jag drömde mina drömmar precis där din axel blir till hals

2013-10-31 @ 14:40:22 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Igår eftermiddags möttes jag utav kyssar i massor av en saknad favoritperson, det kändes väldigt fint i hjärtat. Efter någon timmas ligga-i-sängen-prat-om-himmel-och-jord blev de resterande bestyren av gårdagen slött tv tittande varvat med fina ord, omfamningar och leenden.
 
Kvällen var precis som i en klychig romantisk film, fast tvärtom. Byt ut allt det klychiga mot det underbart enkla. Ingen finförnäm restaurang med de allra vackraste bestick och pianomusik spelandes bland sorlet i bakrunden, bara hans kök med honom sittandes tvärsöver träbordet tittandes på mig med de finaste ögon av dem alla. Istället för något krångligt, fint eller dyrt bestod middagen istället av kyklingfilé, klyftpotatis med sötsursås som gott och väl fyllde kvällens matbegär. Tillsammans med ett glas rött vin som gjorde pricken över i:et. Enkelt och lätt, det behöver inte alltid vara så avancerat och kluvet när man tänker efter. För när det kommer till kritan skulle jag kunna sitta var som helst och ändå tycka om det, sålänge jag är i hans närhet.
 
Ögonlocken fick svårigheter med att hålla sig öppna, och jag slocknade lätt i fotöljen med en mjuk, grå dunfilt invirad om kroppen. För att sedan  vakna till utav att han bar mig in till en mjuk och varm säng, där jag sedan somnade med honom brevid. Det känns så himla fint, att både somna och vakna på allra finaste sätt, med varmt flåsande i nacken och en hand mjukt runt midjan. Några pannkyssar och lite trött morgon prat.
 
Jag måste säga att jag är små less på mitt eget tjat, lite små trött på alla mina tiotusentals melankoliska känslor som hela tiden söker min uppmärksamhet. På något sätt försöker jag hela tiden med att fly ifrån dem av rädslan att dras ner allt för djupt till botten, istället försöker jag hitta spänningen, orken till att se förbi alla ledsamheter och olyckligheter. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Därför är det så himla fint att ha honom, jag går emot mina egna principer och ignorerar jobbiga tankar som annars hänger i luften för att göra den tjock och svår att in andas. När jag är med honom blir allt så lätt att ignorera, omvärlden känns så obetydlig på ett märkligt sätt.
 
Det skrämmer mig att allt kan vara så enkelt, det är märkligt. Jag tycker att kärleken är så himla fin, samtidigt som jag är livrädd för den. 
 

Som ett spöke i min hjärna som jag aldrig riktigt kommer undan

2013-10-30 @ 12:49:33 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Natten var orolig och nätterna överlag sedan en veckas tid har varit mer eller mindre sömnlösa i samma skede som underliga och märkliga drömmar har blommat till liv för att förvirra min redan kluvna hjärna ännu mer. Jag kommer på mig själv allt för ofta ligga med ögonen hårt ihopklämda och tänkandes på allt som går att tänka på - förgångna minnen som framtidsplaner. Tusentals krångligt oförståeliga frågor ställer jag mig själv på ren automatik, frågor som jag aldrig riktigt får ett klart eller riktigt svar på. Frågor som bara flyger runt och som aldrig riktigt får ron till att landa, landa för att jag på något sätt ska kunna gå vidare och tänka på annat, på viktigare ting.
De senaste dagarna har jag påbörjat osammanhängande meningar i min tankebok som jag sedan snabbt och kvickt suddat ut tills den en gång kritvitt blanka sidan blir lätt grå, kladdig och fylld med sudd-rester. Det finns någonting i mig som jag så gärna vill skriva, någonting som sitter som fastlimmat i huvudet och som bara vill komma ut så jag på något vis kan försöka förmå mig till att gå vidare. Men jag kan inte sätta ord på vad, jag kan inte omöjligt beskriva allt som rör sig i mina tankebanor, det går bara inte.
 
Och det kan driva mig till vansinne ibland.

