Som en ljudlös, svartvit hallucination

2013-10-29 @ 19:49:00 | Permalink | Allmänt
Ibland känner jag för att ta tag i folks armar, hårt och stadigt. Se dem in i ögonen, djupt med en min så stenkallt hård och allvarlig. Sedan berätta länge och utförligt, berätta om ett helvete på jorden. Berätta om ett liv som sakta förstördes och tvinades bort, berätta om en olycklig saga. Jag vill berätta om hur fel saker och ting kan bli, när man allra minst anar det. Jag vill berätta om stunderna när man tror sig ha kontroll, men att det är en enda lömsk illusion. Det är inte du som har kontroll - det är något annat som har kontroll över dig utan att du har vetskapen om det.
 
Jag vill bara säga snälla, snälla gör dig själv den största tjänsten du någonsin kan göra. Gör dig en tjänst och låt dig inte dras inte in i det kalla dunkla mörker som så många gjort, gör och kommer att göra. Du är alldeles för värdefull för hemskheter, det kan jag lova. Gör inte det fruktansvärda misstaget genom att låta något undermedvetet ta över din egna vilja, så som jag dumt nog gjorde och så som så ofantligt många andra här i världen gjort. Snälla lev livet så som det ska levas, utan tvång, överanalysering och påtryckningar av någon eller något i din omgivning.
 
Jag vill prata vett i förvirrade ögon, jag vill fråga om vad som betyder i livet. Jag vill få fram hur folk värderar livets alla ting med frågor som "dömmer du människor efter deras kroppsform?" och "väljer du dina vänner efter hur många kilon de väger?" eller "blir man förälskad i någons yttre?". Jag vill ha ett klart svar svart på vitt så att folk stannar upp för att inse hur förvrängda och ambivalenta åsikterna innanför pannbenet kan vara utan att man ens har vetskapen om det.
 
Om svaret är att insidan räknas, om svaret är att vänner är älskvärda hur de än ser ut, om svaret är att ordet älska inte har något med utseendet att göra. Då börjar tankeverksamheten snurra och jag undrar varför man på något vis skulle tro att någon annan dömmer för ditt yttre. Om man med facit i hand vet att omgivningen älskar för inre egenskaper och inte för yttre utseende, om man vet med sig att det är så mycket finare att vara naturligt lycklig istället för att maniskt leta efter "lyckan".
 
Jag vill bara uppmana, uppmana omvärlden till att inte göra samhället den tjänsten genom att bete sig som alla andra gör. Uppmana omvärlden till att inte rå för sig att göra samhället en tjänst genom att tro att man finner lyckan i ytligheter som vikt och skönhet. För du kommer säkerligen aldrig att hitta den verkliga lyckan genom att  leta efter den, eftersom lycka är inte viktnedgång, lycka är inte världens vackraste ansikte och lycka är inte att bara vara andras eller samhällets ögon till lags. Äkta lycka kan man inte leta upp, söka efter eller framkalla.
 
Äkta lycka är den kittlande fjärilsliknande känslan under revbenen som pirrar till i hela kroppen när man tycker om någon lite extra, de är det smittsamma leendet som dyker upp utav att se någon annans välmående. De är att skratta högt, le stort, kramas hårt och dansa vilt tillsammmans med människor man har kär. Det är att sitta ute en ljummen sommarkväll på gräset i solnedgången med en naket ljusblå himmel ovanför. Det är att se årets första kritvita snöflingor falla sakta mot marken, det är att känna den varma vårsolen stråla mot ryggen och det är att se hur löven magiskt skiftar från klargröna till eldfärgade under hösten. Det finns så mycket viktigare saker i världen än att ha en slank midja, perfekt kroppsform eller ett vackert målat ansikte. Äkta lycka är så mycket mer unik, och det finns ingenting som kan mäta sig med det. 
 
Jag önskar så innerligt att jag insett det tidigare, så jag hade sluppit gå igenom alla tråkigheter jag fått gå igenom under det senaste året. Men jag antar att det var vad jag behövde, jag behövde genomlida regn, storm och hemskheter för att inse vad som är rätt och vad som är totalt fel. Jag behövde kastas fram och tillbaka och  ramla ner till den mörka hårda botten för att faktiskt inse att det egentligen inte var där jag ville vara. Jag behövde vara nere och vända i helvetet för att inse vad som faktiskt betyder någonting här i livet.
 
Efter alla om och men, efter alla salta tårar, efter allt fruktansvärt skrik och oändlig förtvivlan som fortfarande kommer för att spöka till och från - fter allt som hänt, har jag äntligen insett vad som har värde här i livet, jag har lärt mig vad som är lycka på riktigt och vad som är en illusion. 
 
För efter allt jag lärt mig kan jag utan den minsta tvekan i rösten berätta för er, att äkta lycka är så mycket mer magisk och så mycket mer älskvärd än någonting annat här i världen.
 
Så ta hand om er, lite extra.

Kommentarer
Postat av: göran wassby

Så klok du är!
Jag är väl dubbelt så gammal som dig men bara hälften så klok...tack för din betraktelse!
Göran
Ps jag har papper på att jag inte är klok! Ds

Svar: Åh vad glad jag blir!
Cassandra Persson

2013-10-30 @ 00:22:11
URL: http://durutti.com
Postat av: Pappa

Min älskade lilla kattprincessa. Är så otroligt stolt över din förmåga att sätta dina tankar på print, samtidigt gör det så ont när jag ser att du inte mår som du förtjänar dvs som en princessa. Det gör så ont och fara iväg på jobb och lämna dig, din mamma och din bror. På någotvis har jag dåligt samvete för det samtidigt som jag vet att jag måste och har inget val. Ändå är jag glad och tacksam att du e så stark och har kommit så långt i din svåra kamp tillbaka fast det är en bit kvar. Jag är också otroligt stolt över din mamma som har och är med dig det mesta av denna djävulsresa, som jag älskar henne och din bror. Eniga som vi är vet jag att vi kommer att besegra detta skitet jag håller på dig och älskar dig. Vi ses på fredag. En bamsekram till dig. Pappa

2013-10-30 @ 11:03:13

Vad har du på hjärtat?:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad vill du berätta?:

Trackback