31 december 2013

2013-12-31 @ 11:45:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Den 31:e och den sista dagen år tjugohundratretton, ett år som givit och tagit en stor del utav mitt liv. Ett år som öppnat upp mina ögon. Med alla årets händelser i bagaget blickar jag fram, mot en ny början, en bättre början. Mot 2014.
 
Ta hand om er ikväll, och gott nytt år!
 
 

Jag tror inte riktigt du förstår hur underbara dina händer är mot mina tårdränkta kinder

2013-12-30 @ 12:00:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Satt i hans knä då han placerat sig på min svarta sminkstol framför den upplysta sminkspegelen, med hans hand tryggt om min kind och hans världsfina snälla ögon fästa vid mina, jag som har så svårt med ögonkontakt och valde då och då att vända blicken bort. Orden han sa ekade länge i mitt huvud efteråt, de ekar fortfarande. Han drar mitt blonda hår bak mitt öra, och snurrar lätt fram och tillbaka på stolen vi båda sitter på. 
 
Han håller det vackraste tal jag hört på länge, jag överöstes med mängder av hjärtvärmande ord som tog hela mitt sinne med storm och lyckoruset som spred sig är oförklarligt. Han berättade om hans stolthet över mig, han berättade om hur vacker han tyckte jag var och efter var mening jag hörde tårades ögonen allt mer, ögonkontakt var omöjligt i det läget. Så i ett försök om att hindra tårarna från att synas la jag armarna om hans nacke och lade huvudet mot hans axel. Han fortsatte berätta om hur mina armar såg ut när vi först träffades, om hur liten jag var, om ryggraden och benen som syntes. "Du har blivit så fin nu" nämnde han flera gånger.
 
"Titta på mig" sa han när han märkte att jag grät, han tog fram sina händer för att torka mina tårdränkta kinder så gott han kunde. Pannan lutade han mot min och han log på det sättet bara han kan.
 
"Tänk att du blev kär i mig ändå, fast än jag såg ut på det viset" kläckte jag ur mig med gråten i halsen blandat med ett löjligt försök till att skratta bort tårarna men han förblev seriös.
"Jag blev kär i dig för att du är du, inte för att du såg ut på ett visst sätt" berättade han för mig.
 
Han är för bra för att vara sann, det säger jag hela tiden. Hela hans existens i mitt liv är så overkligt underbar.

Sista måndagen 2013

2013-12-30 @ 10:36:33 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Yoghurt med kanel, hallon och granola fick ersätta den vanliga havregrynsgröten jag brukar ha till frukost, aptiten ligger lite till och från nu och jag kände att variation var behövligt åtminstånne idag. En macka med kalkon och gurka fick också vara med på ett hörn, kamomill te för att lugna min oroliga mage.
 
Idag är det Måndag och pirret inför imorgon stiger succesivt, gårkvällen ägnades åt att skriva länge på opublicerade inlägg mest för att tankarna far åt alla olika håll, låta huvudet tömmas på funderingar så att jag senare skulle kunna somna. Förmiddagen ägnas åt uppfräschning, någon promenad i friska luften och även lite lunch som ska ner i magen innan jag och pappa beger oss vidare för att titta ut objektiv till min kära kamera. Ett ärende till ska jag också hinna med för att senare få tiden över åt att träffa en fin vän och planera inför morgondagen, imorgon är det den sista dagen detta året. Jag kan inte riktigt förstå det.
 

Himlen är tung av sorg

2013-12-29 @ 17:01:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Söndagar, det vill säga "ta-det-lugnt-dagar" eller "varva-ner-dagar" i all ära men när springet i benen är större än störst kan man knappast förmå sig klara av en totalt händelselös dag. Minutrar känns som halvtimmar och det enda val man har är att genomlida alla de timmar på dagen innan natten kommer då man äntligen kan avsluta dagen.
 
Jag vill skriva, men tappar ständigt den röda tråden pch förvirrar mig själv bort i tankar som jag egentligen inte bör tänka. Jag vill studera klart alla de studier jag ligger back med men koncentrationen är obefintlig som den alltid är. Jag vill fotografera, men omgivningen är trist och inspirationen låg.
 
Jag vill kunna ha ro i kroppen och tycka om dagar som denna då man får tiden över åt att luta sig tillbaka och slappna av i kroppen, släppa alla måsten och lämna stressen åt sidan. Men det enda jag känner är rastlösheten i benen och hur ångesten i halsgropen skaver. Det enda jag ser är hur glimten i ögat sakta försvinner och klumpen i spegelen förstoras. Jag klarar inte av att spendera tid med mig själv på detta sett, sinnet blir melankoliskt och självbilden hatisk. 
 
Och hela jag blir mentalt mörbultad utav att ena dagen må såhär och nästa dag må totalt tvärtom.
 