Som en ljudlös, svartvit hallucination

2013-10-29 @ 19:49:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Ibland känner jag för att ta tag i folks armar, hårt och stadigt. Se dem in i ögonen, djupt med en min så stenkallt hård och allvarlig. Sedan berätta länge och utförligt, berätta om ett helvete på jorden. Berätta om ett liv som sakta förstördes och tvinades bort, berätta om en olycklig saga. Jag vill berätta om hur fel saker och ting kan bli, när man allra minst anar det. Jag vill berätta om stunderna när man tror sig ha kontroll, men att det är en enda lömsk illusion. Det är inte du som har kontroll - det är något annat som har kontroll över dig utan att du har vetskapen om det.
 
Jag vill bara säga snälla, snälla gör dig själv den största tjänsten du någonsin kan göra. Gör dig en tjänst och låt dig inte dras inte in i det kalla dunkla mörker som så många gjort, gör och kommer att göra. Du är alldeles för värdefull för hemskheter, det kan jag lova. Gör inte det fruktansvärda misstaget genom att låta något undermedvetet ta över din egna vilja, så som jag dumt nog gjorde och så som så ofantligt många andra här i världen gjort. Snälla lev livet så som det ska levas, utan tvång, överanalysering och påtryckningar av någon eller något i din omgivning.
 
Jag vill prata vett i förvirrade ögon, jag vill fråga om vad som betyder i livet. Jag vill få fram hur folk värderar livets alla ting med frågor som "dömmer du människor efter deras kroppsform?" och "väljer du dina vänner efter hur många kilon de väger?" eller "blir man förälskad i någons yttre?". Jag vill ha ett klart svar svart på vitt så att folk stannar upp för att inse hur förvrängda och ambivalenta åsikterna innanför pannbenet kan vara utan att man ens har vetskapen om det.
 
Om svaret är att insidan räknas, om svaret är att vänner är älskvärda hur de än ser ut, om svaret är att ordet älska inte har något med utseendet att göra. Då börjar tankeverksamheten snurra och jag undrar varför man på något vis skulle tro att någon annan dömmer för ditt yttre. Om man med facit i hand vet att omgivningen älskar för inre egenskaper och inte för yttre utseende, om man vet med sig att det är så mycket finare att vara naturligt lycklig istället för att maniskt leta efter "lyckan".
 
Jag vill bara uppmana, uppmana omvärlden till att inte göra samhället den tjänsten genom att bete sig som alla andra gör. Uppmana omvärlden till att inte rå för sig att göra samhället en tjänst genom att tro att man finner lyckan i ytligheter som vikt och skönhet. För du kommer säkerligen aldrig att hitta den verkliga lyckan genom att  leta efter den, eftersom lycka är inte viktnedgång, lycka är inte världens vackraste ansikte och lycka är inte att bara vara andras eller samhällets ögon till lags. Äkta lycka kan man inte leta upp, söka efter eller framkalla.
 
Äkta lycka är den kittlande fjärilsliknande känslan under revbenen som pirrar till i hela kroppen när man tycker om någon lite extra, de är det smittsamma leendet som dyker upp utav att se någon annans välmående. De är att skratta högt, le stort, kramas hårt och dansa vilt tillsammmans med människor man har kär. Det är att sitta ute en ljummen sommarkväll på gräset i solnedgången med en naket ljusblå himmel ovanför. Det är att se årets första kritvita snöflingor falla sakta mot marken, det är att känna den varma vårsolen stråla mot ryggen och det är att se hur löven magiskt skiftar från klargröna till eldfärgade under hösten. Det finns så mycket viktigare saker i världen än att ha en slank midja, perfekt kroppsform eller ett vackert målat ansikte. Äkta lycka är så mycket mer unik, och det finns ingenting som kan mäta sig med det. 
 
Jag önskar så innerligt att jag insett det tidigare, så jag hade sluppit gå igenom alla tråkigheter jag fått gå igenom under det senaste året. Men jag antar att det var vad jag behövde, jag behövde genomlida regn, storm och hemskheter för att inse vad som är rätt och vad som är totalt fel. Jag behövde kastas fram och tillbaka och  ramla ner till den mörka hårda botten för att faktiskt inse att det egentligen inte var där jag ville vara. Jag behövde vara nere och vända i helvetet för att inse vad som faktiskt betyder någonting här i livet.
 
