också suttit på sin plats.
Önskningar
 Nytt smink har jag också önskat mig ett bra tag. En ny uppsättning av sminkborstar, testa på nya märken som kanske är lite dyrare. Jag tänker mig testa märken som "NARS"  "Mac" "Dior" och alla dessa lite dyrare och förhoppningsvis lite bättre märken.
önskningarOch detta småpycke är definitivt på önskelistan. Kamera, kamera, kamera, och objektiv med 35 mm zoom och jag ska minsan ta tag i bilderna, i skapandet och i kreativiteten igen. En ny kalender, notebook och diverse. Det får jag aldrig nog av. tavlan nedan är också väldigt fin.
 
Önskningar
Kamera, än en gång. Och en shorta från Monki som jag länge tittat efter, mörkare läppstift och dags att kanske börja använda höga converse igen, eller paladium för min del! 
 
ÖnskningarDetta är en riktig höstdröm. Långkofta, lösa tröjor, scarfs, solglasögon för höstsolen, och lite större slitna boyfriend jeans. Och ryggsäcken på bilden är bara för snygg, helt underbar. Men för min del blir det nog min fjällräven ett tag till. Man är inte gjord av pengar.
 
Här fick ni ta del av en liten önskelista/höstönskningar. Jag är helt till mig efter höst och vinter då jag har de årstiderna nära till hjärtat. Om lite mer än tre veckor fyller jag 18 hela år gammal och det ska firas in med vin, skratt och rop. Som jag längtat efter min födelsedag efter att ha firat allas under året. Nu är det minsann min tur.
 
Kollagen kan ni hitta på →min polyvore

Årskurs tre, en nystart och en innerlig storstädning

2014-08-20 @ 19:41:11 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Årskurs tre, avgångsklass tvåtusenfemton, en trea - idag blev jag en trea, och det kommer jag förbli under etthundrasjuttioåtta skoldagar framöver. Efter det är jag; ingenting, fri, arbetslös, anställd, arbetssökande, slappande, vidare studerande eller någonting däremellan. Det är helt och hållet upp till mig själv. Med framtiden i min handflata, allt jag vill bli kan jag bli om jag vill bli det tillräckligt mycket, men vad vill jag bli och varför och hur och när? Det finns oändligt med möjligheter, minimalt med jobb, och ca 10 % chans att verkligen lyckas på riktigt. Ungefär så känns det när lärare förespråkar om att ge sista krutet för att ta studenten med ett stort brett leende. Kanske är jag självkritisk, kanske tillåter jag inte mig själv att tro på det jag har att ge. Eller så är det kanske bara ren och skär intuition. 
Men någonting jag vet är att det är slut med studier att ta igen, slut med prov som jag behöver tampas med i efterhand och slut på alla dessa samtal angående missad skoltid, angående mående och ork till att stanna kvar i skolan. Allt det är förbi och jag är ett snepp mer självständig, mer ansvarsfull och min självinsikt är ca dubbelt så mycket bättre som förr. Jag börjar om från start, ett vitt pappersark där jag ska skriva min historia, inte ett halvskrivet pappersark som jag tvunget måste gå tillbaka och rätta gramatikfel på, finjustera eller liknande. Och känslan i kroppen med det i åtanke? lättnad, ingenting mer. 
Att planera in en framtid från första start känns som en storstädning inombords, så det är vad jag kommer spendera de kommande dagarna med. Att planera, få ihop allting så att jag ska slippa "sista-minuten-stressa". Jag sittar i sängen, med mitt te och ett par chokladtäckta (helt dödligt beroendeframkallande) nötter och känner att skollivet gärna får kickstarta. (mest för att det ska vara över så snabbt som möjligt)
 
 
 

Skisser, hemligheter och skönhet

2014-08-14 @ 22:52:04 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Torsdag och de senaste dagarna har ägnats åt att pendla mellan;
Jag borde sluta skriva på bloggen, den är dåligt uppdaterad, jag använder knappt min kamera längre (inte pga ointresse utan pga ingen inspiration eftersom min kamera är sliten och jag är i big need efter ett nytt objektiv), jag skriver mer sällan och till och med dagboken har legat på hyllan under nästintill hela sommarlovet.
 