Bilder från dagarna sedan julafton

2013-12-28 @ 13:54:57 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks ()
Dessa två är tagna med min Iphone 4s. Julafton och julklapparna låg i ett berg under granen som lös så fint, dagen innan jul befann vi oss hos famor och farfar som ni ser på bilden till höger där farfar hälsar så glatt!
Dessa är några av de första bilderna jag tog med min iphone 5 s, kameran är så mycket bättre än min förra och det uppskattas något enormt. Dagen efter jul såg jag ut såhär, med linne och pyjamas halva dagen lång.
Mös i min nya varma morgonrock och spenderade förmiddagen genom att sortera mina sminklådor och dessutom ha en liten "take-care" stund med nyrakade ben och bodylotions. Här till höger är jag härom dagen innan jag for in mot stan för ett par ärenden. Spegelbilder är egentligen inget jag föredrar att visa här men nåväl.
 Igår när jag var hos frisören fördrev jag tiden med hjälp av skvallertidningar och ELLE, dessvärre avskyr jag skvallertidningar som dessa, mestadels för att det endast påminner mig om hur dömmande samhället faktiskt är och hur fruktansvärt stort hatet är mot alla ideal. Till höger ser ni en smygbild på honom när han väntade med mig en stund hos frisören innan han for vidare hemmåt.

Torsdags och fredags bestyr

2013-12-27 @ 14:46:56 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Igår begav jag mig mot stan för att få hem diverse småting inför nyår som snart är här, de sista är fixat och jag pustar ut en gnutta. Efter ett x antal ärenden befann jag på tåget hem mot den lilla byn jag bor i. Väl framme tog det emot att behöva gå utanför tågets dörrar eftersom kylan börjat visa sig på riktigt nu de senaste dagarna. Blev uppmött av min fina vän som följde med hemmåt där vi spenderade tiden genom att prata strunt, lyssna på peppande musik, fika mumsig lussebulle och dricka värmande te.
 
Hon begav sig hemåt senare och min favorit kom hit. En promenad i regnet gjordes för att visa honom en fin utsikt nära mig, vi hade det väldans fint och några glädjetårar fälldes mot hans axel innan jag senare  mot kvällen somnade jag i hans varma famn när vi tillsammans med familjen såg på film. Ögonen blev klarvakna när jag lyftes upp från soffan och bars upp på rummet utav min fina, lite kvällsprat och nattande sedan somnade vi gott hand i hand.
 
Denna dagen har hittills spenderats genom vägning och möte på öppenvården, därefter for jag hem och spenderade en kort tid med honom innan vi i eftermiddags kysstes hejdå för nu. Planering inför nyår har gjorts sedan dess och jag har även försökt titta runder efter en klocka att köpa då jag önskat mig en så fruktansvärt länge nu. Resterande planer består av ett besök hos frisören och därefter tar jag bussen till min favorit.
 
Ha det fint, och ta hand om er!
 

Om utanförskap

2013-12-27 @ 13:47:28 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks ()
 Detta är ett av mina opublicerade inlägg, ett inlägg som mest av allt var till för att göra saker tydligt och klart. Berätta mer ingående om vad just en sjukdom kan innebära och även för att peppa både andra, lika väl peppa mig själv.
 
Jag vill inte säga att jag var lycklig innan sjukdomen tog plats i livet, jag vill inte säga att jag mådde som allra bäst eftersom det var någonting med mig själv som triggade igång en anorexi. Handen på hjärtat: jag var inte bekväm i min kropp, och självhatet var alltid stort. Trots det lyckades jag alltid finna en eller annan utväg till att se förbi det nedstämda tankarna i mitt sinne. jag kunde fortfarande skratta hysteriskt med mina allra käraste vänner, jag kunde bege mig ut och släppa tankar för stunden om jag ville, jag kunde äta och dricka utan större problem just på grund av att jag inte la någon större energi på att förändra mig själv. Någonting gick snett och gränsen nåddes då tankar blev till handlingar, som alla nog förstår.
 
Bråken, rösterna, skriken, gråten, kroppsuppfattningen, självhatet, hyperventilerande panikattacker och viktfobin var inte det enda som gjorde mina dagar till dystra och ledsamma under årets gång. Det var inte bara det faktum att man kände sig maktlös i sin egen kropp, det var inte endast det faktum att man inte såg vad som var rätt och fel. Det var just den minimala normalitet som befann sig i mitt liv som förvärrade allting så mycket mer.
 
Jag gick från att vara en utåtriktad, trevlig och tillmötesgående människa till att bli lättirriterad, svårhanterad och socialt bortkommen. Det enda min hjärna var insnöad på var det mål jag satt upp i huvudet, och var dag kämpades igenom endast för att nå det målet - och när jag nått det så var det inte ens tillräckligt för att kunna sluta.
 