Efter alla om och men, efter alla salta tårar, efter allt fruktansvärt skrik och oändlig förtvivlan som fortfarande kommer för att spöka till och från - fter allt som hänt, har jag äntligen insett vad som har värde här i livet, jag har lärt mig vad som är lycka på riktigt och vad som är en illusion. 
 
För efter allt jag lärt mig kan jag utan den minsta tvekan i rösten berätta för er, att äkta lycka är så mycket mer magisk och så mycket mer älskvärd än någonting annat här i världen.
 
Så ta hand om er, lite extra.

Ge mig nånting att tro på när ljuset är släckt

2013-10-29 @ 13:43:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Sedan min vän for hem har jag hunnit med några få delar utav alla dessa tiotusentals läxor på hög, jag har försökt studera någolunda i hopp om att få några saker färdig gjorda idag. Jag har även hunnit bege mig ut i skogen en runda, solen sken fint i ryggen och de resterande löven på träden har nu blåst ner på marken. Grenar låg huller om buller i skogen efter att ha dragits med av vindens starka pustar. Jag knäppte några bilder med kameran i hand för att sedan bege mig hemmåt.
Gårkvällen spenderades inomhus medans stormen härjade utanför dörren, den hårda båsten tog tag i huset och lamporna blinkade till med jämna mellanrum. Men det gjorde mig absolut ingenting, min kväll räddades utav min fina vän Johanna. Med ansiktsmask och pratade bland tända värmeljus och musik, när kvällen började övergå till natt startade vi en film "Flickan från ovan". Ögonlocken våra blev tunga efter bara någon kvarts tittande och tillslut bestämde vi oss för att stänga ner och krypa till sömns.
Denna tisdagsmorgon vaknade vi samtidigt och hasade oss ner mot köket, scones-bakning för fulla muggar - kletig smet på händer och mjöl överallt. Under tiden sconesen gosade till sig i ugnen bestämde vi oss för att sätta datorn vid köksbordet och se klart filmen vi påbörjade igår medans vi åt lite god grötfrukost och drack te ur gigantiska muggar. Och åh så fin filmen var, rekomenderar den starkt!
Efter att ha ätit några scones till förmiddagsfika tillsammans med henne och mor i köket var det sedan dags för henne att fara hem. 
 
Om tjugo minuter beger jag mig iväg med mamma och bror för lite fika och för att hämta upp en liten kusin som ska vara på besök hos oss idag, resterande bestyr lär bestå av studerande och längtande till imorgon, då jag ska fara iväg för att övernatta hos en fin person.
 
Ha det fint!

Storm påväg, och en vän likaså

2013-10-28 @ 16:58:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Här och var hör man att det är storm påväg. Regnet öser ner, träden dansar i takt samtidigt som de förfallna löven virvlar omkring i cirklar. En del av mig finner det något ledsamt, men något som muntrar upp är det faktum att en kär vän till mig kommer hit senare för övernattning.
Åh, det var så länge sedan hon sov här så det ska bli fint att ha henne vid min sida nu när vädret är ruggigt och spöklikt. På schemat står uppfriskande ansiktsmasker, tedrickande ur gigantiska muggar, mys bland täcken i den skönaste pyjamasen, omringade av värmeljus med den bästa musiken i bakrunden. En lugn och behövlig tjej-kväll helt enkelt, så som det ska vara.
Ha en fin kväll, ta hand om er!
 