Till;
Jag skriver när jag har tid, humör, lust, ork, vilja och alla saker som jag behöver för att kunna i lugn ro spendera timmar framför kameran, framför ett pappersark med penna i hand eller med fingrarna knapprandes längs tangentbordet. Det kommer, det har bara en paus i nuläget, och pauser behövs för att komma tillbaka dubbelt så energisk som förr.
Men pennan i hand igårkväll tog jag mig an stillasittande och lugn egentid (som jag annars inte har ro till). Klottrade ner dittan och dattan på papper. En kinesisk symbol för ordet "beauty" som jag tyckte väldans mycket om. Tatueringsmaterial är det minsann!
Som en påminnelse om hur man duger som man är, ett sätt att få mig till att minnas hur bra, smart och framförallt vacker jag är. Trots att jag inte har en ideal kropp, ett felfritt ansike eller en hundra procentig personlighet. Ett sätt att säga: du är vacker, låt inte någon annan få dig till att tro någonting annat.
Denna texten lät så magisk i mina öron, så direkt från ett word dokument skrev jag av meningen i stilen Times New Roman ned på ett papper ur min gamla dagbok. I denna finns tiotusentals hemliga tankar och fruktansvärda minnen, men istället för att kasta bort dem använder jag dem som en påminnare av att livet inte alltid har varit lätt, men att jag alltid klarat mig igenom hinder som kommit i min väg. 
 
En lagom klychig anledning till att börja skissa i en gammal dagbok, men det gör väl ingenting?
 
 
 

Våra andetag är sammanlänkade

2014-08-09 @ 08:59:15 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Inte ledsen eller lycklig, inte arg men inte heller munter, varje andetag känns allt mer ihåligt och det finns känslor i mig som bubblar upp till ytan än. Det finns tankar om död, förlust, sorg och förtvivlan, mitt i alla mina annars kaoserande tankar. Sommarlovstiden är snart förbi och inom elva dagar ska jag hinna:
Sista rycket leva till fullo, dansa, skratta, dricka vin och äta (utan ångest) gott med vänner, vara på kräftskiva och träffa på släkten ännu en gång. (Egentligen studera bilkörkort men min hjärna har inte orken), hjälpa till med utstädning av lägenhet samt ta min första körlektion, och även gå på begravning.
Jag ser ut såhär nu för tiden (dvs i förgår såg jag ut såhär). Rosorna har redan sorgligt nog börjat dö ut och snart är de redo för att hängas upp på min vita tapetstäckta vägg, vilket i säg är väldigt vackert. Jag har fått mjukare hår, pågrund av moroccan oil's helt underbara återfuktnings produkter (tips tips!!), jag köper tröjor hipp som happ när jag känner för det och ser hur de sista sommarpengarna sakta (snarare snabbt) försvinner från min plånbok. Jag går nästintill alltid runt med läppstift, och bryr mig inte om vad folk tycker om jag kommer med knallrött, plommonröd, rosatonat eller corall färgat - jag trivs åtminstånde.
Lite halvdana bilder på en Cassandra som nyss tagit passfotografi (vi är fortfarande på vad jag gjorde i torsdags). Nya tröjan är från h&m för bara 79:- och halsbandet tror jag bestämt också är från h&m (kanske 100 riksdaler). Mitt absoluta favoritläppstift från MaxFactor's lipfinity kollektion i den underbara plommonfärgen: Frivolous. Resten finns det inte så mycket att kommentera på utseendet mitt.

Livet blir alltid bättre

2014-08-06 @ 22:29:53 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Hon var omringad och destruktivitet, självhat och en omgivning som vandrade med ångesten värkandes i bröstet. Var dag var en strid, eller en uppgivelse, var dag var sprängfylld med panik men i samma stund tom som en ekande ödslig skolkorridor under sommarlov. Dagböcker fylldes med synonymer och tankar, ord och meningar som bara hon skulle se. Hon tyngde ned sina axlar med falska förväntningar, i hopp om att snudda vid en uns av lyckokänsla. Besvikelsen var alltid runt hörnet, den visade sig när hon trodde hon blivit av med den och drog ned henne till avgrunden igen, och begäret efter lyckokänsla växte efter varje misslyckande. Hennes universum var inte mer än siffror och självhat, hon sökte värme utifrån utan vetskapen om hur hon skulle finna den. Vilse, förvirrad och skakad. Självhatet fanns i varje nerv, varje litet pumpande blodkärl, varje muskel och varenda nervtråd i hennes kropp.
 