Jag valde bort alla möjliga bestyr som innefattade mat, och bristen på näring gjorde att hela jag förvandlades till en dyster och grå skugga som bara fanns. Jag minns hur nästan allting störde mig, och hur lite ro jag faktiskt hade i själen. Det enda mitt liv så gick ut på var att gå ner i vikt i samma skede som jag hade förväntningar på de högsta betygen jag någonsin kunnat få. Resten fick ligga åt sidan, bortglömt och bortkastat medans jag var förblindad och inte insåg hur fruktansvärt makalöst fel det faktiskt var.
 
När insikten kom ville jag bara en sak och det var att komma tillbaka igen, jag tänkte ofta på hur underbart det hade varit att backa ett halvår eller två och bara kunna berätta för mitt dåvarande jag om att vara vaksam och inte lyssna på alla kluriga tankar som kan fara upp i huvudet. Varna mig för det skeva samhället och berätta att allt kan hände, även mig.
 
Jag saknade livet, förblev totalt utanför, avskärmad från världen. Jag ångrade allt jag någonsin gjort det senaste året och alla tankar jag någonsin tänkt. Jag insåg hur mycket jag saknade att kunna sätta sig på ett fik med någon och prata utan den ångestladdade stämningen utöver maten man äter, jag saknade att kunna ha chips, dipp och film kvällar med ens absoluta favoriter utan att dagen efter ha en sådan spridande panik i kroppen. Att kunna äta taccos en lördagkväll med familjen framför tvn och sedan gå till köket för en andra portion endast för att det är så gott.
 
Idag är jag stark nog att ta mig en fika med en vän utan att få en ångestattack, dessvärre är inte allt så lätt att ta och det finns fortfarande saker som är totalförbjudna för mig. Jag kan äta en god lördagsmiddag samtidigt kunna vara nöjd och belåten efteråt, dessvärre har jag svårt för att äta mer bara för att jag tycker det är gott.´och jag har mer eller mindre snöat in mig på att det inte ska vara mer än tillräckligt.
 
Men trots att det finns en del kvar att jobba på så måste jag berätta att livet känns så mycket simplare när man kan ta sig an saker och ting som hör till livet, rädslor för mig finns fortfarande men jag är mycket bättre på att ta mig an utmaningar än vad jag förr var. Förr kunde jag dra ut på det i rädsla för vad det skulle innebära, nu är det nästan bara roligt att ta sig an saker som man så länge förbjudit. Det är spännande, ibland så fruktansvärt befriande, och så värt det.
 
Jag kände mig utanför, och det var en av de mest ledsamma känslorna jag upplevt. Att ha en ätstörning innebär inte att bara må dåligt i sig själv, dåliga matvanor eller rädslan över att inte kunna kontrollera sina tankar eller ens fysik. Det innebär också utanförskap från omvärlden, att inte kunna göra sånt som faktiskt behövs för att kunna leva socialt. Man hamnar i en bubbla med ens egna tankar och inser inte förän det är försent vad man faktiskt gick miste om. Mat är något socialt, och om mat räknas bort så begränsas plötsligt väldigt mycket i livet.
 
En bra sak att påpeka är också det faktum att det inte alltid är lätt att påbörja ett normalt liv så fort man bestämmer sig för att bli frisk. Jag minns att jag saknade det sociala livet så oerhört men trots det vågade jag fortfarande inte ta mig an allt som det sociala livet innebar. Ätstörningen hindrade en gång på gång och därav blev man på något sätt ändå fast i sin egna lilla instängda värld. Det krävdes mod och mentala förberedelser för att få mig till att våga ta mig an livet, en sak efter en annan.
 
Det jag vill komma med detta är att det är något att tänka över, vad är viktigast och vad värdesätter du i livet? Ett liv som smal, utan något vidare socialt liv. Ett liv fyllt med tankar, oro för vikt, hunger, panik och tvång om att ständigt ha i baktanken om att tappa kilon. Eller ett liv med händelserika dagar, friheten utav att göra vad man vill, att vara spontan och att leva ett socialt roligare liv utan att behöva tänka på oviktiga saker som kilon, kalorier och vikt. 
 