Söndags-tristess

2013-10-27 @ 22:27:02 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Dagen har gått långsamt, som dagarna ofta gör när den oroliga ångestkänslan i halsen har varit påtaglig. Timmarna känns som dubbelt så långa och tiden man bara vill ska rinna iväg väljer att gå extra långsamt. Men nu har dagen äntligen snart passerat och lämnar plats åt en ny höstlovsvecka, imorgon är det nämnligen måndag.
Eftersom vädret var opassande och tristessen hög valde jag att knäppa några slappa bilder på kvälls-matlagningen med mamma. Vi testade ett nytt recept med italienska köttbullar i tomatsås, basilika, vitlök, scharlotten lök och diverse andra örter for i.
 Idag kom även kära pappa hem från en helgs husbilstripp med farbrödrarna och farfar, efter en helgs husbilssovande, fiskande och slappande tror jag att han fann det skönt att äntligen komma hem och landa.
Blåsigt, kallt och regnigt oktoberväder har dragit ner mig denna söndag. Klockan har ställts bak en timma men trots tillvaron blir allt mörkare för var dag som passerar, vintern är påväg och hösten ger ifrån sig sina sista tecken. De allra sista löven faller mot marken för att sedan låta träden stå nakna, de sista regnskurarna smattrar mot asfalten och får folk att irriterat fälla upp sina paraplyer, dagarna med höstjacka är räknade och snart är det dags för ännu ett årstidsskifte. Nästa fredag är det redan November.
 
Nu ska jag lägga huvudet mot en kall kudde och kura in mig under täcket, sova sött och försöka finna ro. 

som en storm från ingenstans

2013-10-27 @ 10:30:27 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Godmorgon säger jag denna söndag med trötta ögon, morgonruffs och långa gäspningar. Och godmorgon säger jag såklart också med en god frukot som numera ligger i magen min.
Morgongröten kokade jag med en halv mosad banan, till topping hade jag mumsiga banan pengar och jordgubbs-skivor som inhandlades från gårdagens besök i mataffären. Kanel och kardemumma var också på sin plats som kryddning och pricken över i:et. Det blev en frisk och smaskens kombination tillsammans med den varmt goda gröten, till det drack jag jordgubbsproviva och åt en kesomacka med körsbärstomat-skivor.
Denna dagen lär jag spendera med mig själv, sinnet är lite neddämpat idag och vädret består av en trist kritvit moln-himmel. Om orken någon gång idag kommer ska jag ta mig tiden till att fotografera, men på något underligt sätt har jag känslan utav att jag till och med lite för ledsen för det. Jag vet inte riktigt vad som for i mig, men den lite jobbigt tryckande känslan i halsen är lite för påtaglig idag. Jag antar att det är alldeles för mycket som rör sig i mitt förvirrade huvud, veckan och helgen förde med sig alldeles för många komplicerade ting och nu när man äntligen landat någolunda är det dax att sortera ut alla tankar och diverse ting som kretsar i mina tankebanor. 

Ännu en sak nförskaffat

2013-10-26 @ 16:32:17 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Denna veckan har det blivit mycket inköp för min del, men det känns fint med förändringar. En ny garderob behövs då jag egentligen inte använder hälften av vad som finns i min nuvarande. Iförgår hängde en jeans-skjorta med mig hem och en vit underbart skön blus fick också sin plats i kassen. Igår for jag och mamma in till stan under förmiddagen för att införskaffa mig något till kvällens bestyr. En svart åtsittande klänning med öppna sidor fick följa med hem, dessvärre fick jag inte någon vidare bild på den. Men något jag också köpte när jag väl var på vift var detta:
Mitt stackars slitna och förfallna hår mår inte alls så bra, därfö jag tog tillfället i akt igår genom att köpa en olja som ovanligt nog fungerade superbra i mitt förstörda stackars hår. Dessvärre var priset något i överkant för en så liten flaska, men ibland får man unna sig något extra. Denna kommer användas flitigt, en liten men dyr flaska som faktiskt gjorde underverk och framhävde mina gömda naturliga skruvlockar!
 
Denna kvällen kommer bestå utav familjemys tillsammans med kusiner och farbrors fru. Middagsmys och övernattning står på schemat, en lugn och behövlig kväll.
 
Ha en fin lördag, ta hand om er!
 

Försöker ägna tankarna åt det fina med gårkvällen

2013-10-26 @ 11:06:49 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
Med naglar målat i rött, en svart klänning kramandes tätt om min kropp, ett glas fruktigt vin i magen och svarta klackar på fötterna begav jag mig vidare igårkväll mot roligheter. Nostalgin bubblades upp inom mig utav lukten av parfym som sprayats i rummet, stressat springandes fram och tillbaka i huset för att hinna bli färdig i tid, måla hallonrött läppstift läpparna för att sedan fara iväg mot musiken, lamporna, människorna och de glada minerna.
 