Hon visste inte då om att hon skulle ta sig an en livsavgörande kamp mot hennes egna vilja. Ovetandes om att hon en dag skulle möta sina rädslor, få spendera sena sommarnätter skrattandes tillsammans med världens underbaraste omgivning - omgiven av de människor som hjälptes åt och drog upp henne från träsket hon trampade runt i, då för ett år sedan. Hon hade inte den blekaste aning om att hon skulle stå framför spegelen och studera sitt lockigt solblekta hår, sina solkyssta kinder och fräkniga axlar, med ett hjärta dubbelt så stort som förr. Ett hjärta som slåt taktfast, med en rytm av lugn och som sällan rycks ur bröstkorgen, ett hjärta fyllt med oändlig kärlek till livet och människorna i det. Hon visste inte heller att hon skulle avbrytas av studerandet i spegelen av nätta kyssar på nacken av en pojke, som tillhörde bara henne. 
 
Hon kastas fortfarande mellan oundkomliga tankar, mellan sårbarhet och stolthet. Mellan melankolin som alltid finns i luften, mellan alla lyckotårar hon fällt sedan hon påbörjade sin resa upp från hennes hittills absoluta botten.
 
Hon, har varit dålig med bloggandet den senaste tiden. Men det är för att hon varit för upptagen med att uppskatta livet hon byggt upp åt sig själv, hon har varit upptagen med att ta till vara på varje moment, varje tår, varje ångestklump i halsen och varje kärleksförklaring. Hon har försökt ta igen en hel sommar, hon har tagit vara på att äntligen leva fritt.
 

Om kärlek

2014-08-02 @ 17:04:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Dessa stod på mitt sängbord härom dagen, spräckligt rosa och röda blandat med knallröda och benvita helt perfekta rosor. Hjärtat slog till lite extra av att han hade tagit sig tid att städa hela rummet och placerat ut tända värmeljus på diverse ställen som lös upp våra ansikten.Jag minns den söndagen jag låg i hans säng, då jag snurrade mina fingrar runt hans mörkblonda hår. Jag mindes än hur det kändes att ligga brevid någon på det viset. Jag hade bara varit själv halva sommaren, så känslan av att dra handflatan genom hans lockar var inte helt främmande. Hans hjärtslag var hårda, det minns jag väl. Septembersol sipprade in genom hans fönster och vi andades med nästipparna bara några centimetrar ifrån varandra. Trots att känslan inte var främmande var den ändå speciell, ny, främmande och obeskrivligt skrämmande. Känslan av svaghet och sårbarhet var starkare än förr, jag var helt betagen av honom. Som en mäktig explosion av fyrverkerier spred sig en pirrande känsla från tinningen ned till tåspetsen och fick min hud att bli nopprig av gåshud. Varje kyss var en frälsning, en upplevelse. Jag snappade upp varje liten detalj av den dagen, för när man så länge levt rädd och frånvarande blir man på något sätt överröst med känslor när man väl öppnar upp sina sinnen. 

Snart har det gått ett helt år sedan jag träffade honom, han med stort H. I slutet av september är det ett år sedan alla pusselbitar började falla på plats, trehundrasextiofem dagar av svidande sorg, av ångestfyllda nätter, av svullna rödgråtna ögon och av hopplöshet. Men alla dessa dagar har han funnits vid min sida, för att ge mig mod när jag visar mig svag, för att ge mig hopp när meningslösheten kryper fram, för att ge mig kärlek när jag inte kunde ge mig själv tillräckligt. Det är svårt att inte få det att låta klyschigt och dramatiskt, men denna människa som jag träffade för snart ett år sedan, denna person lyfte mig från den botten jag krälade på, upp till verkligheten och fick mig att inse vad livet hade kvar att ge.