 

Julklapparna del 2

2013-12-26 @ 12:04:00 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
En Iphone5s som jag är så fruktansvärt nöjd över, min förra var total-sliten och jag behövde något nytt. Kameran på mobilen är att avguda jämfört med min förra iphone4s. Jag fick också en alarmklocka kopplad till min Iphone, inte för att jag har de största svårigheterna med att vakna på morgonen men den kan komma till hands!
Kläder, bland annat dessa två så himla mysiga stickade tröjorna. En halsduk, tre baslinnen, en kofta, ett par tights och en väldigt vacker långklänning fick jag också.
Denna charmiga lykta, som jag utan tvekan tar med mig när jag ska tänkas flytta hemifrån om några år. Jag är väldigt insnöad på vitt, rustikt, mörk trä, blommor och diverse andra idéer som jag ska ta med mig hemifrån. Det vill säga den dagen jag flyttar.
BB cream som jag aldrig annars använt, men som jag säkerligen kan tänkas testa på. En eye roll on ska bli spännande att testa på!
Kräm från Lóreal för torr hud, en ögonkräm för att pigga upp trötta ögon och även en nagel reparerare för slitna naglar.
En nagel reparerare passar perfekt eftersom jag ska se till att göra mina egna nyårsnaglar, vilket sliter något fruktansvärt på naglarna. Men jag har förhoppningsvis bra produkter att använda mig utav för att göra det så bra som möjligt.
Min lilla Victoria´s Secret samling blir bara större och större (fastän den fortfarande är minimal). Denna fick jag under julafton, med doft av äpple och lilja och det doftade helt underbart gott.
Ansiktsmasker som också ska få ingå i mina "take-care" dagar.
Silver öronänge, armband och ringar.
Och för att inte glömma: de mysigaste pyjamasbyxorna som finns. De är mer åt det röda hållet i verkligheten men här ser de mer rosa aktiga ut. Hur som helst så vet jag utan tvekan vad det är jag kommer ta på mig när man är hemkommen efter långa skoldagar eller lediga helgdagar. 
 
Jag fick även rakhyvel och raklödder, mysiga raggsockar och en tavla där det stod "En liten kattprincessa så älskad och underbar från första stund". För er som höjer på ögonbynen nu vill jag förklara att jag sedan barnsben blivit kallad för kattprincessa utav min pappa, mest för att jag kallade mig själv för det i en video när jag var ca 5-6 år gammal. Så det var väldigt fint att få en tavla med den texten på, speciellt och carmigt. Jag fick även bli ägare till en otroligt mjuk morgonrock i vitt, tandblekning, påslakan, förvaringsburk och även bläck till min fotoutskrivare. 
 
Dessa var årets julklappar till mig och som varje julafton blev jag mer än nöjd och hade det hur fint som helst.

Dimmiga dar var fina dar men jag såg aldrig riktigt var jag var

2013-12-25 @ 23:01:29 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
Denna dag gjorde jag som alltid dagen efter julafton, juldagen då klapparna från gårdagen ransakas och ställs på plats, testas och plockas ur kartonger, sliter av prislappar på kläder som passar och lägger saker som ska bytas åt sidan med kvittot brevid. Gick halva dagen i mina nya pyjamasbyxor och bara befann mig i ingenstans tankemässigt, allting ekade och för första gången på ett bra tag kände jag hur den rivande ångestkänslan grävde i halsgropen och fick hjärtat till att klappa obehagligt hårda slag.
 
Många bollar flyger kring ovanför mitt snurriga huvud, ditten och datten ska göras, helst ska det redan var gjort. Försöker lugna mitt förvirrade sinne genom att lyssna på låtar som bland annat denna och låter tankarna vila på finare ting även om det är svårt i nuläget. Sov gott och dröm sött.

Juldagen

2013-12-25 @ 16:30:46 | Permalink | Allmänt | Kommentarer (0) | Trackbacks ()
För att inte överösa inlägget med bilder lägger jag in en del av vad jag fick i julklapp och resterande bilder får ni se imorgon eller möjligtvis någon annan gång i veckan. Men tillsvidare ska jag visa er en del av det jag fick ta emot:
Vanilj och kaneldoftande ljus som jag kan tända på rummet om kvällarna och varva ner, de doftar så mysigt.
Body Butter i olika milda dofter, det är definitivt någonting som jag kommer att använda under dagar då man tar hand om sig själv lite extra.
Britney Spears Fantasy är en parfym jag använt sedan säkerligen tre hela år tillbaka, självklart har jag varvat med andra parfymer men denna har alltid varit ett säkert alternativ, den tog dessvärre slut för någon månad sedan men som tur fick jag en ny denna julen.
En almenacka inför 2014 som bara är någon vecka bort, och jag är så redo.
Presentkort på H&M för 800:- sammanlagt
Sminkbortstar och concealer som jag verkligen var i behov utav, och concealern är verkligen att rekomendera då den är väldigt anpassande till både röda och blåa partier i huden, den rödaktiga delen används för att motverka blåa partier såsom blodådrer på bland annat ögonlocken eller också mörka ringar under ögonen. Den gulaktiga delen är till för att täcka röda partier så som exemfläckar, finnar eller röda partier runt näsan framförallt. 
Mer smink i form av läppstift och läpp-penna, troligen det läppstift jag ska använda under nyår. Jag minns att jag var väldigt engagerad i det här med smink och kosmetika förr, det tappades någonstans på vägen men nu har intresset börjat blomma igen och det känns ändå rätt fint