Jag träffade på en gammal vän som varit en stor del utav mitt liv, ett gammalt kapitel som jag bläddrade förbi i somras efter tre och ett halvt års tid. Med skakande ben, ett plastglas med vin och hackande tänder satt vi utomhus på ett ringrostigt trästaket i mörkret tittandes mot alla människor som började fylla upp ingången. En överväldigad värme spred sig i hjärtat när jag fick höra utav honom hur glad han var för det nya kapitlet jag påbörjat i mitt liv, att han var stolt över det jag åstakommit hittils, det kändes så magiskt fint att höra. 
 
En del välkomms-kramar och ett tiotal "Hej, det var länge sedan!" senare slog jag mig till ro. Småpratade vid långborden med högt dunkande musik i bakrunden, glada miner runt om kring och människor som kände igen mitt ansikte och hälsade glatt. Åh, jag fick så många fina komplimanger den kvällen, människor som berömde min blogg och mitt sätt att skriva. Människor som gång på gång berättade om hur stark jag var, det var också något som fick mina ögon att bli lite smågrumliga av lyckotårar. Det var så otroligt fint att höra, och det framkallade ett så makalöst stort lyckorus i min kropp.
 
Dessvärre finns det alltid ett men, det finns alltid och kommer alltid att finnas underliga människor som trycker ner ens humör till botten oavsätt hur sprudlande glad man tross vara. Förvirrade människor som inte riktigt tänker sig för, människor som medvetet får tankarna att fara i 190 innan för mitt pannben. Hastiga kommentarer, meningar utan att tänka, triggande ord.
 
Men jag försökte se förbi det, trots att jag idag kan ha det gnagandes inom mig. Jag försöker ägna tankarna åt alla de fantastiskt fina ord som jag fick höra under kvällen, alla underbart fina kommentarer och glädjande ansikten.Tänka på hur sprudlande glad jag blev när jag såg hans ansikte, och när han berättade för mig framför sina vänner om hur fin jag var. Tänka på hur underbart lättande det kändes att få kyssa honom. Tänka på alla hundratals varma, hastiga, långa och hårda kramar som utdelades under kvällens gång, människor vars ögon glimtade i det blinkande ljuset av extas och glädje. Jag ägnar tankarna till hur underbart skönt och behövligt det var att sätta sig i bilen klockan ett på natten för att fara hem, fara hem till ett varmt, tyst och tryggt hus. För att sedan krypa ner brevid min alldeles egna favorit som jag för övrigt hade turen att vakna upp brevid idag. 
 
Tiotusentals tack-kramar till fantastiska människor som er, till er som gav mig så fantastiskt fina komplimanger, till er som bidrog till att ge mig ett extra stort leende på läpparna under kvällens gång.
 
Jag hade en fin kväll, det hade jag verkligen. 
 

Andas, pusta ut

2013-10-25 @ 10:12:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Min frukost denna fredagsmorgon bestod av bland annat gröt toppat med kaneläppel-bitar, åh så gott!
Jag passade på att njuta lite extra länge av frukosten, framför serietittande på datorn vid köksbordet. Det behövdes inte ännu en stressad morgon på mitt schema, dagens planer blev inte som tänkt för den delen heller och det är jag tacksam över. Jag var inte så peppad att behöva stiga upp tidigt för att åka till Lund för en lång förmiddag, det var inget alternativ för mig då jag redan är uppstressad till maxgränsen och det sista jag behöver är ännu ett stressmoment. Därför ägnar jag denna dagen åt att pusta ut, varva ner och finna lite ro. 
 
Senare beger jag och mamma oss in mot stan för lite ärenden, under mellantimmarna innan kvällens bestyr tänkte jag hinna med lite lätt studerande och uppfräschning. Ikväll beger jag mig mot roligheter, nervositeten stiger rätt radikalt, men det lär gå galant.